Ja, grattis då…

Efter att ha lyssnat till ett par radiotimmar med USA-valanalyser, med många synpunkter på hur Obama klarat sig, vad han borde göra och hur han borde vara, känns det lite kluvet att gratulera till valvinsten. Vilket svårt och otacksamt jobb, stackars karl, men grattis i alla fall och lycka till! Det är klart att det är kul att det blev Obama som vann och kommentatorerna verkar överens om att Romney skulle ha splittrat USA ännu mer.

Här är Obama på besök i Kenya, där han träffar sin bonusfarmor, Sarah. Både hans kenyanska far och farmor var döda när han var där, men många av hans släktingar och hans pappas senare fru, Sarah, fanns i pappans hemby Kogelo.

I sin bok Min far hade en dröm ger han en fin skildring av besöket i Kenya 1988, då han var 26 år och åkte till den lilla byn i västra Kenya för att bättre förstå vem hans pappa var. Det är en välskriven och läsvärd bok, oavsett vem som är president i USA.

Det här inlägget postades i Att läsa, Böcker, konst och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Ja, grattis då…

  1. Skogsgurra skriver:

    Han vet nog vad som väntar. Och han verkade rätt så nöjd, han också.

    • Karin skriver:

      Ja, han vet ju vad han gav sig in i. Man får väl bara vara tacksam att en någorlunda vettig person tar sig an detta uppdrag.

  2. Karin på Pettas skriver:

    Håller med, man får vara glad över att någon tar sig an uppdraget.
    Den boken finns hemma här någonstans i knutarna, oläst…hmm..
    jag har också ett uppdrag att utföra. Tar den till nattduksbordet

    • Karin skriver:

      Ja, leta upp boken. Den killen verkar bra på tålamod, samarbete och tolerans, vill jag minnas att jag tänkte när jag läste den. Och en episod lade jag särskilt märke till. När Svarta pantrarna var som mest i ropet och den lika karismatiske som demagogiske Stokeley Carmichael hade rockstjärnestatus skakar Obama betänksamt på huvudet: den mannen verkar ansvarslös.

  3. Kulturchefen skriver:

    Har jag berättat om min koppling till Obama? Ett av mina få partytrick.

    • Karin skriver:

      Det har du inte berättat, så nu måste du säga B medan du ror fan i land! Spännande – den mannen har ju varit lite varstans i världen, så man undrar ju var ni kan ha stött ihop och hur.

  4. Malin skriver:

    Demokratin vann och Wall Street förlorade enligt Paul Krugmans analys i New York Times. Återger hans blog som en engelsk läsövning.

    Paul Krugman 7 november:

    There are many lists now circulating of the biggest winners and losers from the election; oddly, however, none of the lists I’ve seen mentions just how bad this result is for Wall Street’s Masters of the Universe.

    The story, as you may recall, is that the financial industry — having brought both itself and the rest of the world to the edge of disaster — was bailed out by taxpayers. Yet far from being grateful, top financial types were furious at Obama for occasionally hinting that some of them might have misbehaved a bit. And investment bankers — who normally lean Democratic — went overwhelmingly to the other side, pouring cash into Mitt Romney’s coffers in the no doubt correct expectation that a Romney administration would dismantle financial reform and treat their wealth with the adulation they believe to be their birthright.

    But Romney lost and Obama won. The limits of their power have been cruelly exposed, and the reelected president now owes them nothing. Did I mention that Elizabeth Warren is going to the Senate — a Senate that will be substantially more progressive and less Wall Street friendly than before?

    Bad move, guys.

    • Karin skriver:

      Tack Malin! Bra påminnelse om vilka som betalar till vem och vilka som uppträder som bortskämda kinkiga barnungar. (Nej förresten, det är orättvist mot barnen.) Elizabeth Warren som Krugman nämner verkar spännande. Här är ett engagerat anförande av denna första kvinnliga senator från Massachusetts.

  5. Britt skriver:

    Är det verkligen Obama på den stora bilden? Han ser väldigt blek ut i så fall. Vem har målat?

    • Karin skriver:

      Visst är det Barry, som han brukade kallas av sina skolkamrater. Fast i Kenya uppfattas han som lite urblekt, och är det ju också, eftersom hans mamma var vit amerikanska.

      Jag gillar verkligen den där målningen, där bilen är huvudperson. Konstnärens namn har jag fotograferat av, men den bilden finns på en avliden hårddisk. Ska se om jag hittar adressen till galleriet så att jag kan skriva till dem och fråga.

  6. Kulturchefen skriver:

    Jag håller lite på partytrickset! Man kan ju inte avslöja allt på stört, liksom.

  7. Kulturchefen skriver:

    Byter ämne lite diskret, vi behöver input på sjöbodar i insjö;

    http://kulturchefen.se/2012/11/04/stalgra-november/

    • Skogsgurra skriver:

      Då kan du få en påminnelse om farbror Sigurds sjöbod. Den låg (eller finns den kvar?) vid insjön Rossens utlopp och hade alla sjöbodens egenskaper.

      • Skogsgurra skriver:

        Oj, var det du. Trodde det var värdinnan som utövade censur. Hon är lite känslig. Jag har gjort en liten filmsnutt som visar hur jag genom ren viljekraft kan får objektet att resa sig. Länk kan komma på denna blogg. Du känner till villkoren.

      • Karin skriver:

        Den finns kvar. Än så länge, sjöboden. Jag har noterat att en tegelpanna är sönder oh tänkte fråga ägaren om jag får fixa, men har inte kommit mig för. Och jag vill gärna se hur den leviterar!

Kommentarer inaktiverade.