Ryktet om Pirets död är dessbättre betydligt överdrivet

Ja, ja, det kanske inte är alla som nervösar sig som jag över de där fiskgjusarna, men nu har jag goda nyheter som jag gärna delar med mig. Då och då har jag rapporterat om deras liv i boet i Kalakotkas förra sommaren, om mamma Pirets (Katharines) flytt till Sudan och sedan, för ett tag sedan, om hur hon inte rört sig ur fläcken på… länge.

Jag och alla som följer henne hoppades att det kanske, kanske  bara var ett sändarfel. Den lilla radiosändaren som hon utrustats med kanske hade för svag signal? Det kan bli så ibland. Vad det än var, tycks det vara över, för nu rör hon på sig. Den lilla vita fågelsymbolen ska föreställa Piret och det rosaaktiga strecket visar hur hon flugit de senaste dagarna.

Hit och dit flyger hon, på sin jakt efter fisk för att äta sig riktigt stor och stark inför den långa flygresan tillbaka.

11 mars13

Meanderfloden är inte ett porträtt av Carl Bildt, som man skulle kunna tro, utan en bit av den Vita Nilen. Piret är fortfarande kvar i Södra Sudan. Heja Piret!

Det här inlägget postades i fiskgjusarna och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

13 svar på Ryktet om Pirets död är dessbättre betydligt överdrivet

  1. Skogsgurra skriver:

    Härligt!
    Våra favoriter. Näst efter lille Poppoppop – ekorrungen som nu växt till sig och troligen blir pappa till ännu en Poppoppop. Carpe Vårem!

  2. Karin på Pettas skriver:

    Oj, ni har också poppoppoppar i olika storlek:) Härligt.
    Härligt också att Piret är på gång. Det är spännande att se hur fiskgjusarna flyger över
    kontinenterna. Så mycket de får vara med om innan de når sommarboendet och häckandet. Otroligt egentligen.

    • Karin skriver:

      Poppoppopparna finns i karlskogatrakten. Här får vi nöja oss med Skansenekorrarna, som är sällskapliga av sig och alltid lika hungriga.

      Det där med flyttfåglar är fascinerande och jag undrar alltid varför de vill hit på sommaren. Visst har vi gott om mygg och knott och flugor och annat godis för småfåglarna. Men om de kan leva åtta månader i sydligare trakter borde de kunna klara fyra månader till. Väl? Det är ju väldigt trevligt att de vill komma hit för att bilda familj och få ungar. Men varför, undrar jag alltid.

  3. Kulturchefen skriver:

    Hm. Hej alla, som beundrar de gulliga ekorrarna och ger dem söta namn: nu ska jag svära i kyrkan.

    De är inte alls söta små djur som hoppade på tallegren, de är gnagare, ratätare och så mycket värre än råttor i stan. De kan ju för fanken klättra!

    • Skogsgurra skriver:

      Svära i kyrkan? Varit där. Gjort det.

      När en granne gick bort alldeles för tidigt så kände jag att jag borde säga något vid kistan. ”Bosse var en rolig jävel…” Hörde jag mig säga. För det hade han varit.

      Jag noterade att man plötsligt lyssnade till vad jag hade att säga. Det är inte så ofta. Genomförde det korta anförandet med känsla och fick de anhörigas glada reaktioner ute på kyrkbacken.

      Till KC: Dom är visst både gulliga och trevliga. På samma sätt som rävar, älgar (fråga Karin), fiskgjusar(på håll) och nästan alla andra djur. Utom kalråttor. Men det går nog att vänja sig vid dom också.

      Det där om sinne för PR behöver vi inte ta upp.

      • Karin skriver:

        På Skansenakvariet finns en liten grupp nakenråttor och något så rörande skyddslöst och – tja, naket, har jag väl aldrig sett! Om en sådan knackade på och ville bo här hemma skulle jag nog släppa in den. Kanske.

    • Karin skriver:

      Jo, visst behöver vi ta upp det där med PR, när vi nu har en medlem av Ekorrar-är-bara-råttor-med-yvig-svans-och-välutvecklat-sinne-för-PR-falangen här i båset. Och jag håller med alla. De kan vara väldigt enerverande (vilket Skansen-ekorrarna understundom är), men när man lär känna en individ, eller familj är det väl, som SG skriver, lätt hänt att tycke uppstår, oavsett djurart.

      • Karin skriver:

        PS. @ Kulturchefen: Kan du utveckla det där med ”De kan ju för fanken klättra!” Mina möss är väldigt duktiga klättrare. Borde jag informera någon lämplig cirkus, eller TV-show? Vete 17 hur de gör, men de klättrar upp 190 cm rakt upp på en slät vägg, bara för att äta upp en bit av en karta som hänger där. Myrmarker. Resten var de ointresserade av.

    • Skogsgurra skriver:

      KC
      Nu har jag försökt ta reda på vad en ratätare är för något. Det har tagit mig hela natten och det enda jag funnit är ett resonemang om att ha getter eller kanske inte.

      Är det någon som äter det andra ratar? Eller är det fingertrubbelsrotätare? Eller råttätare på halvengelska. Det känns som om det vore nåt opassande, obra eller otäckt. Så långt förstår jag. Men vad betyder det egentligen? Och varifrån kommer uttrycket?

  4. Kulturchefen skriver:

    Oj, ett alldeles nykomponerat ord, kanske? Äter man rat så är man ratätare. Tänker jag.

    Jag kan tycka att de är söta på bild eller i skogen. Men efter att ha delat bakgård och soptunnor med en grekisk restaurang och sett både råttor och ekorrar festa på spillda sopor så går inte motviljan riktigt att övervinna. Råttorna kilade raskt in under verandan, medan ekorrarna *ryyys* klättrade uppöver till tredje våningen där jag bodde. När husmössen kommer upp i den nivån så ringer vi bröderna Bronett.

Kommentarer inaktiverade.