Varför saltar dom inte?

Barnbarnet Greta, 9 år, ville veta hur vägen bara kunde kollapsa så där, vid E6:an i Stenungsund.

Det krävde en del studier (och en burk crème fraiche) innan jag kunde förklara någotsånär. Jag berättade om inlandsisen och hur den smalt bort. Sedan om högsta kustlinjen, när havet gick långt upp i inlandet och om de salthaltiga leror som fanns på en del håll, särskilt i västra Sverige när havet drog sig tillbaka.

Sedan letade jag upp en oöppnad burk crème fraiche och visade hur det gick att skeda upp ganska fasta klickar ur den. Men om jag rörde om en stund i burken, blev allting rinnigt. ”Ungefär så är det med leran”, sa jag. Hon är grundlig, Greta, så hon ville veta exakt hur och varför den blivit omrörd så att det blev ett lerskred just nu. Det vet vi ju inte riktigt än, men på Youtube finns en film från ett skred i Norge, där man kan se tydligt hur det gick till där och varför.

På en bondgård I Rissa grävde de ur en ganska stor rektangel och schaktmassorna dumpades en bit bort, vid strandkanten. Det räckte för att kvickleran skulle komma i rörelse och till sist drog den med sig ett stort område, med flera hus. Det berodde i sin tur på, förklaras det i filmen, att kvickleran blivit instabil, eftersom saltet, som annars stabiliserar den, hade lakats ur.

På första modellbilden här ovanför har skredet redan hunnit ganska långt. Det finns en liten markering vid strandkanten, en liten fyrkant med ett K, som visar var filmaren stod, en amatörfotograf som råkade komma förbi med sin super-8-kamera. Skredet spred sig och han blev tvungen att springa för livet. På nästa bild ser vi hur skredet vidgats och K-markeringen finns en bra bit till höger.

Greta och jag tittade på filmen och lyssnade på förklaringarna och så frågade det kloka barnet: ”Varför saltar dom inte lerorna, där saltet har regnat bort?” Det är ju en smart fråga, som jag inte kan besvara. Kan man återställa stabiliteten i kvicklera genom att salta den? Någon som vet? Annars tror jag att vi får skicka frågan vidare till ”Fråga Lund”!

Det här inlägget postades i Miljö, När det skiter sig, Natur, otur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Varför saltar dom inte?

  1. Viola_T skriver:

    Hemskt. Intressant. Fascinerande.
    ”Av barns och spenabarns mun” ska man höra smarta frågor :-)
    En sån väldigt pedagogisk redogörelse du gjorde med burken crème fraiche. Berömvärt i sig.
    Ja, kanske har panelen i Fråga Lund svar på hur farligheten med naturfenomenet kvicklera kan minskas eller förhindras.

    • Karin skriver:

      Hittills har hon inte frågat varför crème fraiche blir ostabil när man rör om, och tur är det, för det kan jag inte svara på! Kanske också en fråga för Fråga Lund!

  2. Professorkajsa skriver:

    Vad bra att Greta ställde frågan, för nu fick ju även jag lära mig nya spännande och skrämmande saker! ☀️

    • Karin skriver:

      Hon är kul att hänga med, Greta. Inte nog med att hon alltid ställer bra frågor, hon lyssnar dessutom på svaret och har ofta smarta följdfrågor. Hon skulle kunna bli undersökande journalist, eller kanske hellre forskare.

  3. Margaretha skriver:

    Finns fråga Lund fortfarande? Eftersom jag inte tittat på TV på de senaste 25 åren har jag inget begrepp om slika ting.
    En annan idé är att Greta skriver till Vetenskapsradion och ber dem förklara. Jag tycker de är suveräna — till och med jag begriper vad de talar om (i alla fall just medan de förklarar).
    Margaretha
    som bor på en brant
    sluttning vid älven

    • Karin skriver:

      Ja, Fråga Lund finns fortfarande, om än i något tramsifierad form. Men de brukar kunna reda ut begreppen när det gäller någorlunda förklarbara företeelser. Men Vetenskapsradion är absolut ett bra alternativ!

  4. Synd att vi inte kan fråga professor Sten von Friesen som medverkade i Fråga Lund fram till 1981. Han var road av sitt ämne (fysik), ville verkligen förklara men saknade sinne för proportioner och pedagogik. Följden blev att man förstod ännu mindre sen han hållit sina minilektioner. Men dom blev bländande underhållning.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Sten_von_Friesen

    • Karin skriver:

      Han redde alltså ut begreppen enligt modellen: ”Tycker ni det här verkar krångligt och svårbegripligt? Vänta bara tills jag fått förklara!” Jag tror dessvärre jag missade honom under Fråga-Lund-åren, men det är kanske hans stil som dagens naturvetenskapliga Fråga-Lundare försöker leva upp till. Det blir enligt min mening lite väl mycket show i en del inslag. Men på det hela taget är det ju rätt sevärt.

  5. Paula Merio skriver:

    Jag är totalt svarslös i ämnet! Jag har faktiskt inte ens begrundat hur det kom sig. Har bara läst vilka teorier man har o nöjt mig, du är sannerligen pedagogisk. Glad att mina små bara är tre år! Men vänta bara…

  6. Malin Lindqvist skriver:

    När leran, som kommer med smältvattnet från en glaciär, singlar ner genom vattnet och lägger sig på botten, så gör den det i ett tredimensionellt mönster som kallas för gitter. Det gör den för att ytan på lerpartiklarna har små elektriska laddningar som gör att de ordnar sig på ett bestämt sätt.
    Här kan mormor googla och sen visa med magneter, oliver och tandpetare.
    När det finns salt i vattnet så stör det uppbyggnaden av lergittren. Det blir oordning, helt enkelt.
    De två grundämnen, natrium och klor, som salt består av, är också elektriskt laddade. Så i stället för ett stadigt lermineral, med bara lerpartiklar i, så består kvicklera av lerpartiklar och små skitbitar salt.

    Skred blir det när lergittret helt enkelt rasar ihop, och all ordning som lerpartiklarna hade förstörs. Då blir leran rinnande som vatten, och ger sig iväg längs sluttningen.

    Men varför rasar gittret ihop? EN anledning är att det kommer vatten som spolar bort saltet ur leran. Även om det är små skitbitar så ingår de i gittret. Försvinner de så rasar gittret ihop. Det är därför man inte kan salta leran och få tillbaka stabiliteten, det finns inga platser, ingen struktur där det nya saltet passar in.
    En ANNAN anledning till att det blir skred är om kvickleran blir utsatt för tryck, till exempel om man lägger nya jordmassor överst i lerslänten. Då trycks gittret ihop och går sönder, och det går lättare eftersom de där skitbitarna inte orkar hålla emot.
    En TREDJE anledning är att man tar bort jordmassor nedanför leran. Då har gittret inget att luta sig emot, skitbitarna …, ja ni förstår.
    FJÄRDE sättet är att utsätta kvickleran för vibrationer så att gittret förstörs. Det kan ske vid byggen, trafik osv.

    Creme fraiche är bra demonstrationsmaterial, men det ultimata materialet är ett paket potatismjöl och en pipett att droppa vatten med.
    En droppe i taget tills potatismjölet blivit en hård(nåja) massa, sen droppar man försiktigt tills det blivit kvicklera.
    Man kan lägga mynt eller knappar som tyngd, man kan knacka på skålens sida för vibrationer.

    • Karin skriver:

      Tack Malin, du borde sitta i Fråga-Lund-panelen!

      Potatismjölmetoden måste vi absolut testa!

      Och så undrar jag förstås om du bytt dator eller nåt åt det hållet, för din kommentar måste bli ”godkänd” innan den syntes. Det händer annars bara med nya kommentatörer och -töser.

Kommentarer är stängda.