För ett drygt år sedan målade jag av ett äppelträd som hotas av nedhuggning. Jag tänkte att det måste ju i alla fall dokumenteras. Kanske det rentav kan räddas från undergång om jag lyckas visa hur fint det faktiskt är.
Det står fortfarande kvar men det är väl mycket tveksamt om det har något med mina insatser att göra. Målningen blev inget vidare, men jag gav den trots allt till en liten person som har sin lekstuga under trädet, på villkor att jag skulle få tillbaka den när jag gjort en ny målning åt honom som jag var nöjd med.
Såhär såg mitt försök ut ut förra våren.
Nu ger jag mig på motivet igen för att se om det går bättre efter ett års sporadiska akvarellövningar. Jag tänkte att något måste jag ju ha lärt mig på nästan ett år.
Men när jag jämför bilderna tycker jag inte att det är någon större skillnad. Lite tekniskt bättre kanske, den senaste. Men den gamla känns överhuvudtaget mysigare och mer som det ser ut i verkligheten.
Vad tycker månne den Arga akvarellisten, (den där hittepåpersonen som fick bedöma mina alster förra sommaren i tio inlägg med rubriken Arga akvarellisten)? Jo såhär säger Arga akvarellisten idag:
Ljuset är bättre i den första, och bordet funkar, men grönskan är klumpigt målad och akvarelltekniken är inte alls tillvaratagen. I det avseendet är väl björken och smågranarna lite bättre på den andra. Men där är bordet för stort och ointressant och husfärgen lite död.
Den första har en stig som leder blicken in i bilden, medan det är lite krångligare att ta sig in i den andra.
Jahaja. Tänk att det inte händer mer på ett år! Jag återkommer nog med samma motiv om ett år igen.
Vänliga hälsningar
/Modstulna akvarellisten
