Vårtalaren

Hyttfogden, alias Mor i Åvävla, som egentligen heter Karin Englund och är min svägerska har har skrivit den här dikten om de tappra hjältar som kämpade under gårdagskvällen.

majbrasa o måneBrasan brinner, ”Majsol ler”
manuskriptet jag ej ser,
ensam här i talarstolen.
Någon tok har bett mig hit
för att prata lite sk-t
just om våren här i Norden.
Tänkte säga några floskler nu
om kärlek, tro och hopp,
kanske någonting om världsfreden
men sen så är det stopp.
Inte har jag fantasi
tota hop nåt med espri,
ensam här i talarstolen.

I allt stoj och i allt stök
omvärvda av brasans rök
sjunger liten tapper skara.
”Sköna Maj” och ”Vintern Ra”
så är stadgat, så ska va,
intet nytt inunder solen
Vet väl jag som också stått där
i en kör så mången gång.
Inte någon kan oss höra
när vi brister ut i sång.
Knappast någon akustik
och en oordnad publik.
Det är kallt så ini Norden.

solnedgång 30 aprilUngar springer av och an
kastar smällar på varann,
ramlar nästan in i brasan.
Varm där fram och kall där bak
eller tvärtom efter smak,
komma av mej stora fasan.
Letat på ett snyggt citat ifrån en
skald som alla glömt.
Om en annorlunda vinkling av
mitt vårtal har jag drömt.
Nu ska vita mössor på
för envar att skåda få,
studerat folk så in i Norden.

Oj, jag tror jag tappat trån
något fel på mikrofon,
ensam här i talarstolen.
Om jag lägger på en rem
får jag ganska snart gå hem,
sätta mig i TV-stolen.
Brasor brinner i vårt kalla land
det doftar gott av jord.
Varje år så dukar samma hand
av vitsippor ett bord.
Varje år är likadant
knappast tror att det är sant
att våren kommit har till Norden

Melodi: Ensam på en krog i Hamburg.

Dikten publicerades i Karlskoga Tidning på åttiotalet.

Det här inlägget postades i Livet, Språk och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 svar på Vårtalaren

  1. Lotten Bergman skriver:

    Fantastiskt! Majbrasa och midsommarstång! Och Hyttfogdens dikt!

    (Ja, idag uttrycker jag mig blott med interjektioner.)

  2. Karin skriver:

    Eller hur?!

  3. Karin på Pettas skriver:

    Klappklappklappklappklappklapp….(applåd)

    • Karin skriver:

      Eftersom jag (bland annat) jobbat som talskrivare en gång i tiden, vet jag att den här sortens taltillfällen är bland det otacksammaste som finns. Väl fångat av Hyttis, tycker jag.

  4. Hyttfogden skriver:

    En gång för många år sedan var jag inviterad att hålla vårtalet hos vårt grannbyalag i Nolsokna.Det hade inte regnat på evigheter så den stora kasen de lagt upp på gärdet i närheten av deras föreningsgård, den var det inte fråga om att tända. Fyra, fem vedträn lagda i kors i sandlådan nära gården fick bli brasan. Lite komiskt det hela fast men pinnarna brann.

    Det här var de år då estländarna nästan frös häcken av sig utan bränsle som de var
    och fria från ryska oket. Så jag tänkte att det nog skulle vara nåt lite sorgset och allvarligt över mitt vårtal. Mycket folk kom men nästan ingen lyssnade utom en gammal boforsingenjör som med rörd stämma efteråt sa att han tyckte att det var det bästa tal han hört – ever.

    Men folk lyssnade inte så på slutet började jag sjunga en egen skapelse som började:

    Sätt fart på dina gröna fingrar och känn hur underbart det är osv på den käcka melodin om att pröva sina vingar. Då blev det tyst, det här var ju nästan som om sångkören tagit ton.

    Efteråt sa byalagets kassör Siv att hon också för en gångs skull lyssnat ordentligt ”för det brukar man ju inte göra när nån vårtalar i vanliga fall. Ett tips Sjung ditt vårtal.

    • Karin skriver:

      Det kan funka som överraskningseffekt. Men nästa år är publiken förberedd och lika disträ och okontaktbar som vanligt. Misstänker jag, som är väldigt glad att jag slipper hålla tal. De få gånger jag varit tvungen att göra det i seriösare sammanhang har jag helt enkelt låtsats att jag är Bengt Göransson och så har jag hållit det tal jag skulle ha skrivit åt honom om det hade varit hans som osv. Om det mot förmodan skulle behövas igen kan jag kanske låtsas att jag är Karin Englund? Ligger liksom närmare till hands.

  5. Pysseliten skriver:

    Så bra! Jag kan lätt sätta mig in i situationen, där jag står i vimlet och hör lösryckta ord ur talet: ”..majsol … världsfreden … vita mössor …” Verkligen synd, majtal förtjänar bättre!

    • Karin skriver:

      Jag tror att Hyttis analys av situationen (i dikten) är väldigt nära den bistra sanningen. Folk kommer inte till valborgsmässobrasan för att lyssna på ett tal utan för att stå ut med det. Så det kanske bara är att acceptera att det ska vara så kort som möjligt.

Kommentarer inaktiverade.