Almsjukan kom smygande till Dalarna, troligen 2014, men det dröjde något år innan länsstyrelsen skickade ut meddelanden att alla misstänkta fall av almsjuka skulle rapporteras. Som den plikttrogna medborgare jag är, ringde jag och sa att det är några träd som inte mår så bra. Länsstyrelsen suckade och sa att det är kört. Det har redan spritt sig så mycket att det inte går att isolera enstaka träd; det får ha sin gång. Och det hade det verkligen. En pigg och frisk alm kunde mitt i sommaren vissna ner som om det vore höst och på ett par veckor var den död. I skogen intill oss ser det fortfarande ut som ett plockepinn av alla fallna almar, huller om buller.
Här ser vi ett tidigt fall med kala grenar, från 2015, precis intill ”fotbollsplanen” på vår tomt och alldeles utanför tomtgränsen. Trädet strax till höger mår inte heller så bra.
Allt eftersom träden blev allt kalare och sjukare blev jag orolig för att de skulle falla in på tomten och ställa till med något. Eftersom de står (stod) på kommunens mark hörde jag av mig dit. De var måttligt intresserade av problemet.
Tidigt förra våren föll träden som jag var oroligast för. De föll in på vår tomt utan att något kom till skada. Ett par riktiga bamsestammar, med kraftiga grenar som spred sig vida omkring.
Jag skrev till kommunen och undrade om de kunde kunde komma och ta hand om sina träd. Tiden gick och inget hände, mer än att kirskålen passade på att bre ut sig när jag varken kom åt att klippa eller slå gräset. De här bilderna med de fallna träden är från i år.
Jamen varför passar jag inte på att såga upp dem till ved? Lättare sagt än gjort och dessa gamla döda träd är nog inget vidare bränsle. Dessutom behövs en uppröjning i skogen där det är fallrisk överallt och inte minst längs den lilla väg som går från tomten ner mot sjön och som är en trygg cykelväg för barnbarnen. Den är idag effektivt blockerad. 
Jag hoppas att kommunen reagerar på brevet jag skickade i går, där jag påminde om mitt brev från förra året, den 7 maj 2025… Ja, ja, jag vet att jag borde vara urförbannad och härja vilt, men jag vet inte om jag har lust. Det finns värre saker att bli upprörd över och om jag bara lyckas få kontakt med V-Dala Miljö och Bygg kommer det nog att lösa sig.
Träd, det är konflikthärdar det.
Det växer fyra rejäla tallar utmed vägen, eventuellt på vår tomt. Grannen stör sig på dom för det blir barr och kottar som sprids, men vem äger tallarna, vi eller vägsamfälligheten? Grannen mitte emot oss har ett stort pilträd som skymmer ljuset hela förmiddagarna, den stör jag mig på. En annan granne har fyra gigantiska björkar som skymmer våra solceller på eftermiddagarna, där försvinner några kilowatt. Det stör vi oss också på.
Men var går gränsen för ansvar, där löven, kottarna eller skuggan faller?
Jag har nu fått råd via e-post från en lagklok person som säger att jag inte ska ta hand om träden själv. Enligt jordabalken är grannträd som faller in på min tomt fortfarande grannens träd, dvs kommunens. Hoppas jag inte hamnar i fängelse nu, eftersom jag har makat undan dem lite för att komma åt med trimmern.
Undrar om det är samma regler för kottar som faller på grannens mark? Tänk om det är dina tallar! Då kanske du måste pallra dig över till grannen och plocka rätt på kottarna.
Jag känner spontant att jag skulle vilja härja vilt, men vet inte om jag skulle orka det. Kan inte låta bli att bli annat än fly förbannad när våra kommuner beter sig på detta vis. Om en privatperson gör det kan man förstå bättre, alla är inte hänsynstagande och klipska, men en kommun, nej, nej.
Ha det bra trots allt!
Jag funderar lite på hur jag ska fortsätta. Kommunen har inte hört av sig, men jag tänker ge dem en vecka. Sedan blir det en påminnelse igen och då bifogar jag de tidigare breven också, från 2018 och 2019 + plus eventuellt länk till det här blogginlägget. Sedan kanske jag fortsätter med påminnelser tills till exempel lokaltidningen (som brukar kolla kommunens inkommande ärenden) anser att det kan vara dags att följa upp. Jag skulle också kunna gå direkt till lokaltidningen, men det känns osportsligt.