Vägen till fattigstugan är kantad med… allt möjligt trevligt

ljuset

Det är något med ljuset…

Det är något visst med Gotland. Känns nästan lite som utomlands – landskapet, ljuset, husen. Nu är jag på väg norrut igen efter trevliga dagar med barn, barnbarn, bad,  bondgårdsbesök och badkarsbubbel. Dock inte bandvävning eller besök i fattigstugan.

bandgrindJag hade med mig ett par bandgrindar för den händelse det skulle bli regniga dagar och pysselbehov. Den här skönheten finns på Zorn(gammel)gårdens textilkammare i Mora. Mina bandgrindar är av mer sentida datum, men principen är densamma.

Man trär igenom varpen (längsgående trådar) genom hålen (varannan tråd) och springorna (varannan tråd). Sedan spänner man fast alltihop och så kan man skilja varptrådarna åt genom att trycka bandgrinden uppåt eller neråt och så trär man inslaget emellan. Jag fick en snabbkurs av syrran och inser riskerna – man kan lätt bli bandgrindsmissbrukare.

På Gotland sken dock solen och det var fullt program, utan bandgrindar. De får vänta till något lämpligare tillfälle. I fattigstugan, som jag hade tänkt besöka i mån av tid och möjlighet finns en av kommentatörerna i Lottens kommentarsbås (och ibland även här), nämligen Niklas Ejve, som är silversmed och vars silversmide kan ses i Fattigstugan i Alskog. Det får bli nästa gång.

Men det blev i alla fall bondgårdsbesök, med två nyfödda kalvar i ladugården och äldre syskon som poserade utanför.  Fotona är från i går. Kalven till höger föddes i fredags. I boxen intill låg en till, född i går morse.

kalvfödd i fredags

Majsfälten vajade, vallmon och rosorna blommade och allt ser precis ut som i en turistbroschyr för Gotland. Det här taket kanske inte ingår i någon turistbroschyr, men det skulle det kunna göra. Takägarna har plockat ner de gamla tvåkupiga tegelpannorna från Vittinge tegelbruk från sitt tak, tvättat dem och lagt tillbaka dem igen. Hur fint som helst! tegeltak

bubbelOch så var det badkarsbubblet, då. Inte så glamoröst som det låter. Vid ett stopp längs vägen behövde vi låna en toalett och snälla människor pekade: ”In till höger, längst bort i korridoren.” Och visst var det en toalett, men också något som för tankarna till kemi- salen vid Hogwarts skola för trollkarlar.

Blupp, blupp, blupp, sa det. Men eftersom man utan vidare släppte in vilt främmande människor i rummet drar vi slutsatsen att det hela varken var hemligt eller olagligt. Bara väldigt spännande!

Förslag till uppdaterad turistslogan för ön: Gotland – rosornas, kossornas och överraskningarnas ö!

Det här inlägget postades i Att resa, Livet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Vägen till fattigstugan är kantad med… allt möjligt trevligt

  1. Skogsgurra skriver:

    Att vägen till fattigstugan kan vara kantad av allt möjligt trevligt kan jag förstå. Om man unnar sig väldigt mycket trevligt så hamnar man nog på fattigstugan i sinom tid. Men, är det verkligen så illa?

    • Karin skriver:

      Både bad och bondgårdsbesök var gratis, så det är ingen fara. Däremot tror jag kanske att ett besök hos Niklas i Fattigstugan i Alskog skulle ha reducerad kassan en hel del, för hans smycken, mm, som man kan beundra på nätet, väcker habegär. Och skulle dessutom vara perfekta presenter till många som jag känner.

  2. Skogsgurra skriver:

    Jo, förresten. Som du vet så består Gotlands berggrund till mycket stora delar av kalk. Det betyder att vattnet blir hårt och i vart och vartannat hem finns därför avkalkningsanläggningar som nog kan föra tankarna till den typ av verksamhet som du stött på hos exempelvis Kalle i Björknäs. Det som skiljer verksamheterna åt är doften. Hos Kalle doftade det både enkla och komplexa kolväten samt merkaptaner. Det tror jag inte att det gjorde på gutemuggen.

    • Karin skriver:

      Va! Gjorde han?! Björknäs-Kalle, alltså. Är du säker?

      • Skogsgurra skriver:

        Jodu. Han var ju kompis med hela länsmanskåren. Så det var riskfritt. Rot int nå mer i dä där nu.

        • Karin skriver:

          Jag tror preskriptionstiden har gått ut, så det är nog ingen fara att gräva lite i denna spännande historia. Eller tjuvjagandet. Jag minns att varje antydan om att sådant skulle pågå tillbakavisades indignerat. Leander skulle ha setts på skogen med en blodig ryggsäck… Men den var det ju bara lingon i, eller hur?

  3. Karin på Pettas skriver:

    Jag tror att gotlänningarna är så sluga och idérika att de med all säkerhet kan ägna sig åt samma syssla som tydligen Björknäs-Kalle gjorde:), men att alla tror att det handlar om avkalkning. Ungefär som det där med pengarna i madrassen..och Hasse Alfredsson.

    En sprillans ny bandgrind finns faktiskt i mina gömmor också…kanske jag också måste gå en kurs hos din syrra. Kanske hon ger kurs via Internet?

  4. Skogsgurra skriver:

    Innan någon får för sig något så kanske det ska påpekas att apparaturen på bilden är en helt beskedlig plasthink med jäsrör. Vintillverkning i hemmet är en laglig och kommendabel verksamhet. Det är först när vinets ande tas tillvara som lagen har synpunkter.

    • Karin skriver:

      Dina kunskaper imponerar, särskilt med tanke på att du är uppväxt i ett helnyktert hem. Kan det vara Björknäs-Kalle som inspirerat? Det där bluppande låter i alla fall mycket spännande på ett potentiellt halvkriminellt sätt.

  5. Cecilia N skriver:

    Det var inte dricku på g då?
    Betänk kontexten Gotland ..

    • Karin skriver:

      OM det var dricku har man använt den där metoden som Edgar Allan Poe skriver om i Det försnillade brevet: om man inte försöker dölja det är det ingen som tänker på det. Fast det gör man ju, när det bluppar så där.

      • Karin skriver:

        Eller vänta lite, dricku är kanske inte det jag tror att det är, utan nåt i stil med svagdricka och alldeles lagligt och vanligt förekommande?

  6. Skogsgurra skriver:

    Inte alls omöjligt att det var dricku. Men där tänker jag mig laggade kärl och lite mera bryggstugumiljö. Tror mera på en snabbvinssats i det här fallet.

Kommentarer inaktiverade.