Jag har hakat upp mig lite på det kungliga temat. När det dyker upp ord som jag inte blir klok på har jag svårt att släppa taget. Sverige har så kallad full kognatisk tronföljd sedan 1980. Det betyder att äldsta barnet blir tronarvinge, oavsett om det är en pojke eller flicka. Tidigare var det manlig tronföljd, som kallas agnatisk, sedan början av 1700-talet.
Sverige var första landet som införde full kognatisk tronföljd. England har sedan länge haft kognatisk tronföljd, som innebär att en kvinna kan bli regent, (som drottning Elisabeth) om hon inte har någon bror. Men från i år har även England infört full kognatisk tronföljd. Kate Middletons och prins Williams förstfödda barn blir, oavsett kön, kanske regent en gång.
Så långt är väl allt gott och väl, men som amatöretymolog blir jag galen på dessa två ord. Om man slår på agnatisk får man hur många förklaringar som helst som berättar att det är bildat av en form av latinets nasci, att födas och prefixed ad, till eller extra. Lite extra född, liksom, renodlad manlig släktlinje, den som ska ta över.
Begreppet kognatisk har långt färre träffar som handlar om tronföljd. I stället finns en del om den språkliga termen ”kognater”, dvs ord som har samma ursprung. Engelskans shirt, svenskans skjorta fornnordiska skyrta, som alla kommer från urgermanskans skurtjōn- om jag förstått rätt. Alltså ord med samma ursprung, från samma familj, kallas kognater.
För personer verkar det också betyda släkt, helt enkelt, av samma ursprung. Prefixet co dvs med och så en form av nasci födas. Nu skulle jag vilja att någon språkhistoriskt kunnig person trädde fram och sade ungefär så här:
Javisst agnatisk betyder exklusivt manlig arvsföljd, vilket ansetts extra fint de senaste tre tusen åren eller så. Kognatisk betyder helt enkelt födda av samma. I tronföljds-sammanhang betyder det att finns det ingen karl får det duga med en kvinna. Fullt kognatisk betyder att första barnet ärver kronan.
En ordning där en manlig arvinge skulle rycka in enbart om det inte finns någon kvinnlig tronarvinge får man leta förgäves efter. Eller? Ja ni ser. Jag är lite lost i de här frågorna. Min etymologiska intuition sviker mig för en gångs skull.
Komplettering: Jag har fått en protestskrivelse. Varför skriver jag inte om matrilineal tronföljd? Det vill säga där kronan ärvs bara på kvinnosidan. Det är helt enkelt för att det är ett fullt begripligt begrepp, rent språkligt. Matrilineal, moderslinje, mycket lätt att se ursprunget. Men kognatisk och agnatisk går det ju inte att få någon ordning på. Det där ag verkar kunna vara en negation, som i agnostiker (en som inte vet); vad har det då där att göra i sammansättningen agnatisk? Mitt problem med de där orden är att de inte alls verkar betyda något, egentligen.
Ja, inte är det lätt när det är tungt. Obeaktat detta så har jag njutit av ditt inlägg…hejdlöst, fastän jag inte blev speciellt mycket klokare vad gäller det här med kvinnlig och manlig tronföljd.
Karin
Inte jag heller, dessvärre. När det handlar om etymologi fungerar jag ungefär som ett tryffelsvin, eller knarkhund, kanske. Springer omkring och nosar och känner efter tills jag får upp ett spår. Men de där konstiga orden känns alldeles doftlösa.
Men visst är det lite jobbigt med ord som man inte kan känna ordentligt? Blir lite störd på sådana. Men jag associerar kognatisk till kognitiv, som känns som ett hittepåord. *burr*
Jag kollade just mitt gamla latinlexikon. Det klarnar lite grann, men inte särskilt mycket. Att det handlar om latinets ord för födas, nascor är rätt klarlagt. Och så finns det ett prefix, ad och så ett instucket g, som förmodligen beror på att det blir så framför ett n: ad-g-nascor som enligt latinlexikonet betyder ”födas till (ytterligare) efter faderns död”. Agnatus betyder son som är född efter faderns död. I flertal, som borde bli agnati, betyder det helt enkelt släkting på fädernet.
Ska man dra slutsatsen att det var otänkbart att en son kunde efterträda pappan medan han levde?
Joru – det finns problem..
Eller hur? När man inte ens kan komma på tillstymmelsen till språkhistoria kring ett ord, då blir man ju misstänksam.
Jo. Men jag svär mig fri. Det är inte jag som hittat på dem.
Nej då, du är inte misstänkt. För i så fall hade det nog varit något åt Uarda-hållet, eller i alla fall något med associativa kvalitéer.
Svenskans stora fredagskryss 2/3: I en ruta under bilden PILOTBRAGD
läses ”kan vara agnatisk” – svaret blir ”arvsföljd” Så kryssmakarna hänger med!
Säga vad man vill om prinsessfödslar, men lite allmänbildande är de ju…