Man ska vara försiktig med sina önskningar

… de kan gå i uppfyllelse. Jag skulle verkligen vilja se en bild från fartkamerorna, har jag sagt ibland. Jag undrar om det är riktiga bilder eller bara bilnumret som registreras på något finurligt digitalt sätt. Och om de alls är igång de där kamerorna. De kanske bara är attrapper.

Nu har jag fått min nyfikenhet stillad: Kamerorna är INTE attrapper, de fungerar utmärkt. På den här bilden kommer jag i god fart på Salaslätten i lånad bil med medvind i ryggen.

Då uppstår nya frågor: Hur kan de veta att det var jag? Bilföraren, inte bilägaren ska betala böterna. I brevet med föreläggandet finns en pedagogisk broschyr som berättar om ”förundersökningen”, som det heter när de kollar upp vem det är som kör. Där står att man gör en matchning mot körkortsregistret, helt enkelt, och vips har man fått fast fortköraren. Jag är ”skäligen misstänkt för hastighetsöverträdelse”.

Men vänta lite, stopp och belägg, nu gick det för fort igen! HUR hittar de mig. Det är ju inte min bil. Jag blir tvungen att ringa och fråga.

– Jo, men du förstår att alla ansikten har sina speciella kännetecken, säger den trevliga damen på ATK-sektionen i Kiruna. Det är bara att kolla lite noga och jämföra med bilderna i körkortsregistret.

– Men det finns väl några miljoner körkort i detta land. Var börjar ni?

– Vi kollar förstås bilägarens familj till att börja med…

Jaha, då var det ju inte så svårt. Det är sonens bil och risken att förväxla mig med honom eller sonhustrun är mycket liten. Så nu funderar jag på om jag ska bli upprörd över detta storebrorssamhälle som ser allt (även att jag stoppar en mandarinklyfta i munnen när jag kör) eller om jag ska tycka att det är bra att man håller efter fartdårarna. Jag körde 96 km på en 90-väg, vilket också krossar en gammal illusion om att man kanske har en ”rabatt” på ungefär 10%. Att 90 egentligen betyder upp till 99.

Därmed har jag ett par nya körregler att hålla mig till: Inte peta näsan när jag kör, för man vill ju inte att det ska vara den sista bilden om det skulle hända något (på passagerarplats går det däremot bra, för den maskeras). Och så är det bäst att hålla de hastigheter som anges.

Men vad menade hon med speciella kännetecken? Har jag väl inte?

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet. Bokmärk permalänken.

12 svar på Man ska vara försiktig med sina önskningar

  1. Kicki skriver:

    Osis. Och man ska inte heller lita på erfaret folk som påstår att det finns rabatt.

  2. Kicki skriver:

    Å andra sidan finns min motorcykel på Blocket nu.

    • Karin skriver:

      Alltså, jag blev inte av med körkortet. Och jag tror att motorcykelkörkortet ryker också, om man kör för fort. Hoppas du får din motorcykel såld snabbt så att du kan inviga sommaren med en elcykel!

      • Skogsgurra skriver:

        Men du får ju till en hel del användbara situationer. Vad vore din blogg utan kosläpp och insikter i fartkamerornas funktion?

        Beträffande speciella kännetecken så kanske det här med hår under fötterna har betydelse? Vissa befolkningsgrupper påstås ha det. Kanske du hör dit?

        • Karin skriver:

          Visst är de skarpsynta de där kamerorna, men hår under fötterna upptäcker de inte. Det får bli en välbevarad hemlighet hur det är med den saken.

  3. ByFånen skriver:

    Så skönt att jag inte ensam behöver finansiera den där verksamheten….

  4. Roligt och informativt om trist upplevelse – tur att du inte körde fortare! Det där med ”särskilda kännetecken” låter intressant, värt att utforska. Definitivt svårt att räkna ut vad det skulle kunna vara – skägg har du ju inte?

    • Karin skriver:

      Antydan till mustasch, kanske? Men jag trodde nog – efter lite slumpmässiga studier av detektivromaner – att ”särskilda kännetecken” framförallt är tatueringar, framträdande födelsemärken eller piercing och det har jag ingetdera. Måste nog ringa Kirunadamen till sist och fråga, annars förgås jag av nyfikenhet.

  5. Kicki skriver:

    Önskar att min motorcykel blir såld… önskar önskar önskar…

  6. Cecilia N skriver:

    Maskerar kameran själv passageraren eller görs det sen manuellt? Jag tänker, om det är kameran själv så behöver ju inte bilister med styret på fel sida oroa sig.

    • Karin skriver:

      Det var ju en intressant tanke. Man kanske skulle åka till England och köpa bil? Alternativt följa hastighetsbegränsningarna, kanske.

Kommentarer inaktiverade.