Men, vad glo’ru på?

Jag har alltså påbörjat övergången till ett nytt liv, genom att äta mindre och röra på mig mer. Syrran piggnade också till i samma veva och startade med sin MMMM-metod (Mindre Mat, Mer Motion). Så nu blir det kapplöpning till (etapp-)målvikten, som ligger på 56 för mig och 55 för syrran.

Eva tipsade om en bra motionsform som finns på ett litet trivsamt gym nära mig. Maskinerna är ovanligt användarvänliga. Vanligtvis ägnar man halva träningstiden åt att ställa in allehanda avstånd på maskinerna, samt att plocka bort ett halvt ton motvikter, ditplockade av den biffiga killen som använde träningsredskapet innan. Här finns inget sådant och knappt några biffiga killar heller. En och annan modig man vågar sig in på detta kvinnodominerade ställe, men det stör inte nämnvärt. Förrän i går.

Där satt jag och kämpade i någon armstärkande maskin när jag upptäckte att en karl tittade på mig. Nästan hela tiden. Jag ignorerade honom så gott det gick men så fort jag tittade upp mötte jag hans blick. Jag flyttade ur synfältet, glömde bort honom till jag roterat tillbaka till samma maskin (En av poängerna med träningsformen är att man roterar snabbt mellan olika maskiner och balansplattor och annat).

Då var det likadant igen. Jag lämnade maskinen och gick i stället för att dricka vatten, då tjejen i receptionen undrade om jag var uppkopplad. ”Nej, tvärtom jag är mitt i ett träningspass” svarade jag.

Då viftade hon med en manick som mäter pulsen. Man spänner fast ett band runt bröstet i hjärthöjd och knappar in sig på en kontrollpanel (bara ett nummer, inget namn) och anger maxpuls. Sedan håller pulsmätaren koll på ens puls och skickar rapport till storbildsskärmen i rummet, så att man kan se var man ligger i förhållande till sin maxpuls under hela passet.

Mycket fiffigt, oavsett om man behöver ta det lugnt (vid högt blodtryck, t.ex.), eller om man vill pressa lite för att bättra på konditionen.

Och ja, det var alltså inte mig han tittade så upp- märksamt på, den där mannen, det var på tavlan bakom mig, den som visar pulsläget.

Den där blå tavlan längst upp på bilden är det. Översta siffran är det nummer man knappar in. Nästa siffra är pulsen och den understa är hur många procent av maxpuls man uppnått. Användare nummer tre och nummer tretton, som har O på båda värdena, har inte avlidit, de har bara glömt att logga ut efter avslutat pass.

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Men, vad glo’ru på?

  1. margaretha skriver:

    Vilken tur att du inte hann ställa den klassiska frågan till honom: ”ha’r kekat blengsylta?”
    Margaretha

  2. margaretha skriver:

    ha’ru, ska’re natulitt vis va!!

  3. Kicki skriver:

    Jamen det där är ju ungefär som vårt lantliga lilla gym, fast vi har inga stressande apparater att hålla koll på. Och inga apparater som håller koll på oss heller.
    Jag brukar också rotera mellan apparaterna men krossen i stannar jag i 10 minuter, det är ungefär en kvarts havrekaka, tror jag.

  4. Musikanta skriver:

    Det var ett roligt inlägg! Jag ska kolla nästa gång jag är på rehabgymmet om det finns någon kontrollpanel på väggen, så jag inte tror att jag ser yngre ut än jag är om någon farbror skulle titta så intensivt på mig…
    Ingrid

  5. Karin skriver:

    Det gör du nog! Ser yngre ut än du är alltså.

Kommentarer är stängda.