Och nu till något helt annat …

Just nu är jag lite i samma läge som Pippi Långstrump, när hon, tillsammans med Tommy och Annika hamnat på en (nästan) öde ö och försmäktade utan snus. Själv försmäktar jag i min corontän utan bränd sienna. Visserligen kommer väl räddningen så småningom, för jag har skickat iväg flaskpost i form av en beställning på nätet, men leveransen tycks dröja. Det lär ska gå att blanda till själv, men lätt är det inte. Och samma sak blir det verkligen inte. Nu har jag testat vad mina andra rödbruna färger går för.

Brown madder, Venetian red, Indian red och Light red (som inte är ljusröd utan tegelfärgad) är alla lite rödbruna, men ingen har den brända siennans intensitet och smidighet. Jag testade igenom alla fyra och lade ett stråk med klarröd färg (Scarlet lake) som referens ovanför. Ingen funkar som jag vill. Men när jag skulle slänga provpappret såg jag att färgerna bildade något slags motiv.Fyra skumma figurer.  Jag la lite Neutral tint som bakgrund, mellan de fyra rödbruna och den klarröda.

Nu undrar jag vad färgerna vill uttrycka. Sammansvärjningen inför mordet på Gustav den tredje kanske, eftersom jag lyssnade på ett radioprogram om det medan jag målade. Eller det svårbegripliga coronavirusets hemliga vägar? Jag sparar den så länge, det kanske klarnar.

Bränd umbra har jag däremot gott om, för se senaste gångerna jag skulle köpa bränd sienna har jag av misstag fått bränd umbra i stället. Kanske kan blanda den med nåt? Det måste jag testa!

Det här inlägget postades i Att tolka och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Och nu till något helt annat …

  1. Jaha, nu kommer jag att ligga och fundera på vad fyra skumma figurer är för ena. Men jag misstänker att det är bortkastad energi för brorsan har nog löst det i morgon. Påskkärringar är det inte, dom brukar ha fräknar. Dessutom går dom för tätt, tänk på avståndet! Sjukvårdspersonal i burka kanske?

    • Karin skriver:

      Alldeles för tätt, ja. Kanske ett uttryck för en undermedveten avståndsångest?

    • skogsgurra skriver:

      Jag kan nog inte bidra med klarhet i det här fallet. Här krävs intuition mera än faktaanalys. Men visst är det en utmaning. Och visst blir jag lite stressad.

      Hmm.. låt se, röd himmel.. Hur var det nu? ”Red skies in the night, is the sailors delight. Red skies in the morning, is the sailors warning” Men det ser ut att vara fast land. Då gäller det ju inte. Sjömännen från Tårtan? Dom hade ju gått iland. Men de var ju bara tre?
      Den gåtan är alltför svår. Nej, jag gissar ej detta.

      Men – Saba! Hon måste vara den fjärde skepnaden. Självklart! Så måste det vara.

  2. Karin Eklund skriver:

    Vilken spännande målning.
    Min spontana första tanke är att det är fyra insnöade, översnöade manliga varelser från skogarna i norr som tänker inta Stockholm . Tror nog att de bara är lite frusna och vill hitta ett öppet vandrarhem.
    Få se vad du själv kommer till att de fyra tänker göra
    Sjukvårdspersonal i burka, låter vettigt, precis som Kicki skriver.

    • Karin skriver:

      Det lustiga var att dom liksom protesterade när jag skulle riva sönder pappret för att lägga det i pappersåtervinningshögen. ”Stopp!” sa dom. Och eftersom de redan fanns där var det lockande att måla dig bakgrunden, för att se om bilden klarnade. Det väntar jag fortfarande på …

  3. margaretha skriver:

    De fyra (sic) vise männen – det känns bibliskt.
    Margaretha

    • Ja, en är nog vice.

      • Karin skriver:

        Tre vise och en vice:)
        Skogsgurras Saba förbryllade, så då googlade jag förstås för att se vad drottningen av Saba kunde tänkas ha med detta att göra och då hittade jag en stadssiluett som (med lite god vilja) kan sägas likna min svarta stad.

        • skogsgurra skriver:

          Njae. Det här hände nog under någon av dina utlandsvistelser. Annars hade det varit glasklart.
          de Geer, Tårtan etc.

        • Karin skriver:

          Tack SG för skonsam förklaring till min bristande allmänbildning. Mycket riktigt, 1972 bodde jag på annat håll.

          Och tack Google (samt Håkan Alexandersson och Carl Johan de Geer) för Janos, Hilding, Frasse och apan Saba!

Kommentarer inaktiverade.