Fotspår

Jag brukar kolla upp månadens nyord från Språkrådet. I oktober var det ”bankrobot” och om det finns inte så mycket att säga. Eller, jo, det gör det väl, men det är nog inte jag som ska säga det.

November månads nyord är ”fotspårsturism”. Besök i författarhem, släktforskarresor eller utflykter till fiktiva personers fysiska hemvist. Det kan också vara resor som följer en författare i spåren, som när Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier gör om Fredrikas resor idag, i ”den nya verlden”.

Själv möter jag ganska ofta fotspårsturister här kring Mosebacke. De letar efter de olika adresserna i Stieg Larssons Salanderböcker. Fiskargatan, där Lisbeth Salander bodde, ligger runt hörnet, liksom redaktionslokalerna för tidskriften Millennium, där den där Mikael jävla Blomkvist jobbade. Och så restaurangen Samirs gryta, som jag skrivit om tidigare, den som bara finns i böckerna.

Kvinnor frågar oftare om Salanders bostad, män efter Blomkvistrelaterade adresser, framför allt Milleniums redaktion. Att visa var Hökens gata ligger är ju inte svårt. Men fotspårsturisterna vill ha mer exakta besked än så. Jag brukar peka ut en lokal en trappa upp i hörnet av Götgatan (”Jag tror att det kan ha varit där”). Nedanför redaktionsfönstret kan det se ut så här en helg i november. Milleniumfönstret längst upp till höger i bild, det med lysrör.

Det här inlägget postades i Att läsa, Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Fotspår

  1. Nilla skriver:

    Läckert att bo där i historiens vingsus, jag tänker främst på Fogelström.
    Millenieböckerna har jag dock inte läst.

  2. Skogsgurra skriver:

    Fotspårsturism. Det måste ju vara ett nytt ord för en jättegammal grej. Att fnissa till när guiden pekar på ännu en blank mässingskylt är inte alltid så lyckat – framför allt inte när skylten finns på HMS Victory och visar var på däcket Nelson dog – är inte så lyckat. Dessutom är det en så kallad turistfälla som besöks av så kallade turister, ett pack som man bör undvika att beblanda sig med. Då är det så mycket mera givande att hitta lilla Sainte-Sévère-sur-Indre där Jaques Tati gjorde sin första film ”Fest i byn” och där torget och saluhallen står orörda efter drygt sextio år. Eller att hitta hans Hôtel de Plage och faktiskt utan krusiduller boka hans rum med takluckan. Det rum som han drog sig tillbaka till efter sina förödande insatser till medmänniskornas ”fromma”.
    Eller.. Nej det får räcka. Men, fotspårsturism; finns inget som slår det.

    • Karin skriver:

      Nelson… var det inte han som… Korsika… vänta lite. Nej attans, hittar det inte nu, men återkommer senare i dag efter diverse åtaganden.

  3. Musikanta skriver:

    Den mest kända fotspårsturismen nu måste väl var vallfärden till Botswana i McCalls och Mme Precious Ramotswes fotspår. Det sägs ju att turismen ökat enormt sedan böckerna skrevs.

    Nästa gång jag kommer till Stockholm måste jag bara klättra upp till Mosebacke. Hade sällskap med en gosse som bodde i en magnifik våning högst upp på Hornsgatan 1 för mer än 50 år sen, men kom aldrig till Mosebacke ändå.

    • Karin skriver:

      Nästa gång du kommer till Stockholm ska du absolut besöka Mosebacke! Hör av dig så ska du få sakkunnig (någotsånär) guidning.

Kommentarer inaktiverade.