Vobba eller jabba

Månadens nyord i maj är vobba, enligt Språkrådet. En kombination av att vabba och jobba. I och med rätten att vara hemma och vårda sjukt barn fick vi förkortningen VAB (vård av barn) och snart också verbet vabba. Nu är det allt fler som jobbar hemma när barnen är sjuka, som jobbar och vabbar samtidigt, alltså vobbar. Undrar hur försäkringskassan hanterar detta, om de alls blir inblandade?

Företeelsen är ingalunda ny. En mycket speciell form av vobbande skildrar Johan-Olov Johansson i novellen Kvinnfolkssmide.

Olle Svalander pläderar i stället på sin blogg för ordet jabba, för samma fenomen, eftersom det enligt honom låter coolare.

Vad man än kallar det, undrar jag om det innebär ökad eller minskad frihet. Finns det inte en risk, hur mycket man än försöker, att någon kommer i kläm? Barnet, jobbet. Du själv.

Det här inlägget postades i Livet, Ord, Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Vobba eller jabba

  1. Eva skriver:

    Mycket har hänt sedan sjuttiotalet då man kunde ringa efter barnvård i hemmet när barnen var sjuka och man själv skulle till jobbet. Då fanns inte vård av sjukt barn men med värme minns jag de fantastiska barnvårdarna – ändå undrar jag idag hur jag såpass lätt släppte in människor jag inte kände till mina sjuka barn?

    • Karin skriver:

      Ja, dessa underbara damer som verkade uppriktigt förtjusta i att ta hand om krassliga barn och som i förbifarten lagade sockerkaka, fållade upp en gardin eller ”plockade undan lite”, som de uttryckte saken på ett diplomatiskt sätt. Städade med andra ord. Jag tror de var ordentligt synade i sömmarna av kommunen, för det kändes alltid tryggt att överlämna både barnen och hemmet till dem. Man tog sig ju någon timme eller så för att bekanta sig med dem och se om det funkade med barnen, men såvitt jag minns var det lugnt.

  2. Jag känner hur jag blir äldre och äldre fort när jag läser alla dessa nya ord – som jag inte har användning för – jabba trodde jag var en boxnings-/slagsmålsterm? Läste med glädje novellen av ”din” Johan-Olov – han verkar väl värd en djupare bekantskap! Kram

Kommentarer inaktiverade.