Tur för mig att det finns Karlshems-traditioner som lever vidare genom generationerna.
Det behövs ibland flera händer för att fixa både återkommande och mer udda arbetsuppgifter. Det är en bra anledning att samlas några gånger per år och ta itu med det som behövs.
Båten ska till exempel i sjön på våren och upp på hösten. Den klarar jag inte på egen hand.
Var och en hjälper till på sitt sätt
Svärsonen och hans pappa, båda engelsktalande, ville ha en arbetsuppgift. Båten behövde ösas, men vad sjutton heter det? ”Empty the boat”, drog jag till med. Visst, tyckte de och lyfte upp båten på bryggan, med vatten i, och tömde den. Jag som knappt orkar dra upp den en meter på stranden. Jag tror att det egentligen heter ”scoop the boat”, men de hade nog lyft upp båten ändå.
Här förbereds en terrass av sonen, två svärsöner, en brorson, en kusin, en svåger och en systerson.
Och terrassbygget fullföljs av två trogna arbetslägerdeltagare, Ulrika och Lotten.
På bilden till vänster tar Lottendottern Moa grenen ”sopning av köksgolv” till en ny nivå. I bakgrunden skymtar Lotten och Joacim
Det fiffiga med arbetsläger är att det är ett trevligt sätt att umgås. Det gäller dock att se till att blanda arbetspassen med andra lämpliga aktiviteter, som simturer, båtutflykter, kulturinslag (i den mån jag kommer ihåg det – det glömde jag i år). Dessutom behövs såklart täta fikapauser, skärmtid, vätskekontroller och mat.
Riktigt varma sommardagar blir det kanske inte så mycket jobbat. 
Men samlas kan man ju ändå. Och det gör man.
Slutet gott allting gott alltså? I stort sett ja, men livet är inte bara en dans på rosor … För läsare med goda nerver kommer det ytterligare ett par, tre sommarföljetongsavsnitt.
Nånting mörkt gäckar i buskarna i idyllen…jag lugnar mina nerver och väntar spänt!
Ja, det mörknar lite framöver. Djupa andetag… sänk axlarna …
Det brukar vara trevligt på arbetslägren, tyvärr är det klent lammstekar i år, kanske jag kan sno en älgd:o av mågen… eller ska jag baka eller? När blir det?
Ja visst är det! Det är något visst med att utföra stordåd (och smådåd) tillsammans. Hör av mig om arbetslägerdetaljer när jag vet mer!
Ja, jösses vad arbetsläger är trivsamt och socialt och gott och … om man råkar göra nytta också är det ju en så kallad win-win, eller hur?! Ser fram emot nästa och att få träffa Kicki och Gösta dårå. Och Lotten & Co.
Win-win, absolut och kanske mest för mig, skulle jag tro! Jag jobbar på att få med Kicki och Gösta igen nästa gång!
Vad roligt det låter att träffas för att arbeta och samtidigt umgås.
Ösa heter ”to bail” på engelska.
Samma ord som används när man löser ut någon från arresten, man tömmer både båten och cellen…
Väldigt trevligt sätt att umgås, faktiskt.
Aha, ”to bail” – tack! Undrar om det hade funkat om jag använt rätt term. Svärsonen och hans pappa är väldigt starka…
Jag kommer att förtvina av olyckliga snyftningar och hulkanden om jag en vacker dag inte kan åka på arbetsläger till dig, Karin! Soooooom jag trivs! Och barnen med! Oskar, Moa och Sigge har nu berättat för di två äldsta – Ida och Erik – som inte alls verkar förstå tjusningen. (Så dem får jag väl förskjuta vad det lider.)
Jag vet ju vad de följande kapitlen ska innehålla, så jag börjar redan nu gnissla tänder av ilska.
Åh, kära nån, det kan jag ju inte ställa till med (ditt förtvinande) så jag lovar att det blir arbetsläger framöver så länge jag har något att säga till om (=länge)!
Ida och Erik har ju ställt till det för sig, med småbarn och så. Dem får vi väl förlåta så länge och hoppas att de kommer på bättre tankar vartefter. Småttingar är såklart också välkomna. Som på sjuttiotalets konferenser och seminarier då det alltid fanns barnverksamheter, även för de allra minsta!
Jag utgår från att du är chef för arbetslägret. Därför en diskret fråga bara mellan dig och mig: Har du många rymningar? Om ja, hur motarbetar du dem? Minor? Hundar?
hälsningar i total diskretion
Staffan
Jajamen, jag är lägerkommendant. Men rymlingar? Jag förstår inte frågan. Det är kö för att få komma med på lägret!
Oj. Första gången jag hört om kö till arbetsläger. Jag börjar bli misstänksam…
Moahahaha … Du anar inte!
Att arbeta tillsammans i lugn takt är väl det bästa sättet att umgås på! Vilka fantastiska bilder på er gemenskap!
Visst känns det som om det är livets mening, på sätt och vis. En av livets meningar, i alla fall.
Underbara foton på glada hela glada släkten i sommarskrud. Och talkoandan lever som vi säger i Finland. Alla hjälps åt, då går det snabbare o är så mycket roligare. Inte hade jag heller hittat formuleringen på engelska för att ösa en båt! Men det gick ju bra ändå. Jag sitter o ler med hela ansiktet åt alla glada!
Ja, talko heter det ju! Jag funderade lite på om det inte finns ett finskt uttryck för det som jag kallar arbetsläger och talko är det ju. Talkoläger!