Det var lite mörkt och kulet i går eftermiddag, men ändå hade många sökt sig ut till Långholmen, där en minnestavla över politiska fångar avtäcktes av Ingvar Carlsson.
Dessutom var det boksläpp. En bok om politiska fångar på Långholmen 1880 – 1950 presenterades: … faror för staten av svåraste slag. Sedan blev det vatten och bröd. Eller fika om man föredrog det.
Jorå. I det stillot har mandrom alltså kvarta. Annan kåkfarare är Erik Tudéer – men han kollar rutter nufurtin.
Det var som… Du är nog den enda jag känner som övernattat både på långholmen och på Krylbo järnvägshotell.
Erik Tudéer? Låter bekant. Kanske han också varit i Krylbo?
Ålandskajsa vet vem.
Hade ingen aning om att vi har haft politiska fångar i det här landet. Bra att veta.
Ingrid
Mest förvånande är ju att det fanns politiska fångar på Långholmen så sent som på 1940-talet. Skälen var ibland andra än det såg ut som. Jag återkommer med berättelsen om ”En fånge som kallades Fredag”.