Mänsklighetens bästa vän

Om hunden är människans bästa vän, måste väl ändå cykeln vara mänsklighetens bästa vän. Och idag är det cykelns dag, så det var ju lätt att välja ämne för dagens akvarell.

Grattis cykeln och tack för lång och trogen tjänst!

Arga akvarellisten, som brukar ha synpunkter på mina alster, är permitterad under hundra dagar. I stället griper arga akvaristen in som vikarie, med full styrka och menar att cykeln har konstruktionsbrister. Jag tror det behövs ett litet förtydligande.

Både blommorna och ekerskyddet gör att viktiga konstruktionsdelar göms. Utväxlingen är alltså inte så extrem som det ser ut om man – vilket är lätt gjort – förväxlar ekerskyddets kant med kedjan. Bakre hjulfästena, som upptill skyms av blomlådan, sitter också innanför ekerskyddet (som för övrigt i verkligheten borde gå längre ner, framtill, för att skydda mot fladdrande sommarkjolar). Sadeln kan tyckas sitta långt bak i förhållande till stången, men dess fäste har en liten knix längst upp, under sadeln. Stödet är lite bredbent, men klarar att vikas upp vid behov.

Stödet är ett porträtt av stödet på redaktörns cykel, som fungerar utmärkt. Det viks upp precis där benen skiljer sig. Jag tycker att det är dekorativare än de där enkla pinnstöden. Man får parera lite mot trampan när man fäller upp stödet, men det gäller ju även pinnstöden.

Sisådär, nu har jag dragit ner ekerskyddet lite så att det inte förvillar och lagt till några blommor för att visa vad som inte syns, så att säga.

Det här inlägget postades i Att resa, Hälsa och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Mänsklighetens bästa vän

  1. Kicki Englund Frost skriver:

    Ja! Sån fin cykel vill jag ha, en gammal fin för korta vändor när jag inte orkar ta fram elcykeln som är nogsamt inlåst.

    • Karin skriver:

      Det bör man nog ha. Jag är väldigt glad åt min lilla cykelbod på gården, där elcykeln bor, men också väldigt glad åt den cykel jag fått låna av dotra (inköpt för många år sedan i Sandviken) som står i cykelstället bredvid porten och ser ut ungefär som den på bilden. Den är i flitigt bruk i närområdet, medan elcykeln släpps ut när det är Utflykt. Jag tänker att när livet blir som vanligt igen kommer mitt shoppingmönster att bli: Coop – promenad, ICA – Sandvikscykeln, Hemköp – elcykel.

  2. skogsgurra skriver:

    Nu måste jag vara arg akvarieskötare igen.

    Så där är ingen cykel konstruerad. Stänkskärmen bak är aldrig bärande. Utväxlingen blir ohemul om man använder de dimensionerna på kedjehjulen. Ett varv på tramporna kommer att ge fyra till sex varv på bakhjulet och ingen klarar av att driva en sån cykel på annat än ett plant underlag i våg.

    Och stödet – hur har du tänkt att det ska fungera? Det är så mycket som inte fungerar på den cykeln att jag börjar undra om inte den arge/arga akvarellisten helt enkelt gett upp hoppet om er grupp och ser viruset som en bra ursäkt att utebli.

    Är det så illa? frågar du. Ja. Så illa är det. Du måste faktiskt analysera ditt motiv. Förstå hur det fungerar. Det gäller allt – vatten i vila (stora framgångar nådda), vatten i rörelse (viss framgång), landskap (hyfsat, antalet fjärrpunkter börjar närma sig två), djur och människor (fortfarande lite för mycket av vad du tycker att du ser, inte vad du faktiskt ser) – och mekaniska grejer. Där kan det vara bra att påminna sig att KTH och Konstfack var samma ”anstalt” från början och undervisning i mekanik och matematik bedrevs för att de blivande konstnärerna skulle lära sig att se det de verkligen såg och inte det de trodde sig se.

    Att det hjälper konstnären att ha en grundläggande kunskap om djurs och människors anatomi tror jag att alla är överens om. Även om händer ofta anses vara ”svåra” och min uppfattning av varför de är svåra är att krokistudier sällan går in på småbenen i handen utan koncentrerar sig på de stora dragen (som i de trädockor som används i undervisningen). Resultatet kan ibland bli komiskt och ibland groteskt.

    En bättre uppfattning om naturen i stort är också väsentlig för ett rimligt resultat. Annars kan man ägna sig åt fria fantasier, som Lennart Hellsing och andra gör/gjorde mycket bra. Den officiella bilden av Karlsson på taket: en klump med liten propeller på ryggen är så uppenbart orimlig och fel att den duger som illustration av en hur en påhittad låtsaskompis kan se ut men i verkligheten klarar han sig inte. ”Men Rothko då?” hör jag någon invända. Visst, men hans mål var inte att avbilda den verkliga verkligheten. ”Eller Mondrian?” fortsätter den nu påtagligt irriterade akvarellisten. OK, men Mondrians grejer var en syntes av en analys av hur träd ser ut. I början baserad på verkligheten men efter hand försökte han finna sin egen ”Stijl” där färgfälten levde sina egna liv i ett hårt stiliserat rutmönster. Så kan det också gå. Men i grunden fanns hans försök att avbilda träd, främst pilar där någon dominerande vertikal kan vara svår att finna. Så det fick bli rutor.

    Jag tror att du hade tjänat på att ägna mer tid åt varje akvarell och dess motiv. En målning per dag? Varför? Som maratonlopp kan jag uppskatta det. Men alla yttre och inre skoskav det ger upphov till. Är det värt det?

    Dagens bräda? Njae – mer en myt än en verklighet. Ibland kunde plankan bli en tandpetare och ibland bidde det ingenting. Själv har jag dagar då det bidde ingenting. Och det är skönt att tillåta sig det.

  3. skogsgurra skriver:

    Börjar bli en användbar cykel. Men jag skulle inte ge mig ut på den. Som gamling är man ju väldigt ”skör”. Det är ytterligare en del av verkligheten som man måste ta in i helheten.

    • Karin skriver:

      Om man plockar bort blommorna är den helt farbar. Tegnell skulle inte ha något att invända. Inte socialstyrelsen heller. Möjligen skulle polismyndigheten ha en del synpunkter på cykellyset, så det får jag väl ta och fixa.

  4. Staffan skriver:

    Tack för att du hedrar människans bästa vän.

    För övrigt tycker jag att du som akvarellmålare har helt fria händer/tankar att måla cykeln utan några krav på realism/funktionalism/cykelkonstruktionslära. ;)

    • Karin skriver:

      Mänsklighetens. Hunden har ju lagt beslag på det där med människans bästa vän.

      Jo visst har jag full frihet – men jag använder den under ansvar! Arga akvarellister och akvarister är mycket välkomna med sina synpunkter.

  5. Karin Eklund skriver:

    Duger det kanske med en pannlampa?
    Cykeln är ljuvlig på bild oberoende om den går att cykla med eller inte. Fast det vet du ju att det går…
    Vi har plockat fram sju cyklar idag från lidret, alla kan cyklas men ingen blir cyklad. Nu ska de säljas åt folk som cyklar.

    • Karin skriver:

      Det kanske funkar. Jag kanske ska kontakta ansvariga myndigheter om detta.

      Men åh, sju cyklar! Jag önskar att jag kunde komma och köpa på mig några för jag tycker nog att vi har lite cykelbrist på landet. Man ska ju helst kunna dra iväg på cykelutflykt allihop.

  6. Paula skriver:

    Kan inte påstå annat än att det var en underbar sommarmålning!
    Cykel ja, något jag saknar oändligt. Efter två benbrott på bägge vristerna, operationer med skruvar och muttrar i benet så kunde jag inte längre trampa på pedalerna (inte heller åka längdskidor). Provade också med en trehjuling eftersom balansen inte riktigt heller finns där, med lika klent resultat. Så jag är superavundsjuk på dem som glatt susar förbi mig med cykel, oavsett om de trampar eller nyttjar elfunktionen. Mina trampdagar är slut, synd för man tar sig lite längre hemifrån än gående.

    • Karin skriver:

      Tack Paula!

      Men vad jobbigt att inte kunna cykla. Inte el-trehjuling heller? Förstår att du är avundsjuk på cyklisterna. kan det vara en tröst att jag är lite avundsjuk på dina hundpromenader?

Kommentarer inaktiverade.