När vi kommer ur det här …

Diskussionerna är i gång om hur det blir sen. När vi kommer ur det här … I Jösses flickor sjöngs det om att ”då ska vi aldrig äta fiskbullar mer”. Det har jag inte sett något om i dagens diskussioner, men väl en hel del om hur man ska rusta samhället bättre i framtiden.

Så här gjorde vi förr i tiden …

På det mer personliga planet är det handhygien i fokus. Det visar sig att vårt flitiga handtvättande har minskat smittsamma sjukdomar rejält. Den vanliga influensan och vinterkräksjukan har haft svårt att sprida sig. Det lönar sig med god handhygien.

Och förra veckan  förutspådde USA:s svar på Anders Tegnell, dr Anhony Fauci att vi inte kommer att skaka hand i framtiden.

Handskakandet är ju hursomhelst en hand(!)ling sprungen ur misstro. Helst skulle man, traditionellt, ha vänster hand på sin högra underarm när man sträcker fram handen. På så sätt visar man att man inte håller i något vapen bakom ryggen. Jag tror att maffiosos fortfarande hälsar så.

Nu finns det många olika förslag om hur vi ska hälsa i stället. Wuhan shake, då man nuddar varandras fötter. En vänlig vinkning. Handen på hjärtat. En bugning.  Ja till och med nigningen har dykt upp i diskussionerna.

Själv skulle jag nog inte känna mig riktigt bekväm med någon av dessa och framförallt inte med att niga! Men ett enkelt ”namaste” tycker jag fungerar bra.

Den vanliga namastehälsningen är ju en snabb och smidig historia, samtidigt som den på något sätt innebär koncentration och fokus på den man hälsar på. Händerna ihop, man möter varandras blick och kanske ler lite grann.

Jag har förstås letat efter en bra namastebild, men det finns mest yogabilder eller överenergiska namastehälsningar med armbågarna rakt ut från kroppen. Så dagens motiv ger sig självt. Det är bara att måla en namastehälsning och då passar jag på att måla en sari samtidigt. Namaste!

(Äsch, den bilden blev lite för högtidlig. Lite Lucia-helig, eller så. Det är inte min sorts namanste, som kan vara ganska ohögtidlig.)

Det här inlägget postades i Att tolka, Hälsa, historia och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på När vi kommer ur det här …

  1. Paula skriver:

    Jag gillar skarpt Namaste, tycker det är både artigt, lite högtidligt och framför allt lite vördnadsfullt, om man då samtidigt bugar lätt på huvudet. Man högaktar den man hälsar på.
    Jag hoppas allt kindpussande försvinner, sånt har vi finnar aldrig begripit oss på! Jag tycker om att kramas, så det är inte att jag motsäger mig kroppskontakt, men kindpussar, nä där går gränsen!
    Du, jag måste fråga dig var du köper spiskumminfrö, det har jag aldrig sett i mataffären! Trevlig söndag, gillar din målarhörna skarpt, jag målar i mitt ynkepynkelilla kök för ljusets skull, andra rummen är mot norr nere i en svacka så där finns inget dagsljus att finna.

    • Karin skriver:

      Ja, namaste fungerar alltid. Jag hade en yngre kollega som alltid namastade och han lyckades anpassa det så att det blev en glad och snabb hälsning till kompisar, en avmätt formell historia för okända, en varm och fin hälsning till pappan och i övrigt alldeles lagom för varje tillfälle.

      Köket är en utmärkt ateljé för akvarell eftersom det är där det finns vatten!

      Spiskummin köper jag i en asiatisk butik under Söderhallarna, men det går att hitta på nätet också. Här till exempel: https://www.kryddhuset.nu/product/spiskummin-fro-cumin-seed-45gr
      Jag tycker det är värt besväret att köpa hela frön och rosta dem. Det går ju att rosta pulvret också, men riktigt samma sak blir det inte. Dessutom har det ju ofta redan tappat lite smak genom hanteringen med malning och lagring.

  2. margaretha skriver:

    Jag som aldrig stuckit fram min hand först, har aldrig fattat vitsen med att handhälsa – ett hej, goddag eller roligt att träffas går ju utmärkt utan kroppskontakt.
    Margaretha
    som förmodligen inte
    skulle få bli svensk
    medborgare, om jag
    inte redan var det

    • Karin skriver:

      Men har du HÖRT vad danskarna håller på med? Jag hoppas det är en skröna, men eftersom det var med på p1:s nyheter kan det kanske vara sant. När man blir dansk medborgare, efter alla år och tester och allt vad det är, hålls en ceremoni och då ska man avslutningsvis ta i hand och tacka (typ). Eftersom det inte är någon bra idé det där med att ta i hand föreslogs att man skulle skippa just den ceremonidetaljen, men se det gick inte alls för sig. Det ska tas i hand, basta! Men arrangörerna och bestämpersonerna har lovat att tillhandahålla rikligt med handsprit.

      Apropå hälsningar hittade jag en gammal favorit, där Tuula instruerar Seppo hur han ska göra. Jag la in den också i inlägget. Så träffsäker, men kanske helt obsolet, ”när vi kommer ur det här”.

  3. Karin Eklund skriver:

    Namaste är en fin hälsning, något jag har använt mig av nu och då redan länge. Ofta när jag har kommit sent till ett möte och alla redan har kommit igång. Men en handhälsning är också bra i vissa sammanhang. Inte helt fel att ta i hand och se varandra i ögonen i politiska sammanhang, innan bataljerna. Men med tanke på corona och andra virus så får man kanske tänka om helt och hållet. Jag tror att handhälsningen är väldigt kulturell, undrar om finländarna kan låta bli att hälsa på det sättet?
    Men nu hälsar många spontant med namastehälsningen och säger med ett leende corona corona. :) som en ursäkt för att inte komma för nära.

    • Karin skriver:

      Ett vinnande koncept, tror jag. Namastehälsningen, alltså, som ersättning för att ta i hand. Tack vare att den är så varierbar. Fast den blir förstås lite krångligare om man har handväska, men det går. Handenpåhjärtat-varianten passar ju bäst när man träffar någon man verkligen gillar. För formella sammanhang och när man hälsar på okända blir det lite fel. Och att vinka är svårt, utan att man känner sig lite fånig.

  4. Cecilia N skriver:

    En äldre släkting som var som en skör fågelunge brukade namaste-hälsa för att vara försiktig med sina händer.

    • Karin skriver:

      En tidig trendsetter! Och det är klart om man har värk eller är ömtålig på annat sätt så kan ett kraftigt handslag vara rena plågan.

  5. Bosse Lidén skriver:

    Perfekt tillfälle att följa upp det nya när det blir som vanligt igen. Det tycks ge resultat. Vinterkräksjuka klarar jag mig gärna utan. Nu kom jag att tänka på en del gamla gubbar med rejäla arbetshänder. Otroligt att alla ben, senor och annat var helt efter hälsandet. Ibland bävade jag för att behöva hälsa. Brukade skoja om det innan ”kalaset”.
    Ha en bra fortsättning på veckan.

Kommentarer inaktiverade.