Jahaja, nu har jag lärt mig något nytt. Under en stor del av mitt liv har jag trott och tolkat ”slånkvicku” som slå-dank-veckan. Den vecka som inföll när höet var bärgat och alla kunde få ta det lite lugnt några dagar. Men så är det tydligen inte alls. Slånkvicku kan lika gärna stå för slankveckan, då det var dåligt med inkomster och mat. Jag ber om ursäkt för de irrläror jag har spridit, för så här verkar det vara, egentligen:
Fram till 1833 var den 29 september sista dagen för att sluta sin tjänst som piga eller dräng, sedan hade de en vecka på sig att hitta en ny arbetsgivare, om de ville byta. Den veckan kom att kallas slankveckan, eftersom de inte fick någon lön utan måste klara sig på det de hade. 1833 flyttades slankveckan genom en ny legohjonsstadga till sista veckan i oktober, med start den 24 oktober. Avtalet gällde alltid ett år i taget. En piga eller dräng kunde inte säga upp sig om de vantrivdes under det år som avtalet gällde.
Flyttdags någonstans i Uppland. Bild från Upplands museum.
I By socken i södra Dalarna, där jag växt upp, firar man trots det ”slånkvicku” vecka 30, med ett imponerande program i hela socknen med konst, musik, högläsning, traktor-race, loppis, marknad, keramikdrejning, kolmila, caféer och mycket, mycket annat. 
Den som har starka ben kan gå upp i tornet på den vackra By kyrka och beundra utsikten. 
Det gjorde inte jag, i stället köpte jag en ovanligt bra osthyvel på loppis.
I morgon blir det snärjigt. Stort loppis som börjar klockan tio i centrala Horndal
Och samtidigt börjar försäljningen av tunnbröd som bakas i den gamla bakugnen i bagarstugan i Horndals brukspark. Jag hoppas med tiden kunna 1. lära mig hur man gör och 2. så småningom få fart på familjens gamla bakugn av samma modell som i bagarstugan.
Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.
I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.
För ungefär 100 år sedan, eller kanske mer, hämtade min farmor den här rosen hos min farmorsmor i Björknäs.
Och för tjugofem år sedan planterade Redaktör’n den här vita rosen vid den lilla paviljongen bredvid föräldrarnas hus.
Det är riktigt annandagsväder. Strålande sol en dag och ösregn nästa. Det gäller att ha några bra inomhusaktiviteter på lager. Där tryter min fantasi. Tips?
Och dessutom, strax innan själva midsommaren, en dugnad som heter duga. Dvs en gemensam arbetshelg, som vi inte riktigt har något bra ord för på svenska. Dugnad i Norge, talko i Finland.
I stället för att åka tillbaka till Stockholm idag sitter jag på en bilverkstad och väntar på bilbesked. Spännande!
Jag har varit 
Här har jag skurit ner målningen på högerkanten och nertill från 70×50 till ungefär 50×40. Jag har förstärkt skuggorna, förtydligat kronbladen tagit bort några gröna blad så att det är mindre rörigt och skuggat och definierat andra. Den blev såpass OK att den fick följa med på utställningen. Den heter ”Kanske hibiskus”.
En annan tidig målning som jag också fixade till lite grann har fått namnet ”Ej artbestämd”. Jag minns inte vad det var jag försökte måla och tycker inte att jag känner igen just några av de blommor som omger mig. Kan det eventuellt vara höstanemon?
Så här ser den fina utställningslokalen ut. Gamla sjukstugan säger jag. Rättarbostaden säger andra, eftersom den haft båda funktionerna. Nu renoveras den och två ljusa lokaler är redan klara, med ljusgrå väggar som fungerar bra som bakgrund till målningarna. 
Visakortet finns i ett litet fack i handväskan och det tar jag inte fram i stressiga situationer som när jag försöker hinna med ett tunnel-banetåg. Men, om min väska med Visakortet kommer närmre avläsaren än en decimeter dras en biljett även från det kortet, fullt pris.
I prosalyriska texter skildrar hon glädjen och vedermödorna med odlandet, men ger också glimtar av koloniträdgårdarnas historia och tidigare kolonisters tankar.
