Vackert väder

Söndag, vilodag, vackert väder och dags att ge sig ut på skogspromenad. Dagens akvarell får därför bli en snabbis, en teknikövning. Man plockar fram maskeringstejp (björkstammarna) tidningspapper (det svarta på stammarna), silkespapper (stenen), badsvamp (lövkronorna) och så färger, penslar och vatten förstås, och så är det bara att sätta igång.

Ett första försök. Det finns onekligen förbättringspotential på denna, men nu längtar jag ut i skogen!

Det här inlägget postades i teknikövning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Vackert väder

  1. Karin Eklund skriver:

    Ja, jisses, tänk om jag kunde få till en akvarell så lättvindigt som du kan…
    Imponerad blir jag igen. Tack Karin, hoppas skogsvandringen blev skön!

    • Karin skriver:

      Tack! Målandet går undan om man låter färgerna göra mesta jobbet:)
      Skogspromenaden blev skön, fast väldigt snabb, för det var kyligare än jag trodde.

  2. Nilla skriver:

    Så fina bilder du målar. Om de inte hade blivit av (och säkert många människors kreationer) om det inte vore för pandemin måste man säga att den ändå för något gott med sig. Mitt i allt elände.

    • Karin skriver:

      Det har du nog lite rätt i! Jag tror att det blir en hel del skapat, i olika genrer, dessa dagar. Och har blivit i hundratals år – som Decamerone, även om just det exemplet är fiktivt.

  3. Lotten Bergman skriver:

    FÖRBÄTTRINGSPOTENTIAL???

    Bah! Den är ju perfekt!

    • Karin skriver:

      Oj, oj, var ska jag börja? Kolla grenen längst ner på tredje björken från höger. Sådär kraftiga grenar finns det inte längst ner på björkar, för de grenarna är från björkens späda ungdom och mycket smalare. Och varifrån kommer ljuset, egentligen? Och vad ska man säga om kompositionen …

  4. skogsgurra skriver:

    Stenen och mossan. Struktur, yta, färger. Sluta gnäll nu. Det är ju både vackert och tekniskt OK. En bra bild helt enkelt.

    • Karin skriver:

      OK, tack! Stenbumlingen blev kanske inte så tokig. Jag tror det är minnen av barndomens kontakt med stora stenar i närområdet som underlättar att måla stenporträtt. Om man gick stigen bort mot Tobakstäppan fanns en stor en på höger sida, strax före stenslottet.

  5. Paula skriver:

    Otroligt vackra björkstammar! Om jag kunde önska mig en talang vore det att kunna måla, Jag begriper ju att man behöver öva och öva för att utvecklas men man måste ändå ha en underliggande talang. Och det har du verkligen. Och det saknar jag…
    Angående fåglarna, vi har både sparvhök och nu tornfalk här i byn, jag går med huvudet i himlen så jag kommer snart att ha nackspärr för de sitter högst upp i talltopparna.

Kommentarer inaktiverade.