Bruk och missbruk

När Putin häromdagen förklarade varför Ukraina är mer ryskt än Ryssland och hur Kiev egentligen är alla ryska städers moder (i min hemmagjorda sammanfattning av hans timslånga tal) gjorde jag som jag brukar, jag tog fram Nationalencyklopedin.

Där får jag lära mig att ordet Ukraina är ett östslaviskt ord för ”gränsområde”, vilket är en bra sammanfattning av landets historia, ”ständigt omtvistat och ofta behärskat av starkare grannar”. Det tidiga kievryska riket, som Putin eventuellt talade om, utvecklades till följd av den handel som vikingarna från det blivande Sverige bidrog med på sin väg till Bysans. ”Detta verkade befruktande på samhällsutvecklingen och bidrog till att infoga Kievrus i en europeisk gemenskap”, står det i Nationalencyklopedin.

”Kiev, som vikingafursten Oleg erövrade 882 och gjorde till huvudstad, framväxte på 900- och 1000-talen till ett mäktigt kommersiellt och kulturellt centrum.” Ja, egentligen var det enligt vissa källor svenskarna som grundande inte bara Ukraina utan hela Ryssland. Sedan har det böljat fram och tillbaka i så komplicerade mönster att det är svårt att återge.

Såatte … Nej, jag tycker inte att Sverige ska gör anspråk på Ukraina, med åberopande av historiska argument. Jag menar bara att det är vanskligt att grunda sina krigsstrategier på omtvistade historiska fakta. Och att det gäller att se upp med missbruk av historien i politiska syften.

Karta i Nationalencyklopedin, band 19, tryckt 1996. Då ingick Krimhalvön fortfarande i Ukraina.

Det här inlägget postades i Att tolka, Debatt, historia, Politik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Bruk och missbruk

  1. Brorsdottern skriver:

    Ja det är bäst att inte göra anspråk för då börjar det väl vina runt öronen på oss…
    Sorgligt och otäckt är det!

  2. hyttfogden skriver:

    Sjuttonhundratalet var besvärligt för Sveriges del. Först hade ju Kalle ställt till det ute i Europa och när sedan tsar Peter otåligt började tjata om att få till en fred efter allt elände och svenskarna aldrig kom till skott, så skickade han sina ryssar att härja och bränna på Östersjöns västra sida. Magnus Ullman har skrivit en bok om rysshärjningarna 1719, 1720, 1721. Till slut blev det fred i Nystadt 1721 men tro inte att den höll särskilt länge. Hattar och mössor grälade om vilken bundsförvant Sverige skulle ha, Frankrike eller Ryssland. Ryssarna mördade Malcolm Sinclair 1739 vill jag minnas och den politiska skandalen blev stor och den blev även till en visa författad av Anders Odel.
    Ingen ro för svenskarna för sedan dök Katarina den stora upp och krävde att Sverige skulle ta hennes morbror Adolf-Fredrik till kung då ju Kalles syrra Ulrika Eleonora d y och Fredrik I av Hessen aldrig fick några arvingar.
    Och Gustaf III hade all möda i världen att hålla undan för sin ryska kusin så att hon var
    nöjd och inte ställde till det för Sverige.
    Den engelske författaren Edward Rutherfurd har skrivit ett stort och omfattande bokverk om Rysslands historia, det är ganska överväldigande men läst i lagom omfattande portioner finns det mycket intressant att hämta – Russka heter den utgiven 1990

    • Karin skriver:

      Nämen!? Var det ryssarna som hade ihjäl Sinclair! Tänk vad mycket man inte vet. Och Rysslands historia är väl värd att fördjupa sig i, även om det är lätt att gå vilse. Om man dessutom försöker förstå sig på Ukrainas skiftande öden … ja då har man att göra många år framöver!

    • Karin skriver:

      PS. Nu har jag läst på om Sinclair och förskräcks över hur skicklig den ryska underrättelsetjänsten var även då!

  3. Hemskt det som hänt och ytterligare ett bevis att man inte kan lita på Putin, eller så kan man lita på att han hittar på något dumt.
    Känner med alla i Ukraina.

    • Karin skriver:

      När man följer radiorapporteringen inser man att det finns ganska många som faktiskt förutsåg vad som skulle ske, men att de flesta – i Ryssland, Ukraina och här hemma i Sverige – skakade på huvudet och sa att nej, det är väl ändå rätt osannolikt… Det var det alltså inte, tragiskt nog.

  4. hyttfogden skriver:

    Läste nånstans häromdan att den enda av världspolitikerna som hr P har respekt och är lite rädd för är Mutti Merkel. Hon växte ju upp i DDR och lärde sig tala ryska så bra att t o m Kreml erkände hennes kunnande. Hon har hela tiden ömsom läxat upp ömsom pratat allvar med P om hur en sann demokrati fungerar. Han vågade inte göra annat än lyssna när hon talade om vad som gällde. ”Järnkanslern”, kallade han henne. Synd att Mutti inte längre är kvar, hon hade behövts nu.

    • Karin skriver:

      Ja hon skulle verkligen ha behövts nu! Alla expertkommentatorer säger att han valde detta tillfälle för att Boris Johnson har det besvärligt med diverse interna problem och Brexit-effekter, Macron är upptagen av sin valrörelse och Tyskland har en ny politisk ledning. Jag tror det skulle ha räckt med det där sista, som du skriver, Muttis sorti.

  5. Staffan skriver:

    Trots Europas mörkaste tid på 70 år lyckas du få till en rolig mening: ”Nej, jag tycker inte att Sverige ska gör anspråk på Ukraina, med åberopande av historiska argument.”

    Men den är inte bara fyndig, den sänker också Putins invasionsargument till botten av Filippinergraven. Tack.

Kommentarer är stängda.