Vid Slussen möts Mälaren och Saltsjön. Här möts också bilar och bussar i alla riktningar i fiffiga rondeller. Här går T-banan, Saltsjöbanan, Djurgårdsfärjan och Nackabussarna. Det är det som är Slussen och det jobb som Slussen ska klara av.
På måndag ska det fattas beslut i stadshuset om vad man ska göra åt Slussen, som inte underhållits ordentligt på många år. Det förslag som det är stor risk att man röstar igenom (med ett par rösters övervikt) har presenterats som ”En mötesplats för människor”. Det ackompanjeras med arkitektskisser av människor i gassande sol, inritade på platser dit solen aldrig når. Slussen vetter mot norr och är en skuggig plats.
De ursprungliga skisserna visade ett förbyggt hårdexploaterat Slussen där man anade en annan agenda: Hur mycket kommersiell verksamhet kan vi tränga in på den här underutnyttjade platsen?
Nu har man kompromissat. Ritat om lite grann. Plockat bort några skymmande byggnader. Men det handlar ändå om en ofattbart dyr ombyggnad, som skapar ett byggkaos mitt i stan för femton år framåt, med en sämre trafiklösning som resultat. Jag letar förgäves efter en realistisk bedömning av vad det – trafikmässigt – skulle vara för problem att behålla nuvarande Slussen. Om det skulle gå att rusta upp Slussen i sin nuvarande form och samtidigt se till att man får en bra lösning på vattenflödet mellan Mälaren och Saltsjön. Går det och vad kostar det? Om man inte vet det, är förslaget om att skjuta upp beslutet för fortsatt utredning en bra idé.
Då kan man också se om förslagen i ”Kulturslussen” kan passa in, eller om en bevarande- lösning samt en satsning på befintliga kulturinstitutioner är att föredra. Men det viktigaste måste vara att ta fasta på Slussens egentliga funktion: att få vattnet att passera under broarna mellan väst och öst och att få trafiken att flyta fint mellan norr och söder.
