Ibland har jag försökt granska mina akvareller som om det inte är jag som har målat dem. Tänkt: Vilka förbättringsförslag skulle en riktigt kritisk kritiker kunna komma med?
Jag har med andra ord förvandlat mig till Arga Akvarellisten då och då, men nu var det länge sedan. Därför har den Arga fått fria händer den här veckan och resultatet blev mycket bra: tre kassar kasserade målningar ligger numera i soprummet! För säkerhets skull kamouflerade jag dem med tidningar överst, så att ingen skulle kunna få för sig att plocka upp kassarna och botanisera bland mina misslyckanden.
Det är målningar som jag gjort allt för att rädda. Jag har knäskurat dem och börjat om. Jag har målat på de baksidor som inte varit för kladdiga. Jag har ”förbättrat”, kompletterat, tvättat av och försökt igen och nu är jag så innerligt trött på allihop att jag njuter av att slippa ha dem i mitt liv!
Men några sparade jag. De som mer var en påbörjad målning än en misslyckad. Sådana kan få bli bakgrunder och bör få en chans innan jag slänger dem, tänkte jag. Som den här. Bakgrunden fick mig att tänka på solnedgångarna vid Indiska Oceanen och kvinnorna som brukade gå ner till stranden för att vänta på sina män när de kom tillbaka från dagens fiske. Det var bara att måla dit kvinnorna, så blev det ett slags motiv.
Eller den här, som jag klippt itu. Den var mest ett grågrönbrungult mischmasch, men på en bit gick det att förtydliga till något som såg ut som en masaihydda. På den andra biten drog jag några penseldrag som blev en väg och där placerade jag ett par kvinnor på hemväg mot kvällningen.
Eller en påbörjad målning, ur minnet, från soligare trakter – kan vara Sydeuropa eller Östafrika. Mycket ljus och en avlägsen bebyggelse. Till det lade jag en förgrundsbåt och en person som stretar hemåt med sin cykel från stranden. Nu funderar jag på om det ändå inte är två olika målningar …
Jag har sparat ytterligare några sådana där bakgrunder som jag ska försöka att hitta på motiv till. Så jag vill nog hävda att slängverksamheten har skett med någon slags urskillning.
Det är ju inte så att jag helt har kastat bort hela min målarhistorik från de snart åtta år jag hållit på med akvarell. Jag har sparat lärorika misslyckanden och sånt som jag är (nästan) nöjd med.
Men jag är mycket tacksam mot min inre Arga Akvarellist för att jag numera har lite mer plats i skåpen för nya målningar. För DET vore väl kontraproduktivt om något, att inte kunna måla för att skåpet är för fullt!
När jag sedan såg de här förberedelserna för en fönster-renovering kom jag att tänka på konstverken på Söder-sjukhuset.
Han föddes den 23 september 1901 i en förort till Prag i en arbetarklassfamilj. Pappan var socialdemokrat, mamman var mer opolitisk, men troende katolik. När föräldrarna gifte sig fick pappan en kommunistisk medalj av mamman (katoliken) och mamman fick ett kruicifix. Seifert noterar detta i sina memoarer och tycker att det tyder på ett öppet sinne hos båda föräldrarna.
”Det spelar ingen roll vad man röstar på, det blir ju ändå som det blir, säger någon annan.” Förvisso kan det bli lite olika lösningar och konstellationer, det har vi ju sett täta exempel på de senaste åren. Men vill man att politiken ska dra åt ena eller andra hållet är det viktigt att vara med och putta den just åt det hållet.
Det var sent och jag såg inga röda utropstecken eller andra varningar någon stans och jag tänkte att det nog skulle dyka upp strängare varningar om det var något riktigt allvarligt. Så jag ställde bilen i garaget.
