På väg från Åland till stan hann jag med några bonussommardagar i farfars stuga. Sommarvärme på dagarna och kalla nätter. Det är då älvorna är som mest aktiva, i den där skarven mellan kallt och varmt. Först slänger de av sig kläderna hur som helst på slänten ner mot sjön.
Sedan virvlar de runt en stund ute på sjön.
Tills solen säger att nu får det vara sluttramsat och schasar iväg dem. Det enda som syns är vattenringarna efter den sista älvan som doppade sina tår.
Det är allt en aning speciellt det där med älvorna.
Ibland får jag för mig att de är rätt så busiga av sig.
Ditt inlägg blev som en saga idag:)
Klart busiga. Och slarviga och fnittriga och oansvariga i största allmänhet. Men fina!
Så inihelvete fint!
Ja, jag blir lite känslosam.
Ungefär som Kolingen: ”Du blommar du, häggjävel!”
Ja, det är ju sånt där som skulle kunna göra en relischös.
Så fint!
:)
De där älvorna som vistas utomhus är verkligen förtjusande. Men man ska inte ta in dem. Som inälvor är de inte alls lika trevliga.
Ett stadigt myggfönster löser det problemet. Och att man ser till att dra igen verandadörren!