Ingen ordning i huvudet

Egentligen ska sidhuvudet berätta var jag befinner mig, är tanken: Slussenvy när jag är i stan, något lantligt när jag är på landet. Mycket enkelt och lättförståeligt, förutsatt att jag kommer ihåg att ändra. Och den där förfallna ladan, då? Ja den finns några mil söderut mellan land och stad och kan ju få symbolisera perioder då det pendlas fram och tillbaka. Vilket innebär att den borde ha bytts ut förra veckan. Jag byter nu i stället, trots att det snart är dags för en tur söderut. Jodå, med tåg. Det funkar förvånansvärt ofta, trots allt.

Och för övrigt kan jag meddela att ryktet om alpklematisens död är betydligt överdrivet. För ett par veckor sedan såg den helt livlös ut. Frystorkad liksom. Så här ser den ut i dag.

Det här inlägget postades i Att odla och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 svar på Ingen ordning i huvudet

  1. Kicki skriver:

    Så ambitiös du är som byter huvud ofta. Mina gamla lingon är nog uppätna för flera år sedan.
    Alpkelmatis borde väl funka här? Åkervindan svalt ihjäl så det är tufft att vara blomma när.

    • Karin skriver:

      Det är bara en fråga om komma ihåg och komma sig för. Det är ju inte svårare att byta huvud än det är att lägga in övriga bilder i inläggen.

      Ja, alpklematis borde kunna överleva på era breddgrader. Jag trodde länge att det var en klockklematis, men sakförståndiga personer hävdar att det är en alpklematis och det låter ju härdigt och bra.

      • Kicki skriver:

        Vid närmare undersökning har jag både alpklematis och vinka. Men dom var ju mycket finare hos dig för där blommade dom och det gjorde dom ju faktiskt hos mig också när jag kom hem.

  2. Eva skriver:

    Men åh vad fin klematisen är, ett elände att rådjuren äter upp min!
    Bra att det bara är sidhuvudet som är i oordning. Själv sliter jag med högar som bara tycks växa och det finns ingen plats för allt, vet inte om det beror på oordning i huvudet eller vad det är.

    • Karin skriver:

      Har du testat alpklematis? Den verkar rådjuren ointresserade av. Klätterhortensian, som växer bredvid brukar de beta av de nya skotten på, så långt de når, men klematisen får vara i fred.

      Alltså, det där med ordning… Oordning på ett ställe utesluter inte viss oordning även på annat håll. Verkar det som.

  3. Pettas-Karin skriver:

    Så fin klematis du har…min behöver hjälp. Den har fått stor konkurrens av en kaprifol och jag försöker medla så de båda skall trivas.
    Du är ambitiös som byter huvud beroende på var du är. Fiffigt egentligen. Vi som följer dig vet var du är, ungefär…

    Karin

    • Karin skriver:

      Kaprifolerna kan ju vara rätt framfusiga av sig, till skillnad från klematisen, så det krävs nog rejäla medlingsinsatser. Kanske till och med brutalare metoder är så? En handlingskraftig person klippte en gång ner min kaprifol till praktiskt taget ingenting och påstod att det är så man gör med kaprifoler. Jag trodde inte riktigt på det, förrän ett par år senare då den växt upp igen, frodigare än någonsin.

  4. Musikanta skriver:

    Detsamma gäller min kaprifol. Vi klippte ner den för två år sen och förra sommaren var den mer eller mindre död, trodde vi. Så fin som i år har den aldrig varit. Blommor beter sig konstigt! Så vi kanske ska vänta tills nästa år med att gräva upp vår häck som vi klippte ner i höstas. Den verkar helt livlös just nu – inte ett grönt skott så långt ögat kan se.
    Vad gäller sidhuvud byter jag ofta eftersom jag lätt tröttnar på dem. Försöker hålla mig något så när till årstiden.

    • Karin skriver:

      Kanske det är dina fina sidhuvuden som inspirerat mig till byten? De är alltid så vackra och alltid i takt med årstiderna!

      Och vänta med häcken; plötsligt kanske den får ny livslust.

Kommentarer inaktiverade.