Nationaldags

kurbitzoOj hörni, det är ju nationaldag idag. Det måste högtidlighållas på något sätt. Vad sägs om en kryddig korv från Dalarna, en Kurbitzo. Tänk lokalt agera globalt.

Eller om det möjligen var tvärtom. Eller bådadelarna.

kurbitzo2

Det här inlägget postades i Att tolka och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Nationaldags

  1. Musikanta skriver:

    Verkar god! Bra sätt att fira nationaldagen med en god korv. Jag har firat den med att städa sängkammaren och bädda om där och städa badrummet. Jag åker till Öland på landskapsmålningskurs på söndag så jag vill att det ska vara snyggt hemma när jag åker. (Utifall att jag inte kommer tillbaka. Jag är alltid pessimistisk när jag ska ut och åka bil på europavägarna.)
    Ha en skön helg önskar Ingrid som tar lite bloggpaus nu.

    • Karin skriver:

      Och när du kommer tillbaka (vilket du förstås gör!), då är det ju skönt att komma tillbaka till ett städat hem! Hoppas det blir en bra målarkurs – ska bli kul att läsa rapporter därifrån.

  2. Pysseliten skriver:

    Haha! Vi pratade just igår om när vi bodde i Ornäs och brukade handla på B&W i Falun. Vi hittade en ny Falukorv i kyldisken som vi älskade! Tyvärr försvann den ganska snabbt, Chilifalu gick tydligen inte hem 1996!

    • Karin skriver:

      Reformer tar ju lite tid i Dalarna. Det finns trakter där storskiftet inte är genomfört ännu. Så man ska kanske se Kurbitzon som ett slags genombrott. Tradition och förnyelse…

  3. Pysseliten skriver:

    Det är alltså lättare att göra något osvenskt svenskt än att förändra något helyllesvenskt. Det säger väl något?

    • Karin skriver:

      Intressant tanke! Men ett nästa steg kunde kanske vara att återlansera chilifalukorven?

      • Skogsgurra skriver:

        Boxholms chiliost är ständigt slutsåld. Där funkar chilin bra.
        Annat var det med Findus rökta kolja. Den var en stor favorit i några år på sjuttiotalet. Men försvann. Synn.

        • Pysseliten skriver:

          Ja, det var nog mer fel på tiden kan man tänka. Jag gillar i och för sig idén att värna om traditionerna och hellre bjuda in ALLA att delta än att förlora dom. Tänk vilka griller lite nationaldagsfirande kan sätta i huvudet. Jag blev lite ledsen när jag hörde på radio och även bland kollegor, att vifta med en flagga skulle man väl kunna göra, men att ta på sig folkdräkt var att ”gå för långt”!

          • Skogsgurra skriver:

            Själv har jag lite svårt med attributen. Jag menar, en flaggviftning – vad har den för betydelse? En folkdräkt? En otillåten hälsning? Var går gränsen mellan konformitet, aktiv handling och aggression?

            Andra attribut som jag har lite problem med är överdrivna skägg och mustascher, cowboyhattar, ormskinnsboots. De framstår mera som markörer än något annat. Markörer för vad? Ja, säg det.

            • Pysseliten skriver:

              Jag gillar inte att fira midsommar utan alla attribut. Jag har nämligen lite svårt att förstå vad som är midsommar om det inte är ringdans runt stången, blomkransar och sillbord med snapsvisor. Där försöker jag hitta på andra saker att gilla. Nationaldagen är lite likadan, men där vet ingen riktigt hur vi ska fira. Med eller utan flagga måste var och en få välja. Eller, inte fira alls, men det är ju inte lika kul.

            • Karin skriver:

              Klart man ska ta tillfället i akt och fira! Klart man ska sätta på sig folkdräkten om man råkar ha en och trivs med det! Och det är festligt med flaggor, när de används för att fira att det finns något att fira: födelsedag, namnsdag, körkort, första semesterdagen, eller vad den kan vara för anledning. I vårt fall har det dock blivit så att flaggstången har ramlat omkull på grund av ålderdom och röta och vi har inte skaffat någon ny. Det går bra utan också.

  4. Kulturchefen skriver:

    Paltzerian i Öjebyn. Den!

Kommentarer är stängda.