Hur många fingrar har de egentligen?

På Södra Teatern, nära Slussen i Stockholm är det spännande hela tiden. På Södrans världsförbättrande originalklubb serverar man en världsmix på lördagskvällarna: Bollywood disco, retro highlife, favela funk och balkan brass. Bland annat. Och på söndag kan man krypa ner i Guds bakficka och lyssna till Bengt Göransson som predikar om Jungfru Maria och en kissande hund – om demokrati i brådskans tid.

I går var det klassisk indisk dans. Bharata Natyam baserad på tempeldanser från södra Indien, med gamla tempelskulpturer som förebild och Kathak från norra Indien, ett dramatiserat och musiksatt historieberättande. I föreställningen hade man också mixat båda dansarterna och för en oinsatt fungerade det bra, men jag skulle kunna tänka mig att en och annan expert kan tycka att det är konstigt. Lite som klassisk balett tillsammans med folkdans, kanske?

Om jag förstått rätt dansar de blågröna Kathak och de röda Bharata Natyam.

Vackert var det i alla fall, fullständigt fängslande och eftersom berättandet är en viktig del av dansen behövs också gester och mimik. Både i Bharata Natyam och i Kathak-danserna spelar händernas rörelser en viktig roll och jag kom på mig med att försöka räkna fingrarna på dansarna. Har de verkligen bara fem på varje hand? Det verkade vara hela solfjädrar av fingrar ibland.

Föreställningen var helt utsåld och i förrgår dansade de i Riga i ett fullsatt konserthus med 1200 platser. Fler gästspel utlovades.

Bilderna är tagna utan blixt med en liten kompaktkamera från en av de bakersta bänkarna i salongen, så bildkvalitén kunde vara bättre. Men jag hoppas att lite av dansglädjen ändå syns.

Det här inlägget postades i Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Hur många fingrar har de egentligen?

  1. Skogsgurra skriver:

    Du var ju en av huvudpersonerna (den kvinnliga kontrahenten) i ett indiskt bröllop för ganska länge sedan. Är det den perioden som gör dig specialintresserad? Eller den allmänt fascinerande aspekten?

    • Karin skriver:

      Du är inne på rätt spår, även om det är lite mer slingrande än så. Om vi försöker oss på en brant sammanfattning så är det så att andre kontrahentens nya kontrahent är i stan medan kontrahenten själv befinner sig på annan kontinent, vilket inte är ovanligt. Däremot är det sällsynt med indiska dansgästspel så vi beslöt oss för att försöka få tag i biljetter, vilket var rätt svårt, men inte helt omöjligt. Vi fick de två sista. Redaktören avstod gentlemannamässigt och stannade hemma med en god bok i stället.

      • Skogsgurra skriver:

        Ja, det var riktigt slingrigt. Och den andra kontrahentens nya kontrahent befinner sig nu på vår kontinent? Och, tillsammans kollade ni dansföreställningen? Var det därför redaktörn äntligen fick sin bok läst?

        • Karin skriver:

          Inte därför, men väl samtidigt. Först avåts en gemytlig middag i bästa samförstånd, men sedan fanns bara två biljetter. Och en oläst bok. Hyfsat bra matchning, trots allt.

  2. Kicki skriver:

    Det är viktigt med dans oavsett vilken sort och nivå. Den här dansaren har tydligen också imponerats av indisk dans: http://www.youtube.com/watch?v=zlfKdbWwruY
    Väldigt duktig liten kamera har du också och maskinisten är ju också erkänt bra på’t.

    • Karin skriver:

      Oj, han blev visst lite svettig där till sist. Men den enda dans som han anpassade sig till lite grann var ju den indiska. Jag hade gärna sett lite svensk folkdans vid Sergels torg.

      Lilla kompaktkameran är förvånansvärt duktig för sin storlek och i kamerabutiken avrådde de faktiskt från att köpa en ny. Vårda den ömt och var glad så länge den varar, sade försäljaren!

  3. Nilla skriver:

    Ser himla tjusigt ut. Jag antar att du inte kunde motstå frestelsen att hoppa upp och dansa med…?

Kommentarer inaktiverade.