Även om vi tillbringar sommaren i stan så växer gräset på landet, konstigt nog. Jag gör en snabbtur dit, då och då, för att klippa. Nu senast tillsammans med syrran som anslöt från Mora. Tack, Kicki!
Och blomsterprakten prunkar också på, fastän vi inte är där. Den uppskattas verkligen av humlor och fjärilar.
Min farbror anlade den stora perennrabatten som en humlebar, med stjärnflocka och kransveronika som främsta dragplåster.
Jag har flyttat dit några alpmarton (syns i förgrunden på bilden här till höger) och det gillar dom tydligen också.
Men annars är stjärnflockan storfavorit; alla svarta små prickar på bilden är humlor.
Vi hann med gräsklippning på två tomter, några dopp i sjön och rabattrens innan vi drog igen, åt varsitt håll. Som vanligt hade syrran med sig fina presenter: en bok om smör (återkommer om den), hjortronsylt och akvarellpapper, Lessebos handgjorda!
Det pappret har jag aldrig använt, så jag måste jag ju testa. Såhär blev det när jag försökte porträttera alpmartonen. (Arga akvarellisten har semester, men kanske någon annan vill vikariera?)
Jag hade tänkt måla några humlor också, men inser att jag inte riktigt behärskar humlornas anatomi. Så jag började leta efter tydliga och bra bilder på humlor, för att se hur dom sitter ihop.
Och då hittade jag en förtjusande regndränkt humledrottning på bloggen Trädgårdssurr. En mycket läsvärd blogg, inte bara om trädgårdar, utan om hållbar odling i alla slags format.
Aha, det är så där som vingarna sitter fast…
Jag gissar att det inte enbart är det fantastiska papperet som gör att du målar så fint. Jag skulle önska att jag hade den förmågan!
Jo, det måste vara pappret:-)
Testa! Det är väldigt kul och akvarellfärgerna är så härliga att det är en ren fröjd att använda dem; man kan göra färgtavlor, som föreställer färgkombinationer som man gillar. Inga krav på att det ska föreställa något.
När blir det utställning? Det finns ju så många små gallerier på Söder som du senast berättade om.
Stjärnflockan tillhör en av mina favoritblommor. Här växer bara lavendel på ett enda ställe men tydligen är det också mycket begärligt för humlor eftersom vi har massor av dem på blommorna. Och en och annan fjäril.
Ingrid
Utställningen dröjer nog lite och det ska besökarna nog vara lite glada åt – det kan nämligen bara bli bättre!
Stackars blöta humla.
Just det, sluta dutta.
Aha, det vikarieras för Arga akvarellisten? Jag lovar, jag ska inte dutta (för mycket) med humleprojektet, men för att kunna måla dit en liten mörk fläck, som ska föreställa humla, måste jag ju först veta exakt hur humlan ser ut så att fläcken får rätt form, eller hur?
Aschdå, avslöjad.
När det gäller humlor så är det humlors själ och klokskap som måste gestaltas. Viktigt sånt där.
Just prexis. Och med humlor verkar det vara som med människor, att mycket kan avläsas på hållningen om hur de mår och vilket humlehumör de är på. Titta bara på den regndränkta!
Fantastiska bilder, både foton och den som du målat själv! Otroligt fint!
Utställning!!! tycker jag också!!!
Humlor är små vackra ting och jag förstår att du vill sätta dig in i hur du ska måla… Spännande!
Tackar, tackar. Just nu befinner jag i en rätt brant inlärningskurva. Det innebär att jag tittar förvånat på sånt som jag målade för ett par veckor sedan och tänker att: Ja, ja, det var då det!
Å vad skönt att Den Arga har semester! Så man får utbrista i ett spontant och okunnigt BRAVO! Tycker blombilden är härlig, man vill riktigt borra ner nosen och lukta! Och märkligt att gräs växer medan man är borta, nån borde hitta på nåt åt det, men det är väl en liten Robot i så fall och här hemma skulle den med all säkerhet drutta i älven!
Samma här! En robotklippare skulle nog välja slänten ner till sjön Rossen och sedan skulle den nog simma över till Storön och klippa gräs där i stället, för det behövs verkligen!