Se filmen, läs boken

arendtSom ung judinna arresterades Hannah Arendt i Tyskland 1933 när hon engagerade sig mot judeförföljelserna. Hon flydde undan nazismen via Prag, Genève och Paris; hon hamnade i interneringsläger i södra Frankrike, flydde via Spanien och Portugal till USA.

Hon hade läst filosofi i Tyskland och etablerade sig i sitt nya hemland som en framstående tänkare och författare, med böckerna om totalitarismens uppkomst, The Origins of Totalitarianism, som kom ut 1951. Hon hade tänkt sig en annan titel, eftersom hon värjde sig mot tanken att det finns en ödesbundenhet eller ett orsakssamband som kan leda till totalitarism. Det vore bättre i så fall med totalitarismens beståndsdelar eller element, menade Arendt. Men det blev The origins… eftersom alternativen var för krångliga i en boktitel.

Inför rättegången mot Adolf Eichmann i Jerusalem 1961 frågade hon tidskriften The New Yorker om de ville att hon skulle rapportera från rättegången. Chefredaktören William Shawn var entusiastisk, redaktionssekreteraren var mindre förtjust, i alla fall om man får tro den filmatiserade versionen av händelsen: ”Filosofer håller aldrig en deadline.”

Hannah2Filmen Hannah Arendt handlar om hennes resa till Jerusalem, om rättegången och om den delvis hätska debatt som följde på de fem artiklar som trycktes i The New Yorker under 1963.

Ja, hon tog tid på sig att bli klar, så lång tid att redaktionssekreteraren klagar för Shawn i filmen: ”Det gick fortare för Tolstoy att skriva Anna Karenina!” Men Arendt låter sig inte stressas. När Shawn ringer upp henne för att ”höra hur det går” kontrar hon bara med ett förvånat: ”Du försöker väl inte tvinga på mig en deadline?” Han retirerar omedelbart. ”Naturligtvis inte.” Och redaktionssekreteraren suckar.

Filmen bjuder på fina tidstypiska miljöer, några tillbakablickar och dokumentärt material från rättegången. Eichmann spelar sig själv och det fungerar väldigt bra. Man skulle gärna ha velat höra och se mer av hans krångliga och petnoga beskrivningar om hur exakt logistiken gick till, vad just han ansvarade för, precis vad som måste göras i olika skeden. Inte en antydan till insikt om vad han medverkat till. Just de scenerna ger en övertygande bakgrund till det som Arendt sedan skrev i artiklarna med det samlande namnet Eichmann in Jerusalem; A Report on the Banality of Evil.

Hon var chockad av hur obetydlig och byråkratisk Eichmann var. Hur han verkade normalisera det otänkbara och sina obeskrivligt grymma handlingar genom att sköta dem på ett systematiskt och välorganiserat sätt. Artiklarna kom också som bok. På svenska heter den Den banala ondskan, vilket inte är någon bra översättning, det borde vara Ondskans banalitetet. Hon tvingades tillbringa mycket av tiden efter artiklarna och boken med att förklara vad hon menade. NEJ, det var inte banalt det som hände under Förintelsen, NEJ, ondskan är inte banal, utan vad hon försökte fånga var de mekanismer som gjorde det möjligt att uppfatta den som ”normal”, eller ”banal”.

Det är inte lätt att göra en film om tankar och filosofiska debatter. Men det går och Margarethe von Trotta har lyckats bra med sin version, tycker jag. Jag skulle till och med kunna tänka mig mer av de där diskussionerna och mindre av de rätt överflödiga tillbakablickarna om ungdomsförälskelsen (hur spektakulärt det än är att hon och hennes filosofilärare – och senare nazist – Heidegger hade en kärleksaffär). Slutscenen där hon håller ett långt anförande för sina studenter om hur hon tänker är lysande och det kunde gärna få vara ännu mera sånt. Men ändå, den är ju bra som den är. Se den. Och om det sedan lockar till läsning av hennes böcker är det ju lysande! Om Hannah Arendt har jag också skrivit här och här.

Det här inlägget postades i Att tolka, Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Se filmen, läs boken

  1. Kristina Lejdström skriver:

    Du har verkligen fångat det hela. Att det var dokumentärt med Eichmann var mycket bra och gjorde allt trovärdigt. Hannas tal inför studenterna var tydligt och kraftfullt och de förstod men inte de tre gubbarna som motarbetade henne och misstänkliggjorde. Dock utan större resultat. Hennes arbete och tankar borde debatteras för de har giltighet även i dag. Man fattar ju inte varför det finns så mycket ondska och konflikter. Men förmågan att tänka och reagera är ju det vi beundrar. Åtminstone hos andra. Mod är något som behövs varje dag!

    • Karin skriver:

      Verkligen så aktuell, även idag. Hennes The Origin of Totalitarianism borde översättas till svenska så att chanserna att den blir läst ökar.

  2. Eva/Granne med potatisodlaren skriver:

    Vad bra du beskriver det som jag undrade över. Jag hade ett minne längst bort i minnets labyrinter som vagt påminde mig om artiklarna som nästan aldrig blev klara. Nu ska jag ta tag i boken som jag har tänkt. Tänk att en filosof fick skribva artiklar som var omfattande då, nu skulle hon bara ha blivit sparkad.

    • Karin skriver:

      Visst är det fantastiskt. Artiklarna – fem långa artiklar – kom mer än ett år efter rättegången. Fast det fanns ju flera skäl – som inte får plats i filmen – till att det dröjde; det berodde inte bara på att hon var filosof. Hon blev svårt sjuk, av en penicillinallergi och dessutom råkade hon ut för en trafikolycka som sinkade henne ytterligare. Men ändå, vilken redaktör, den där Shawn!

  3. Musikanta skriver:

    Intressant – jag ska läsa dina tidigare artiklar senare när jag har mer tid. Nu tar jag några dagars Time Out från bloggen.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.