Arbetsvärdering

Man kan mäta arbetsinsatser på många sätt, men kvantitet och kvalitet är nog rätt vanliga mått. Jag tror att kvantitet vinner oftare än det borde, men det kan vara en fördom jag har. I alla fall, trädgårdsjobb som kan avläsas i kvantitet är lätta att hitta.

Den här måttliga rishögen tog mig inte lång stund att få ihop. Och då har jag ändå flätat ihop grenarna, knipsat av allt spret och packat bra, så den är ganska kompakt.

Men den här lilla dvärgbusken av okänd härkomst tog mig en hel dag att få bort. Inte vet jag om jag har mördat en synnerligen rar kaffebuske från en ö i Sydkinesiska sjön (jo han var sån min farbror som anlade trädgården, han gillade lite ovanliga växter), men det kan inte hjälpas. Jag är väldigt glad att den är väck!

Den var ful, extremt taggig och stod i vägen, fastnade i kläderna och gjorde djupa rispor i skinnet. Bara dryga halvmetern hög och mycket förargelseväckande. Bilden visar några grenar efter kapning. (Jag glömmer alltid att ta bilder innan.) Rönnbär är det inte.

Och här har vi själva roten. Den var tre gånger så kraftig som buskens stam och hade ett tjugotal kraftiga sidorötter som förmodligen förgrenar (förrotar?) sig från södra Dalarna långt in i Gästrikland och norra Västmanland. Och så en pålrot ner till Kina då. Att ta bort denna lilla skitbuske som nådde mig strax ovanför knäna tog orimligt lång tid. Att slippa samma onda lilla buske kommer att skänka långt större glädje än den där rishögen som ser något mer imponerade ut. Fast det är klart, det ska bli kul att elda upp den och längst inne i den blivande brasan ligger den onda busken.

Och nästa helg blir det båtupptagning och sedan går sommaren – eller kanske rentav hösten – in i ett nytt skede. Det är ovanligt högt vatten i sjön just nu, något som märks på att strandlinjen kryper närmre och på att vattnet går så högt upp på båten…

…tänkte jag först, men så tittade jag i båten och insåg att det var bäst att ösa den bums. Med några liter regn till skulle den troligen ta in ännu mer vatten när man hoppade i för att ösa.

Det här inlägget postades i Att odla, Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

17 svar på Arbetsvärdering

  1. Kicki skriver:

    Inte för att jag vill vara tjatig men bilden på båten… tror jag i alla all.Jag har försökt med Firefox men det funkar inte, dvs programmet avslutas bums.
    Jag blir inspirerad att ta en tur söderut, går det för sig?

    • Karin skriver:

      Båten kanske sjönk? Närå, jag trodde bara att jag hittat ett sätt att lägga in bilder via Firefox, som även den kräsna sökmotorn Safari accepterar, men det hade jag tydligen inte. Undrar hur den tänker: Mmm, ser man på, en bild från iPhoto i formatet 268×300. Bra den tar jag! Och här kommer en till i samma format. Nä, den vill jag inte ha.

      Men nu har jag brottat ner Safari och bilden ligger där den ska. Hoppas jag.
      Resor söderut så här års rekommenderas och båtupptagningen artar sig till rena folknöjet. Nu är vi nog uppe i tio-elva pers i olika storlekar i båtupptagningspatrullen.

      • Kicki skriver:

        Och vandrarhemmet är öppet förstår jag.
        Det ser verkligen oroväckande ut med båten, jag funderar på tak, men har svårt att se en hyfsad lösning.
        Den otroligt sällsynta kaffebusken hinner sannolikt slå rot igen innan den går upp i rök, dessutom fungerar den som asparna, när man tar bort moderplantan bildas hundratals rotskott.
        Tror jag kanske i alla fall.

        • Karin skriver:

          Kanske skulle satsa på kaffeplantage?

          Båten klarar sig. Den har någon slags inbyggd flytväst så den är osänkbar. Och skulle den bli för full får man väl leda den till land och ösa där. Fast ett litet båthus vore ju å andra sidan inte så dumt!

  2. Kicki skriver:

    Var är brorsan? Jag förväntar mig att han har åsikter om att du gräver bort kaffebusken han har ju väntat på kaffe i många år.

    Båthus låter bra, man kan förlänga det upp på land en bit så man kan ha en lite sovhytt där, om det mot förmodan skulle bli smått om sovplatser. Och ett byggprojekt måste man ju ha på gång.

  3. Kulturchefen skriver:

    Känner igen kaffebusken! Lilla mamman har en sån vid entrétrappan. Rejält vildvuxen, så hon har inte så många besökare.

  4. Musikanta skriver:

    Haha, du ska se att kaffebusken kommer upp nästa sommar och växer så det knakar igen. Ungefär som maskrosor. Men du kan ju i så fall klippa ner den så fort den visar sig i så fall.
    Jag beundrar ditt trägna trädgårdsarbete. Själv har jag tänkt i många dagar nu att gå ut och klippa av den lilla gräslöken som är det enda som växer i vår ”köksträdgård” och frysa in. Kanske i morgon… Nu är det bara akrylmålning som gäller, har varit på kurs idag igen och det var lika roligt som förra gången! Har t.o.m. målat lite hemma idag.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Helt rätt prioritering. Att måla måste gå före allt annat när man känner för det.

      Kaffebusken räknar jag med att hålla i schack med hjälp av mitt hemliga vapen, som kanske inte är så hemligt. Enligt redaktörn använder gräsklipparen som en kombination av terränggående stridsvagn och jordfräs och det bör fungera bra mot alla små spirande kaffeplantor hoppas jag.

  5. Karin skriver:

    En ann försöker enträget att få kaffebönorna hon stal från Botaniska i Funchal att bli stora fina buskar, andra klipper ner dem:) …men det var visst inte något kaffe?
    Trädgårdar gör en aldrig arbetslös

    • Karin skriver:

      Väldigt ovisst vad den kan vara för växt som jag mördat. Men sannolikt inte kaffe och om det var det skulle det ändå varit omöjligt att skörda några kaffebönor, så ettrigt vassa och långa taggar som den busken hade. Hoppas det går bättre med ditt kaffe!

      • Kulturchefen skriver:

        Ska höra med lilla mamman! Den måste ha varit halv-vanlig som häck förut. Eller så var det faktiskt så att lilla morfarn som planterade den för x antal år sedan inte ville ha så mycket besök.

        • Karin skriver:

          ”Berberis är en tät buske som med hjälp av talrika rotskott ofta bildar svårgenomträngliga snår.” Och: ”ogenomträngligt skyddande med sina vassa törnen och sitt täta växtsätt”. Jajamän, det är min kaffebuske det!

    • Karin skriver:

      Tack för info – hälsa mamman och tacka också! Jag har tydligen gjort mig av med en olaglig växt, utan att ens veta om att den var det! Den är tydligen förbjuden i många länder och: ”I Sverige antogs en dylik lag 1918, den ändrades 1933 till att gälla all vanlig berberis som förekommer utanför botaniska trädgårdar.”

      Känns ju riktigt äventyrligt! Och en oväntad satsning av min mycket laglydige farbror.

  6. ByFånen skriver:

    Jag har hört en historia som Skogsgurra borde berätta, om hur han och kusin NE gjorde ett morgontidigt nedslag hos farbror Erland. Erland ville visa trädgården och pojkarna var kaffesugna. De försökte på alla sätt om detta, bland annat genom att föreslå att nästan varje växt som förevisades var en kaffebuske. Jag minns inte om det blev något kaffe…

    • Karin skriver:

      Jag tror att det var SG och pensionären som fått för sig att de skulle fiska i ottan. Och väl ute på sjön fick de syn på farbror Erland som gick och pysslade på tomten och insåg att de var kaffesugna. Erland blev glad över deras botaniska intresse, förstås, men tyckte nog att de var aningen korkade när de trodde att det kunde växa kaffebönor på en jasminbuske. Som sagt, om detta vet SG mer, men jag tror inte att det blev något kaffe. Valborg sov nog.

Kommentarer inaktiverade.