Bakom lås och bom

Bakom lås och bom, brukar jag tänka när jag stänger boddörren på kvällen, när jag jobbat klart utomhus.

Dels finns där ett rejält lås, med en stor nyckel, dels en slå (för liten för att kallas bom, egentligen) som hålls fast med en järngrej.

Där borde det för säkerhets skull sitta ett hänglås i stället, men det har det nog aldrig gjort.

I boden hade de som bodde där förr sitt vedförråd. Huset på landet var en gång bostad för fem familjer och alla hade sig bod-del.

Troligen låste man sällan, stängde till bara, med den där slån.

Skuggor är svårt …

Det här inlägget postades i bostad, historia och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Bakom lås och bom

  1. Staffan skriver:

    Lite Evert Lundquist över den där… Och det måste du väl ta som beröm?
    För övrigt tycker jag – i stort – att akvareller vinner på få detaljer.

    • Karin skriver:

      Att jämföra mig med Evert Lundquist är såklart knasigt, men icke desto mindre glädjande – för mig!

      Ja, att komma bort från detaljpillet är det svåraste när man målar. En brittisk akvarellärare som var på akvarellcentret i Malingsbo kämpade med det där, både när det gällde oss kursdeltagare och för egen del. ”Stop fiddling!” kunde han säga och slå sig själv på fingrarna när han inte slutade i tid.

      • Staffan skriver:

        Jag förstår honom. Det är kanske det som är meningen med att måla och skriva: att skala bort, bara framhäva ”något ur alltet”?!

      • Karin skriver:

        Man är aldrig så genial som när man stryker ner en text. Det är häpnadsväckande vad det går att korta en text om man jobbar lite med den. Med akvarell är det tyvärr inte möjligt att ta bort. Det måste man tänka på innan man börjar, vilket stämmer dåligt med min läggning.

  2. Karin Eklund skriver:

    Vet du, jag trodde att du hade tagit ett foto av låset och bommen, tänkte spontant att det var skymning när du gjorde det för att sedan inse att du har målat en akvarell, vilket jag borde ha förstått att du gjorde. Fiiiint! :)

    • Karin skriver:

      Tack Karin! Jag är inte säker på att boddörren skulle säga samma sak, men den har ingen talan i sammanhanget!

  3. Paula skriver:

    Gillas skarpt. Vi hade en målarinna här i byn Gravendal som specialiserade sig på att återge alla utedass och jordkällare hon hittade i närliggande byar. Så vackra tavlor det blev. Hon finns inte bland oss längre.
    Förstår att det är trist att alla trevliga aktiviteter i sommar är inställda. Idag har man ju valt att ta bort reserestriktionen, kanske någon åter törs anordna något i sommar?

    • Karin skriver:

      Undrar om jag har ett par litografier av henne? Fast inte där jag är nu. Slaggstensmurar, hundlokor, rostiga gångjärn … Minns inte namnet, men hon fanns någonstans i sydvästra Dalarna tor jag.

      Ja, lite ödsligt blir det ju, framöver och det som är inställt är inställt. Men det går ju bra att åka till Horndal i alla fall, utan att känna sig som en brottsling.

Kommentarer inaktiverade.