Det kan inte hjälpas. Man blir både rörd och glad när man ser studenternas glädje, deras planering och samarbete kring alla olika arrangemang, deras kollektiva vånda att få ihop det och glädjetårarna vid utspringen. (Jag vet. Inte alla studenter … Och kommersialisering av studentflak och annat. Men ändå!)
Just i år har jag firat två studenter, barnbarn till mig och kusiner med varandra. I all trängsel, allt trafikkaos, all stress och havererad tunnelbana har det ändå slutat lyckligt. Här är deras studentplakat, en glad och nyfiken, en med full fart framåt i ett suddigt foto från förr. Så härligt att få följa dem!
De fick varsin hopplockad present, nåt gammalt, nåt nytt, nåt praktiskt, nåt snyggt. 
Det visade sig vara svårt att hitta emballage som passade till en av presenthögarna. Då är det tur att jag har kasserade målningar på rejält papper, tjockt som kartong, men ändå böjligt och smidigt. Med dem kunde jag fixa måttanpassad presentinslagning. Långtifrån perfekt och med tanke på alla kasserade målningar som ligger i skåpet borde jag nog, i stället för att slänga dem, gå en kurs i origami och tillverka presentaskar.
Jag hade velat vara med men orken tog slut.
Presenter i sann Zornsk anda alltså. Personalen på Zorngården fick julklappar och det skulle vara något praktiskt och något för nöje, ett förklädestyg och en bok t ex.
Gå en kurs i att återanvända gamla akvarteller, dvs origami eller varför inte göra en oro, en mobil alltså, här kallas det ibland flugurucka.