Historien om någon, av ”av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen är en trevlig barnbok där avslöjande spår gradvis avslöjar vem som varit i farten. Jag säger inte vem, för det skulle ju förstöra för eventuella nya läsare.
Jag kom att tänka på den boken när jag öppnade dörren till bastun, på landet, för första gången sedan i höstas. Där var en röra utan like, med en massa saker slängda på golvet, huller om buller, en hylla, tallrikar och glas, grillspett, flaskor och hushållspapper och …
Jag gjorde det man absolut inte ska göra på ett brottsplats. Precis innanför dörren låg värsta bråten, så jag satte igång att plocka upp och röja undan för att kunna gå in i rummet.
Efter ett tag hejdade jag mig och tog den här bilden. Jag har ju hört talas om inbrottstjuvar som stökar till när de letar efter eventuella undanstoppade kontanter. De tömmer mjölpåsar, kaffepaket och flingförpackningar i hopp om att det ska ramla ut några tusenlappar. Det gör det troligen sällan.
Men varför bara bara röja undan allt på en hylla av tre? Och vad är det där för kladd? Här har jag lagt tillbaka översta hyllan och lite av sakerna som låg där. Några papperstallrikar har hamnat på elgrillen.
Efter att noga ha studerat brottsplatsen kom jag fram till följande hypotes: under den nedfallna hyllan stod det en flaska alkoholfri öl, som nådde precis upp till nästa hylla. Flaskan stod till vänster en bit in på hyllan (på bilden har jag flyttat fram den) och när flaskan frös i vintras sköt innehållet upp med sådan kraft att den välte hyllan ovanför och både hylla och allt som stod på den föll ner i rummet. Bitar av flaskan syns längst ner till vänster på bilden. Folkölen klarade sig, liksom plastflaskan, halvfull med vatten.
Vad är då sensmoralen av detta? Dels att ingen har varit här, dels att man kanske ska skruva fast hyllorna trots allt. Det finns skruvhål i konsolerna för det ändamålet, men jag brukar säga att det är onödigt att skruva fast dem, de rymmer väl inte! Jo, tydligen gör de det.
