En bra aktivitet om man vill hålla sin hjärna på bra humör är att lära sig ett nytt språk, sägs det. Då blir det fler små kopplingar hit och dit i hjärnan och det håller den i form.
Så nu har jag börjat lära mig grekiska. Det är inte lätt, men det är roligt. Till att börja med är ju alfabetet annorlunda. Några bokstäver känner jag igen. I bästa fall motsvarar det vårt alfabet. A heter alfa och är ett A, liksom E, epsilon, är ett E. Men H är ett (av flera) I och P uttalas R. Det som uttalas P är såklart π, pi-tecknet. Så där håller det på och det tar ett tag att lära sig.
Sen blir det kul när man får lära sig lite ord. Att jag heter ego är ju självklart. Djur heter zoo. Och när jag stöter på ordet prosopo, ansikte, känns det bekant. Efter lite funderande kom jag på att det beror på associationen till prosopagnosi, dvs ansikte + okunnighet (agnosia) vilket blir ansiktblindhet. Det är klart att hjärnan piggnar till när den får leta lite överallt efter vagt bekanta ord. Läder, till exempel, heter derma. Aha, tänker hjärnan: läder=hud och en dermatolog är hudläkare. Skärp heter zon; logiskt för det står ju för ett slags zonindelning.
Och den här fina kompisen som tittar fram bakom en buske söder om Mombasa, den heter kamilopárdali.
Ett slags kamel, alltså, men var betyder den andra delen av ordet, párdali? Jag kollar upp och det visar sig betyda brokig eller fläckig. En fläckig kamel, så fint!
Och på samma sätt är leopard ett fläckigt lejon. Leopárdali, på grekiska.
Klart man kan ha synpunkter på språkkursens uppfattning om vad som är ett grundläggande ordförråd, men det struntar jag i. Det ger ju i alla fall en massa hjärnmassage.
Min målbild är dessutom rätt blygsam. Jag vill gärna kunna förstå en enklare matsedel på grekiska och kanske köpa bröd ifall jag kommer till Grekland inom kort.
Att lära sig språk är så roligt! Förstår fullständigt din förtjusning. Man lär sig ju inte bara ett språk utan en hel kultur med dess historia.
När jag går i pension ska jag lära mig prata franska, spanska, tyska och persiska flytande. Ha ha.
Heja! Bra plan. Enligt språkvetaren H. S. Nyberg är det de första fem, sex språken som är svårast, sen går det undan. Själv kunde han tyska, franska, engelska, nutida och klassisk arabiska, spanska, italienska, ryska, polska, litauiska, finska, latin, grekiska, hebreiska, arameiska, syriska, etiopiska, nypersiska, medelpersiska, mandeiska, armeniska, georgiska, turkiska och sanskrit. Han kunde dessutom hanka sig fram på kurdiska, balochi, urdu och bengaliska. Han bör ha vetat vad han pratade om.
WOW!
Jag kommer inte ta upp kampen med honom.
Bravo! Way to go! (Marche à suivre, Weg zu gehen osv …)
Uppdatering: Eh… min kommentar blir begriplig bara om man inser att jag missade ett litet ”inte” i din.
Imponerad över hur ambitiös du är! Jag gillar språk, men kan och använder bara tre, svenska, finska, engelska. Har pluggat tyska och franska men har glömt allt. Har fullt upp med att hålla finskan och engelskan i gott minne, så jag läser böcker på bägge språken, gärna högt! Min jycke älskar att sitta och gosa och lyssna på när jag läser. Vi har ”sagostunder” här hemma, hör och häpna! Grekiska skulle inte vara mitt nya språkval, för några år sedan hade jag sagt ryska som jag tycker är ett vackert språk. Men av någon märklig anledning lockar det inte längre…
Spännande att din mamma kommer från Falun! Jag köpte en helt nyutkommen bok Falun gata för gata som jag tänkt utforska i sommar. Flanera omkring och leta på olika platser ur boken.
Ha en skön april-helg, imorgon får man visst luras
Men vad fint att du och vovven läser tillsammans! Väldigt bra idé att läsa högt, för att hålla språket levande. Och visst är ryska ett väldigt vackert språk, som tyvärr idag inte riktigt känns som högprioriterat …
Att det blev grekiska för mig just nu beror på att jag kanske åker på en akvarellkurs på Kreta lite senare och jag tycker det är urjobbigt att vara i ett land utan att ens kunna läsa vad det står på skyltarna. Men ambitionerna ligger på en överkomlig nivå, typ: ”God eftermiddag. Jag skulle vilja ha ett bröd, tack.” Jag är nästan där. Men om jag får frågan vilket slags bröd, blir det svårt!
Kul med din utforskning av Falun! Dalarnas museum brukar ordna stadsvandringar om det gamla Falun, med Örjan Hamrin. Rekommenderas!
Från min idrottstokiga ungdom minns jag en kille som var ”nåt slags officiell värd” – alltid klädd i stilig vit kostym – för OS i Los Angeles 1932. Han talade – håll i dig nu – 32 språk. Flytande.
Well, som H. S. Nyberg brukade säga: De första fem – sex språken är svårast, sedan blir det lätt. Men å andra sidan har jag svårt att tro att du minns något från OS i Los Angeles 1932 och å tredje sidan är det ju 1 april idag! Bra försök i alla fall!
Ja, det är hopplöst att bli trodd en dag som denna. Men jag gjorde mitt bästa, ty jag minns killen mycket väl. Han finns med i ord och bild i en bok (med blått omslag) om denna olympiad, men titeln har jag glömt.
Men du tror väl inte heller på detta – förrän i morrn.
32 flytande språk… Det är ofattbart.
Aha, du menar den allestädes närvarande W. M. Creakbaum, manager för olympiadens Press Department? Vet du, jag tror han överdrev lite. Det skulle jag också kunna göra. Det beror ju på hur man räknar. Eftersom jag pluggat nordiska språk en gång i tiden (inklusive isländska) skulle kunna hävda att jag kan nio språk om jag lägger till sånt man läste i skolan och som jag snappat upp längs vägen. Eller tio om jag lyckas lära mig grekiska. Men jag kan nog egentligen bara ett par, tre stycken, riktigt ordentligt.
Nu börjar jag förstå varför mina vänner här på den här ön tycker att vi ska skaffa hund…de avslöjar sig själva. När jag läser Paulas kommentar förstår jag allt! De läser högt på portugisiska för sina hundar. Men kanske det fungerar lika bra att läsa högt för geckoödlorna på terrassen? Så skönt att höra att det är bra att lära sin hjärna ett nytt språk…Idag kopplade min hjärna ihop trådarna riktigt bra när vi var ute på café i bergen. Plötsligt så kunde den beställa allt på portugisiska, fråga om vi som hängde med den, fick gå och titta på utsikten, om vi kunde få betala etc. Jag var mäkta förvånad över att min hjärna kunde allt det där så där bara.
Det handlar alltså om kopplingarna! Men ibland kopplar det inte alls. Tack för den grekiska språkundervisningen. Undrar bara hur du ska kunna köpa bröd med att veta vad en kamel som ser ut som en giraff heter på grekiska. Fast det där fixar din hjärna, den kopplar bra, det vet jag! Så många språk som denne Nyberg kan, puh och pust…jag måste klara av de där sju först innan jag kan alla språk verkar det som.
Men hallå, du är ju på god väg! Svenska, kanske finska, engelska, möjligen en del tyska, franska och nu portugisiska – voila! Nu kommer det att vara plättlätt med alla kommande språk!
Du ska absolut testa att läsa för dina geckos! Jag brukade prata med mina i Tanzania och då satt de alldeles stilla och lyssnade snällt.
Det där med att köpa bröd fixar jag. Jag har dock ingen bra förklaring till varför det heter som det heter: ψωμί, ett vacker litet ord, som uttalas psomi. Men det ger ju inga vettiga associationer alls. I alla fall inte för mig. (I övrigt håller jag med om att den nätbaserade språkkursens uppfattningar om vad som ingår i ett användbart ordförråd är lite udda…)