Det finns ett citat som brukar tillskrivas den moderna akvarellteknikens fader, Arne Isacsson:
”Att måla med olja är som att ha hund, men att måla med akvarell är som att ha katt.” Det ligger mycket i det. Med olja bestämmer man mer själv, kan planera och ändra sig om man vill. Oljan är helt enkelt ganska lydig. Samma gäller akryl. Med akvarell är det en helt annan sak. Den gör lite som den vill och kan hitta på både trevliga och otrevliga överraskningar. Varje färg har sin utpräglade personlighet, någon är extremt transparent, en annan lite opak, en lägger sig slätt och jämnt, en annan bildar blomningar och oväntade formationer. Det finns kantbitare, löpare och stainers, dvs sådana som färgar in pappret hårt och bestämt, medan andra går att lyfta bort, lite försiktigt. Kort sagt många viljor.
Med olja och akryl är det en helt annan sak. Inga överraskningar. Lagd färg ligger, liksom. Jag testade att måla med akrylfärg i helgen och det var till en början väldigt roligt att få bestämma allt själv. Och att jag kunde måla över och ändra när jag ombestämde mig. Akrylfärgen torkar fort och man kan måla över på nytt. Om man är påpasslig kan man testa att torka bort lite av ett färglager så att det som finns under tittar fram. Så har jag gjort på den här målningen.
Den här funderar jag på att fortsätta på. Eventuellt ska den där mörka ytan, mitt i bild, ljusas upp så att det ser ut som om skogsbranden (är det väl?) speglar sig i en vattenyta. Sånt är svårt i akvarell.
På den tredje dagen märkte jag att jag började bli lite otålig. När jag höll på med den här målningen, som till en början såg helt annorlunda ut, med mycket klarblått, utbrast jag: ”Men hjälp till lite då!” En akvarell kommer alltid med egna förslag som ger nya idéer och lösningar. Och med lite tur kan sådana ”happy accidents” ge riktigt lyckade resultatet. Med akrylen måste jag kämpa på själv och hitta på alla lösningar på egen hand. Det innebär ett annat sätt att tänka.
Så vad ska jag välja i fortsättningen, hund eller katt? Medgörlig och lydig akryl eller självständig, för att inte säga självsvåldig, akvarell? Jag skulle tro att växelbruk är det bästa. I stället för att riva sönder en besvärlig akvarell som man tröttnat på, kan man låta den torka och måla över med akryl. Det blir nog lite både och för min del i fortsättningen.
Uppdatering:
Och här är en hund- och kattbild från Brorsdottern som håller med om att både hund och katt är bäst.
Både hund och katt förstås, en perfekt match!
Jag tror det är en hysterisk solnedgång, jag tycker skogsbrand låter otäckt!
Ja, både och är bra – jag har aldrig riktigt förstått det där med hundmänniskor eller kattmänniskor. Jag har haft både och trivts med båda.
Fast … när man tänker efter låter väl en hysterisk solnedgång också lite läskigt?
Haha, ja kanske. Överdådig solnedgång?
Min tanke var egentligen från början en slänt med hysteriska – eller överdådiga – höstträd. Men eftersom ingen annan nappar på den idén är jag öppen för förslag.
Dom där två godingarna är jag bekant med!
Voffsingen har jag ju träffat och katten hoppas jag få träffa i sommar!
Höstträd är sprakande, eller neeej, det låter ju som en skogsbrand i alla fall.
Jamen det är ju strålande (lysande, sprakande) dubbeltydigt, precis som ett konstverk ska vara. Tänk när framtidens konstvetare försöker uttolka detta verk och bildar en höstträdsfalang, en skogsbrandsfalang och en solnedgångsfalang. Själv tycker jag att solnedgångsfalangen kommer att få svårt att förklara det där upptill, som ser ut som flammor mot en hösthimmel, alternativt aspar och björkar i september mot samma hösthimmel.
Norrskenet på Lottens blogg!
Tur att det dokumenteras! Jag missar det för det mesta, kanske för att jag går och lägger mig tidigt. Men ett lite suddigt grönt skimmer lyckades jag i alla fall se i Horndal för ett par veckor sedan.
Jag kan ju inte måla, men är en stor beundrare av både dina och andras alster och om jag fick önska mig en talang så vore det att kunna måla. Olja och akryl har jag iaf testat, olja på en målarcirkel för över tjugo år sen, akryl på egen hand. Akvarell är jag livrädd för,och du beskriver så bra hur den är att jobba med. Ända sen barn har jag varit hysteriskt rädd för att kladda, det var mycket fy om man blev kladdig om fingrarna, något som jag fortfarande lider av, bland annat så har jag aldrig gillat att baka och bli kladdig om händerna. Att kladda med fingerfärger av hjärtans lust ser jag redan att mitt lilla hjärtegryn barnbarnsbarnet får göra och jag är så glad över det. Hon kommer minsann inte att h a samma begränsningar som jag vars huvuduppgift i barndomen var att vara ….snäll
Dina alster är såå fina, skulle gärna sätta mig i hjärnan på dig ett tag o se hur du tänker när du målar..
Men Paula! I vår ålder behöver vi inte alls vara snälla flickor längre. Men som ursäkt att slippa baka kan ju en kladdfobi vara användbar:)
Om du skulle hamna i min hjärna när jag målar skulle du nog mest få höra en massa ”Äsch!” Äsch, den får jag måla över. Äsch, nu blev det för blött. Äsch, varför tog jag den här färgen?! Ääääsch, vad knasigt det blev!
Fast den okladdigaste av teknikerna är nog i alla fall akvarell, så varför inte försöka? Den jobbar på ganska bra på egen hand.
Växelbruk tycker jag låter bra.
Fast ibland tycker jag att det tar en tid att komma in i olika metoder och när man växlar för mycket blir övergången långdragen.
Du får prova.
Bra beskrivning av skillnaderna mellan akvarell och olja. Precis så tänker jag.
Trevlig kväll!
Ja, när jag återvände till akvarellfärgerna häromdagen fick jag fundera en stund: Hur är det man gör, nu igen?
Trevlig fortsatt helg!
Hå hå jaja – tänker jag, undrar om Karin är verksam och vad gör hon? Får ta en sväng in … går sällan tom härifrån :-)
Nu vet jag vad du håller på med! Hundar och katter får tvista och konstnären får till det!
För en abstrakt fritänkare som jag så blir akrylen, om jag tunnar ut den med vatten också olydig. Gör sig bra när inte motivet är klart i förväg utan blir till när färgen träffar duken. Oljan har underbar struktur, tjocka lager uppnås fort, men torkar sent.
Har testat akvarell en del och då använt en metod som första barnbarnet lärde mig för sådär 15 år sedan – sockerlag som underlag. Utmärkt för det abstrakta. Och överraskande!
Tavlorna jag köpte av dig har fått flera möjligheter på mina väggar, men är ännu inte där de ska vara. Ska få ram, men har brukat ovanligt lång tid på att bestämma färgen på ramarna. Om jag ska ha ram, men de är svårhängda utan. Glas blir det inte!
Jag lämnade in en tavla till ett galleri här Karlstad till en samlingsutställning – och den kom med! Och den blev såld! Vilken bonusgrej!
Ha det gott Karin och njut hundkatt möjligheterna du skapar dig!
Men hej och hallå Tove! Alltid lika kul att få besök av dig.
Visst kan akrylen nyttjas lite som akvarell, men den torkar ju så obevekligt. Mina akvareller mår bra av att knäskuras ibland, men en akryl rycker på axlarna och undrar vad man håller på med.
Vad kul med din gallerimedverkan, grattis till det och till såld tavla – vad kul!
En anledning till att jag inte försöker mig på akvarellmålning är att jag inte gillar tavlor inramade med glas. Hopplösa att fota. En annan mer sanningsenlig förklaring är att det är alldeles för svårt.
Jag tycker dina akrylmålningar är väldigt fina, så fortsätt med det, åtminstone ett tag till. Eller, måla akryl på förmiddagen och akvarell på eftermiddagen nu när det blir lite ljusare. Målningen med bergen är underbar!
Ingrid
Tack Ingrid! Vet du, jag ramar in akvarellerna utan glas numera. Tänker att det är ju inga odödliga mästerverk och eftersom jag dessutom byter om rätt ofta kan de gott hänga ett tag utan glas. Lite svårt är det ju med akvarell, men rätt kul när det funkar. När det blir sådär att tavlan målar sig själv, liksom. Men jag kommer definitivt att fortsätta med båda – blandmissbruk, sa en kurskompis …
Du går framåt hela tiden. Bara att måla på…
Största skillnaden mellan akvarell och olja stavas sannolikt Bengt Lindström.
Tackar!
Men jag vågar påstå att jag nog skulle kunna åstadkomma något Bengt Lindströmskt i akvarell också om jag ville. Vilket jag nog inte gör.
tycker mycket om dina tavlor – oavsett sort – och skulle gärna se dem i verkligheten, kanske på en utställning… Lycka till med vad du än väljer, eller om du väljer alltihop – det blir fint, och det är spännande för en okunnig att läsa om hur du går tillväga
Tack Margareta! Vi får se hur det blir med utställning – mycket fix med en sådan, tid som man kan använda till att måla …
”Jamen var GÖR du med allt du målar”, undrar många. Tack och lov har jag gott om skåputrymme och framförallt akvareller tar ju inte så mycket plats. Men ett par gånger har deltagit i utställningar i Horndal. Lovar att berätta för dig om det blir av igen!