När jag kom ner till perrongen vid Skanstull möttes jag av ett överraskande meddelande.
Jag fotograferade det snabbt och hoppade på tåget, något fundersam. Vad menar SL med det budskapet? Ska vi alla skänka en tacksam tanke för att vi får några minuter i stillhet, medan vi väntar på nästa tåg? Eller ska vi tänka att vi i alla fall har en fungerande tunnelbana – om än försenad – till skillnad från de flesta människor i vår orättvisa värld.
När jag klev av vid Slussen kunde jag läsa hela budskapet, som visade sig vara två olika meddelanden. Ett som handlade om att meddelandetavlorna visar fel avgångstider och att det förekom större förseningar. Samt ett annat som som grattade SL-resenärerna till att tunnelbanan fyller sjuttio år. Där ser man. Det gäller att få hela bilden innan man börjar dra slutsatser.
Och olika kameravinklar kan ge helt olika budskap, som de två bilderna av prins William, tagna samtidigt, vid samma tillfälle, men från olika håll. 
Eller lejonhonan som ser ut att äta upp sin unge, tills man ser bilden från ”rätt” håll. Hon tar helt enkelt ungen i nackskinnet, på katters vis.
Sensmoralen är väl att man alltid ska försöka få hela bilden klar för sig innan man drar några slutsatser och att man aldrig kan vara källkritisk nog. Den som till exempel granskar den första bilden har anledning att vara misstänksam. Ser inte det där första ”s”:et lite konstigt ut? Jo, det har jag pillat dit, eftersom jag inte hann få med det när jag tog bilden och jag tyckte att det blev lättare att förstå om det kom med. Men om man manipulerar en bild (vilket ju är oroväckande lätt idag) måste man redovisa det.
Uppdatering 27 september: Jag har via e-post fått några fler förslag på olika sätt att se på samma sak, ibland beroende på egna preferenser, ibland för saker ser olika ut från olika håll :
Är detta en ung eller gammal kvinna? Jag såg först bara den unga kvinnan; det tog mig en god stund innan jag kunde se den äldre. (Den där fjädern förvirrar tycker jag, bilden skulle fungera lika bra utan.)
Bilden på de två personerna i olika slags sjönöd, som ser varandra som räddningen, har används i parterapi, enligt den jag fick bilden från.
Nästa bild är en liten lektion i engelska genitivformer, samtidigt som den illustrerar hur det kan bli när man har förutfattade meningar. Ungefär som när jag hade beställt ett lass grus som blev försenat på grund av att chauffören hade fått foglossning. ”Men det är väl bara kvinnor som får foglossning”, protesterade jag, innan jag hann tänka mig för. 
När man tvättar treglasfönster ska man se upp så att fönstret man jobbar med inte stängs. För då kan det hända att de yttersta två lagren fastnar i fönsterkarmen och då går det innersta bara att öppna lite grann.
Men cykeltaket då? Det finns ju ett tak över cykelstället under fönstret. Visserligen är det för långt ner, men om jag ställer en stege på taket …
Jag borde ha haft en sån här manick, men det hade jag inte, för den ligger många mil härifrån. Det är en böjlig bitshållare till skruvdragaren, som löser de flesta problem.
Sen gällde det att få upp de där två trilskande, hopskruvade, fönsterbladen, trots att de saknade handtag. Det löste jag genom att göra en ögla av ståltråd som jag lirkade runt ett av skruvhuvudena och då kunde jag dra inåt så att fönsterbladen äntligen lossnade.
Ståltrådsrullen stoppade jag i fickan och när jag kom ut på gården såg jag att askkoppen utanför ingången hade lossnat. Igen.
Det är många muskelgrupper inblandade när skottkärran (som skymtar framför däcket) går i skytteltrafik uppför och nedför slänten.
På stora delar av tomten får gräset växa högt, men även en äng mår bra av att slås frampå sensommaren. Här försökte jag med lie, men det gick inget vidare. Det finns snedgående muskler på ryggen som sällan har bråkat med mig. Men nu protesterade de, så det fick bli trimmer i stället. Det blev ganska tufsigt och trist när jag samlade ihop allt hö, så jag kompletterade med gräsklipparen, den som inte har något driv, utan måste skjutas med muskelkraft. 
Under tre timmar kontrollerade de brandmännens identitet och hindrade dem från att jobba. Två som inte kunde visa upp ID-kort arresterades och fördes bort, utan möjlighet att prata med sina chefer eller familjer.
teaterföreställning.
Sedan fick vi en dramatisering Johan-Olovs novell Änglaknäpp, där kampen står mellan smeden Bjurbäckens kärlek till sin hustru och till fiolen, som dömts ut som ett djävulens instrument, en djävulsplanka, till skillnad från de gudomliga guitarerna.
Man gör en pöl, eller våt fläck med vatten på akvarellpappret och duttar i en färg. Sen får den sköta sig på egen hand en stund. Sen duttar man i en färg till och lutar pappret lite och då har man en tulpan, med stjälk. Eller två.
Vallmo och pioner är betydligt lättare, även om det känns ovant att måla så stort. Båda målningarna här nedanför är drygt en halvmeter på bredden, respektive höjden.
Läraren är från Frankrike och heter Christine Berlinson-Esser. Kursen handlar om att måla blommor, något som jag dragit mig för, eftersom jag tycker att de är så fantastiska som de är. Svårt att nå upp till deras skönhet och uttrycksfullhet.
Det gjorde inte jag, i stället köpte jag en ovanligt bra osthyvel på loppis.
Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.
I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.
