Slarviga älvor, men charmiga

På väg från Åland till stan hann jag med några bonussommardagar i farfars stuga. Sommarvärme på dagarna och kalla nätter. Det är då älvorna är som mest aktiva, i den där skarven mellan kallt och varmt. Först slänger de av sig kläderna hur som helst på slänten ner mot sjön.slarviga älvor

Sedan virvlar de runt en stund ute på sjön.

älvdans

Tills solen säger att nu får det vara sluttramsat och schasar iväg dem. Det enda som syns är vattenringarna efter den sista älvan som doppade sina tår.

älvtå

 

Det här inlägget postades i Att tolka och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 svar på Slarviga älvor, men charmiga

  1. Karin på Pettas skriver:

    Det är allt en aning speciellt det där med älvorna.
    Ibland får jag för mig att de är rätt så busiga av sig.
    Ditt inlägg blev som en saga idag:)

  2. Skogsgurra skriver:

    Så inihelvete fint!
    Ja, jag blir lite känslosam.
    Ungefär som Kolingen: ”Du blommar du, häggjävel!”

  3. Skogsgurra skriver:

    De där älvorna som vistas utomhus är verkligen förtjusande. Men man ska inte ta in dem. Som inälvor är de inte alls lika trevliga.

Kommentarer inaktiverade.