Färgstarkt i november

Pettas-Karin hittar vackra färgglimtar i november på sin trevliga blogg, med vackra fotografier. Blommor som vågar sig upp i denna milda november, blåmesar vid fågelbordet, bergenia och lysande gula och röda pumpor och squash. Färgstarkt!

novembermörkt

Det är svårare här i stan. I går var det så mörkt att vi måste ha lamporna tända inomhus hela dagen. Och ute på stan är det grått och dystert. De enda färgklickar som finns är neonskyltar och reklam, som blir extra påträngande nu när löven fallit. Men så dök det upp något intressant på Götgatan, långt bort, omöjligt att få en bra bild med mobilen, men det går att ana något färgstarkt därborta. På bilden syns mest en gul liten fyrkant. Det var inte den jag lade märke till först, utan en triangel av färger som liksom hoppade ut ur gatubilden. Tjejen med den gula Kånken-ryggan har samma fina röda färg på håret som på sina strumpor. Och filmreklamen till höger har eld som tema.

Lyckligtvis blev det rött ljus för fotgängare borta vid Folkungagatan och jag hann nästan i kapp. Hon passar också bra ihop med sopbilens gröna komplementfärg. Fotokvalitén är usel, men det blir så en grådisig novemberdag, på håll. Men det piggade i alla fall upp min dag och nu ska jag leta ljusglimtar i stället för att deppa ihop för att det är så mörkt. Om en månad vänder det!

rött o gröntrött hår2

Det här inlägget postades i färg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

15 svar på Färgstarkt i november

  1. margaretha skriver:

    Ah, gamla hotell? Malmen! Är det fortfarande hotell?
    Jag har aldrig kameran med mig, när färgerna dyker upp, men har lagt märke till en del. Det piggar upp.
    Margaretha

  2. margaretha skriver:

    Hm, det där med utropstecken och frågetecken ser lite märkligt ut.

    • Karin skriver:

      Tycker det ser riktigt poetiskt ut, jag. Jodå, fortfarande hotell och nästa vecka kommer några kompisar att bo där, så då sedan kan jag rapportera hur det fungerar nuförtiden.

  3. Skogsgurra skriver:

    Pinsamheters pinsamheter! Om det inte vore för att det var ett stort misstag. Jag har väl inte missat berätta att jag nästan blev utkastad från pianobaren på Malmen en gång? Men att dom kom på att det var fel kille dom gått på. Det hade kommit klagomål på en äldre snubbe som uppträtt olämpligt och eftersom jag var den enda äldre snubben vakterna hittade så skulle jag ut.

    Jag var väldigt förvånad. Men sedan kom den rätte äldre snubben ut från muggen och såg ut som han nog skulle kunna uppträda olämpligt igen. Då släppte dom mig, utan kommentar eller ursäkt, och såg till att den andra äldre snubben åkte ut.

    Jag blev nästan lite besviken. Eftersom jag bodde på hotellet så kunde fortsättningen ha blivit intressant. Men nu blev det ju ingen fortsättning.

    • Karin skriver:

      Och HUR uppträder man olämpligt i pianobaren på Malmen? Är dom lite känsliga av sig? Måste varna mina kompisar som ska bo där om några dagar. Vore ju synd om de blev utslängda.

      • Skogsgurra skriver:

        Jag vet inte riktigt hur man ska uppträda. Men den där andra snubben visade tydliga tecken till att inte ha så bra koll på vare sig det ena eller det andra. Hans sätt att stöda sig mot väggen och liksom torka sig i ansiktet med näven när han kom ut från muggen kanske kan ge lite tips.

        • Karin skriver:

          Överkänsliga typer! Luta sig mot väggen eller torka sig i ansiktet kan väl vem som helst råka göra. Anar dock att du eufemiserar ett störande berusat uppträdande.

    • Karin skriver:

      Verkar lite bekanta, ja. Men tjejen var för kort för att vara en systerdottern (eller systersonen, för den delen – vill minnas att han också hade en sån där kalufs någon gång).

  4. Olgakatt skriver:

    Heja Kånken! Min är tyvärr svart men var i alla fall den första varianten som tillverkades av återvunna PET- flaskor.
    Nog behöver november piggas upp, alltid.

    • Karin skriver:

      Visst är det kul med Kånkens karriär från praktisk och förnuftig rygga på 70-talet till tönttillbehör något årtionde senare och nu riktig kultpryl.

  5. Pysseliten skriver:

    Fint! Jag har en rosa jacka och ärtgrön rygga och vissa dagar känner jag hur jag lyser på perrongen. Ibland orkar jag inte med att lysa (nästan) ensam, då blir det en diskret vinterdammig färg på jackan dagen efter …

    • Karin skriver:

      Nej, Pysse, snälla, orka lysa – du behövs! Till och med jag som nästan alltid har svart (eller knallgrått, dårå) har letat fram en rödorange vinterkappa.

  6. Krönikören skriver:

    När det är så mörkt och grått behöver vi verkligen färg. Det är något som jag har anammat, länge. Därför är mina höst- och vinterjackor röda. Så när jag går ut iklädd mina knallgröna jeans och röda jacka – då ser jag nog ut som en trafiksignal.

Kommentarer inaktiverade.