Idag är ingen vanlig dag …
för idag är det fiskargubbens dag!
Ja nationaldag också, förstås, men jag tror risken är större att man missar det där med fiskargubbens dag. Den firas lämpligen med att man äter fisk. Sill, till exempel.
Dagen högtidlighålls med återöppnande av Fiskargubbens museum, i Söderhamn, som traditionsenligt (andra året i rad) öppnar den 6 juni efter omhängning av sina tavlor. Där finns många målningar av fiskargubben, men (ännu) ingen gråtande fiskargubbe. Därför har jag kommit överens med den museiansvarige att jag donerar en kopia av min akvarell ”Den gråtande fiskargubben” som jag målade för ett tag sedan. Den är nu på väg dit. Att det är en kopia känns helt OK, eftersom museet bygger lite på den idén.
Och dagens akvarell måste förstås också hylla fiskargubben. Här ser man honom styra stadigt mot Söderhamn, där Fiskargubbens museum ligger.
Det är intressant med båtar. Jag har nog trott att alla båtar som har något som sticker upp tillräckligt mycket är segelbåtar. Men så är det troligen inte.
Men man glömmer ju och då är det bara att återknyta bekantskapen med färger som man inte använder så ofta. En bra övning är att göra pausblommor, enkla blommor med fem, sex penseltryck med en färg, gärna med en riktigt stor pensel och sedan dutta i någon annan färg innan det första hinner torka. Här har jag testat om den aggressiva gula färgen gamboge rår på turkos. (Gamboge är syntetisk och ersätter hartsfärgen gummigutta som har dålig beständighet.)
Här är det i stället två snällingar, Turner’s yellow och Scarlet red. Den röda kryper bara ut lite försiktigt, trots att den gula är alldeles våt.
Grattis cykeln och tack för lång och trogen tjänst!
Akvarellveckan i Dalarna som skulle hållits i mitten juli är inställd. Läraren vågar sig inte hit från Tyskland. Men det inställt också förstås av allmänna försiktighetsskäl.
Så vad bidde det då? Jo det bidde några magnolior från närområdet.
Bakom lås och bom, brukar jag tänka när jag stänger boddörren på kvällen, när jag jobbat klart utomhus.
Innan en häst släpps ut på grönbete måste den få handbeta lite lagom mycket, så att den inte föräter sig på färskt gräs när den väl släpps ut för sommaren. En lite längre stund varje dag tills den har vant sig vid färska grönsaker. De stod stilla länge så det gick bra att sätta sig på närmaste sten och skissa motivet. Hästträning för mig också … Lite trind var den faktiskt, den där hästen. Och välryktad så att den glänste.
Om man inte ser upp när man målar akvarell kan det bli förargliga blomningar. Sådana där mönster som det gärna blir när man är oförsiktig med ett nytt lager färg på ett tidigare, som inte hunnit torka helt. Inte så snyggt på en lugn vattenyta, men användbart i andra sammanhang. Det finns akvarellister som praktiskt taget bygger upp sina akvareller på blomningar.
Men lite retfullt att bryta serien nu när jag kommit till nummer sjuttio. Så här kommer en snabbskiss på ett motiv som jag tänker hålla på med ett tag. I alla fall vattnet. Det kommer nya försök.
