Hörni, vad är detta som jag stöter på hos de mest oväntade personer? Hos kloka, samhällsintresserade, omdömesgilla personer från alla möjliga håll och med olika politiska preferenser – en undersköterska, en samhällsdebattör, en f.d. hovrättsjurist, en kommunal tjänsteman, för att ta några exempel. Alla säger sig vara så trötta på allt politiskt tjafs och så missnöjda med politikerna att de tänker rösta blank.
”Blankröster räknas ju också”, säger någon. ”Nja”, svarar jag ”de räknas som ogiltiga”. Riksdagsmandaten fördelas de på de giltiga rösterna. Blankrösterna påverkar bara – tillsammans med övriga ogiltiga röster – nivån på valdeltagandet. Om blankrösterna också resulterade i tomma stolar i riksdagen kunde jag möjligen förstå poängen. Men att rösta blankt är helt enkelt att lämna walk over till de politiker man tycker sämst om.
”Det spelar ingen roll vad man röstar på, det blir ju ändå som det blir, säger någon annan.” Förvisso kan det bli lite olika lösningar och konstellationer, det har vi ju sett täta exempel på de senaste åren. Men vill man att politiken ska dra åt ena eller andra hållet är det viktigt att vara med och putta den just åt det hållet.
På bilden från Söndags-Nisse 1908, flirtar socialdemokraternas Hjalmar Branting med Liberalernas Karl Staaff. Staaff är lite besvärad av uppvaktningen, men ändå inte ointresserad. Han vill att Branting håller avstånd ”så att folk inte märker att vi är i sällskap”. Vilket påminner om TV-utfrågningen av Magdalena Andersson häromdagen, när hon oväntat räknade in Liberalerna i ett tänkbart regeringsunderlag efter valet.
I en representativ demokrati, som vår, överlämnar man ju mycket till de politiker som man litar på. De kanske blir tvungna att kompromissa och göra överenskommelser som ingen förutsett, men helt omöjligt är det ändå inte att förutse var gränserna går.
När jag ser hur blankröst-tanken dyker upp lite varstans, inte minst i sociala medier, kan jag inte låta bli att undra om det är en kampanj på gång. Blankröster kommer ofta från engagerade och samhällsintresserade personer som menar att politikerna bör få sig en tankeställare. Jag menar att det finns bättre sätt att utnyttja sin röst; om man inte hittar något att rösta för, finns det alltid något att rösta mot.
Från och med den 24 augusti kan man förtidsrösta. Det har jag gjort, för säkerhets skull. För om jag skulle råka förolyckas före valdagen räknas min röst ändå (till skillnad från en blankröst). Visserligen missar jag det där lite högtidliga med att gå och rösta på valdagen, men det får det vara värt.
Det var sent och jag såg inga röda utropstecken eller andra varningar någon stans och jag tänkte att det nog skulle dyka upp strängare varningar om det var något riktigt allvarligt. Så jag ställde bilen i garaget.
Under 2020 arrangerade Svenska Botaniska Föreningen en omröstning om Sveriges nationalblomma.
