Platt som en pappersdocka

På tunnelbaneperrongen vid Slussen stod en flicka på sju-åtta år och hennes mamma.

– Mamma, är det där en pappersdocka?

– Va? Nej, det där är ett foto av en riktig människa.

– Men hon ser konstig ut.

– Ja, de har väl skurit bort lite i midjan och på låren, tror jag.

– Skurit bort?! Går det?

– Ja, alltså bara på bilden. De har liksom klippt bort lite på sidorna på fotot.

– Jamen, då är det en pappersdocka?

Det här inlägget postades i Att tolka, Debatt, Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Platt som en pappersdocka

  1. skogsgurra skriver:

    Också hört på tunnelbanan (fastän det var spårvagn på den tiden):

    Pappa, varför har den farbrorn så konstiga kläder?

    (visk-visk-visk)

    Pappa! Vad är ett generaläckel?

  2. Ja, det är en pappersdocka!

Kommentarer inaktiverade.