Jag vet inte riktigt varför jag kommit att tänka på stackars Pompeia nyligen, men det har jag. Hon var gift med Julius Caesar och någon gång under år 64 ordnade hon ett party hemma i villan på Via Sacra, i närheten av Forum Romanum. Festen var till Bona Deas ära, ”den goda gudinnan”, och då fick absolut inga män vara med.
Det ville sig dock inte bättre än att en ung man, utklädd till kvinna, slank in. Han upptäcktes förstås och kastades ut. Men det fanns ändå en risk att det skulle uppstå rykten och skvaller. Som att han kanske var Pompeias älskare? Som att de hade kommit överens om att han skulle nästla sig in?
”Så kan vi inte ha det”, sa Ceasar ”för Cecars hustru måste vara höjd över varje misstanke”. Han skilde sig helt enkelt från Pompeia, eftersom varje skugga över henne också skulle falla på honom.
På bilden från 1600-talet visar Caesar ut Pompeia från hemmet på Via Sacra. Konstnär Pietro Berettini.
Idag används Caesars ord för att betona vikten av att politiker, andra makthavare, offentliga personer och deras närstående lever så att de inte ens kan misstänkas för oegentligheter.
Om Caesar verkligen sa så är väl inte helt bevisat, men citatet har blivit vida accepterat och använt. Den svenska översättningen av citatet brukar lyda: ”Caesars hustru får inte ens misstänkas” vilket ju kan tolkas på olika sätt. Den engelska varianten är tydligare: ”Caesar’s wife must be above suspicion”.
Det var ju lite väl hårda bud för stackars Pompeia, kan jag tycka, men den bakomliggande tanken är bra. De som fått förtroendet att förvalta makt och gemensamma resurser bör vara goda föredömen. Om de inte är det kan vi ju lite till mans och kvinns få för oss att det inte är så noga med lagar och regler. Eller med sanning och lögn. Kom jag att tänka på, apropå Pompeia.
