Hemma hos Don Draper

Så var det dags för en liten tågresa igen. Det ryktas om elavbrott och det ena tåget efter det andra ställs in, vår avgångstid skjuts upp på ett illavarslande sätt. Men så kommer det helt överraskande ett tåg och syrran och jag hittar våra platser… för att en stund senare få beskedet att lokföraren har kommit bort och vill vi vara vänliga att gå till spår 7 och ta det tåget i stället.

Massor med inställda tåg och ingen ledig lokförare? Jag motstår impulsen att springa bort till något av de inställda tågen för att ragga upp en lokförare där. Kliver i stället ombord på anvisat tåg och frågar när det kommer att avgå. ”Så snart alla passagerare är ombord” blir svaret. Och då menar man verkligen alla passagerare, från diverse inställda tåg. I Uppsala blir det bussar åt olika håll. Fast vi fick skjuts i stället, hela vägen, tack för det Birgit!

Medan vi väntade på att komma vidare hann vi fika i den gamla stationsbyggnaden i Uppsala som nu är restaurang, med bar i biljettluckan.

Och där känns det märkvärdigt välbekant och hemtamt. Tapeten! Det är ju samma som i köket hos Don Draper i Mad Men, hemma i villan i Westchester, innan han flyttade till den där tråkiga hyreslägenhet i West Village!

Välkommen till Draper residence! Lite annan färgsättning kanske, men väldigt likt. Ett Mad-Men-fan som stått för inredningsdesignen?

I tidningarna meddelas att gårdagens kaos på Centralen berodde på ett kombinationsfel. Det är en helt ny felkategori och innebär såvitt jag förstår att alla skyller på alla och ingen tar något ansvar. Den där bolagiseringen av banverk, olika tågbolag (och vilka det nu är som ingår i denna kombinationshärva) var kanske inte världens bästa idé, trots allt?

Men det är fint i Uppsala och det cyklas tydligen en hel del. Fast hur gör man om man ska låna ut sin cykel? ”Det är den där blå med randigt sadelskydd i sjunde raden, nummer hundratretton från vänster, om ingen flyttat på sin cykel. Då kan det vara hundratolv. Eller hundrafjorton…”

 

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Hemma hos Don Draper

  1. Kicki skriver:

    Men det var ju väldigt trevlig stämning när vi alla förbrödrades och -systrades drabbade av samma öde. Och målet var, som den trötta högtalarrösten upprepade några gånger, att vi skulle komma fram dit vi skulle. Fast jag tror dom menade att dom gör vad dom kan för att få oss från Centralen.
    Laxmacka i tvåbo var toppen och bada i Rossen var också toppen.

    • Karin skriver:

      Ja, det var väl en väldigt trevlig resa på alla sätt! Men jag vill gärna vara lite principiellt missnöjd ändå med hanteringen. Och alla hade väl inte samma tur som vi, med privatchaufför som servade med skjuts till respektive port.

  2. Nilla skriver:

    Den där privatiseringen av tågtrafiken kanske eventuellt INTE var den bästa idéen, ever.

    Sedan tänker jag att man kan ha ett sånt där pip-system på cykelnyckeln. Man trycker (på nyckeln) och rätt cykel börjar pipa. Det var en bättre idé än den ovan i alla fall.

    • Karin skriver:

      Ja, fler pip-manicker till folket! På cykeln, på glasögonen, på träskorna (som har en besynnerlig vana att vandra iväg och ställa sig på osannolika platser), på handväskan…

  3. Musikanta skriver:

    Tänker osökt på Kina när jag ser cykelraden…
    Åker aldrig tåg utan Swebus – de kommer alltid i tid! Utom möjligen när det är 22 grader kallt och de har fått stopp på något i motorn p.g.a. kylan. Då fick vi faktiskt vänta 40 minuter innan det kom en buss. Men det är enda gången de har fallerat!
    Vad jag är avundsjuk på dig som har en syster!

  4. Lotten Bergman skriver:

    Jag har skaffat mig SJ:s app som talar om så fort det händer något på just den sträckan som jag är intresserad av — oavsett om jag ska åka eller ej. Bafatt det är lite ”woho-jag-ska-inte-åka-tåg” över det hela. Därför vet jag när det händer saker, även om det kallas signalfel och tillbud samt elavbrott (och aldrig kombinationsfel eller lokförarbrist).

    Och jädrar vad det plingar i mobilen! Varje pling följs av mitt ”woho” … utom när jag ska med tåget, förstås. Då svär jag så det ryker ur öronen.

    • Karin skriver:

      Ja, Lotten, DEN appen vill jag ha! Om inte annat så för att jämföra appens budskap med det högtalarna säger. Idag var det i alla fall en avväpnande ärlig person som berättade att vi stod still för att ”det är visst någon som är ute på spåret, någon som inte ska vara där”. Om det var en älg, människa eller alien fick vi dock inte veta. Kanske appen hade berättat även det?

Kommentarer inaktiverade.