Det där med service

Eftersom jag har ett förflutet i turistbranschen  är jag kanske lite överkänslig mot dålig service.

kitzbühel

Om snön tog slut i Kitzbühel gällde det att hitta på något annat, till exempel operettutflykter till Salzburg.

Fast, påminner jag mig själv,  jag var ju verksam i en annan tid, innan resandet börjat ta fart, innan reseindustrin hade blivit den massproduktion det är idag. Då lärde man sig som färdledare namnet på alla ”sina” resenärer och såg till att de som behövde lite extra vägledning fick det.

Då lade man upp vistelsen på en ort som en komposition: Bra mottagande på flygplatsen, gott om tid första dagen för praktisk information och orientering i närområdet, stadsrundtur eller motsvarande. Koll att hotellen fungerar som de ska. Daglig när- och samvaro vid måltiderna, för dem som ville det. Några höjdpunktsinslag under veckan, utflykter, konserter, båttur… om möjligt anpassat efter gruppens intressen.

Och så avslutningen, som våra utbildare alltid tjatade om. TÄNK PÅ AVSLUTNINGEN! Spar något bra till hemresetransfern. Berätta inte allt vid ankomsten. Då är det ingen som är mottaglig. Ha några intressanta berättelser i beredskap till avresedagen. Och anteckna några bra minnen och episoder under veckan, som ni sedan kan påminna om när ni summerar veckan för gruppen. I dag vet väl inte resenärerna ens om att de är en grupp.

Men en sanning står sig: Hela intrycket av resan påverkas av den sista dagens upplevelser. Det är alla minnesforskare överens om. Den sista delen av en upplevelse står för oproportionerligt stor andel av minnet av totalupplevelsen, negativt eller positivt.

Men är mi kvar fortfarande?!

Men är ni kvar fortfarande?! Jag ska ju dammsuga här.

Detta kom jag att tänka på när jag åkte hem från Gotland i går. Man måste sortera intrycken och inte låta den stressade personalen på färjan förta intrycket av en fin vistelse på ön.

Det är till exempel ingen bra idé att börja dammsuga kring fötterna på passagerarna (med ovanligt högljudda dammsugare) en halvtimme innan båten anlänt till Nynäshamn. Man lämnar båten med budskapet: Nu vill vi bli av med er så fort som möjligt!

Men därmed har jag alltså inte sagt att jag tycker att personalen på Gotlandsfärjorna borde lära sig vad alla passagerare heter, bara att de kanske skulle behärska sig en liten stund med dammsugandet.

Det här inlägget postades i Att resa och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Det där med service

  1. Anna skriver:

    How rude, som min halvirländska dotter skulle säga. Om dammsugandet alltså.

    • Karin skriver:

      Visst är det! Budskapet blir ungefär: ”Jaha, nu lär vi inte kunna tjäna mer pengar på er den här sista halvtimmen. Synd att vi inte kan be er gå av, hoppa i havet eller nåt, för nu är ni i vägen!”

  2. Karin på Pettas skriver:

    Det är en märkligt stressad värld vi befinner oss i. Hur många gånger har man inte känt sig dammsugen ut på färjorna över Ålands hav också.
    Mera och mera kan man förstå hur boskap känner sig, man forslas fram och tillbaka efter att ha stått i långa köer för att äta halv eller helfabrikatmat.
    Och bakom allt detta lurar en stor hord av aktieägare som vill ha mera vinst för varje år som går. Det tänker jag alltid på när jag läser om dividendutbetalningar i stämmotider.

    • Karin skriver:

      Men! Gör de så på Ålandsfärjorna också? Trodde kanske det var en engångsgrej just på denna Gotlandsfärja. Just precis boskapskänslan tänkte jag på också.

      • Pysseliten skriver:

        Jag har fått påknackning av städpatrullen på hotell ett antal gånger, men det handlar nog mest om dåliga rutiner. Irriterande likväl, jag vaknar ju tidigt och vill helst inte stressa på morgonen.

  3. Pysseliten skriver:

    Det där tror jag att jag hade bättre koll på när jag var yngre. Mitt bästa partytrick var nämligen att gå hem när festen var som roligast eller precis passerat kulmen – och jag var ju alltid på roliga fester bara därför. Svårast var bröllop, när man inte fick lämna festen före brudparet, därför blev det heller ingen bröllopsfest (mer än för familjen) när det väl var min tur.

  4. hyttfogden skriver:

    … eller börjar dra upp väckarklockan ….

    • Karin skriver:

      Kvällstrött som jag är har jag aldrig råkat ut för den tydliga vinken! Det är snarare jag själv som instruerar nattugglande gäster att släcka efter sig när de går.

      • Skogsgurra skriver:

        Jo, det har man ju råkat ut för. Gå och lägga sig innan det är urdrucket! Ibland undrar jag om vi verkligen är syskon.

        På Grand i Lund blev vi för inte alls så länge sedan utsatta för att personalen började flytta bord och möblera om rent allmänt medan vi satt och åt med kompisar. Jag påpekade hur dålig stil det var. ”Menar du allavar?” frågade basen och fortsatte sin slamrande och dammande verksamhet.

        Grand i Lund – man väntar sig bättre.

Kommentarer inaktiverade.