11 september

Den 11 september är ett laddat datum. Ända sedan 1973, då vi fick se bilder av det beskjutna, brinnande presidentpalatset i Santiago, har det varit en sorgens märkesdag.

Jag var i Chile några månader innan kuppen och tyckte om den optimistiska stämningen, kreativiteten, alla spännande utställningar, alla trevliga klubbar med bra musik och den politiska diskussionen som kändes så vital. I ett gathörn i närheten av parlamentet stod en gatuförsäljare och sålde de senaste lagarna som parlamentet antagit. ”Väldigt intressanta. Du måste läsa!”

I en bokhandel hittade jag den här affischen och blev så förtjust att jag försökte förklara för bokhandlaren på min knackiga spanska att den symboliserade all den glädje och vitalitet som jag upplevde i Chile. Han kanske förstod, för han log brett och sade: ”Varsågod. Den är din. Present från Chile.”

Och så den 11 september kom de chockerande nyheterna om militärkuppen och det brinnande presidentpalatset. President Allende var död och Pinochets terror satte in.

Och sedan 2001, med de brinnande tvillingtornen i USA. Och 2003, här i Sverige, natten då man förgäves kämpade för att rädda livet på Anna Lindh. Den 11 september, detta laddade datum.

Det här inlägget postades i Debatt, historia, Livet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på 11 september

  1. Vilken tur att du har så fina sensommarbilder på bloggen efter denna tunga minnesdag. Det finns några dagar, några datum som ger perspektiv till livet. När du berättar om hösten 1973 minns jag att vi firade att vi klarat en svår skrivning i franska med ett besök på pizzeria Opera när vi fick veta att kuppen i Chile skedde. Tänk att du fick uppleva ett Chile med framtidstro, vilket bilden verkligen visar.

    • Karin skriver:

      Det kändes som ett ungt land, Chile, med många ungdomar och så mycket sprittande och smittande entusiasm. Känns viktigt att påminna om det också. Det sönderbombade presidentpalatset, bilden av Pinochet i mörka glasögon och vittnesbörd om terrorn som följde är ju också viktiga (filmen Missing är fortfarande mycket sevärd), men allt det där fkreativa, dynamiska och debattglada finns ju också.

  2. Karin skriver:

    Jag förstår att du föll för affischen. Man kan ju inte bli annat än glad av den.
    När man googlar på den 11 september så har det varit väldigt mycket ”bemärkelsedagar” just det datumet, men också positiva förstås.
    Vi har en liten kille i svågersläkten som fyller år och vi brukar säga att Ivan har vänt 11 september-trenden och givit framtidstro. Ibland är det skönt att affirmera
    Det har varit alltför mycket tråkigheter detta datum

  3. Tack för den balans din vackra och glada affisch gav åt alla de tunga dagarna. Och tack för påminnelse, att vi aldrig må glömma …

  4. Musikanta skriver:

    Vissa dagar glömmer man aldrig. Jag läste konstvetenskap på universitetet den 11 september 2001 – kursen hade just börjat och när jag skulle hem vid tretiden vajade alla flaggor på halv stång. Jag undrade naturligtvis varför, men trodde väl att det var någon av de anställda som hade dött.

    Jag åkte till Mirrfamiljens hus i Norrköping (de bodde där då) och möttes av svärsonen som med teven påslagen berättade vad som hänt. Det tog en liten stund innan jag trodde honom. Att kriget kommit till USA var någonting helt ofattbart. Jag tror den dagen förändrade livet för oss alla.
    Väntar med spänning från fler rapporter från Chile och Afrika.

    • Karin skriver:

      Jag satt i ett evighetsmöte den 11 september 2001 och direkt efter mötet satte jag mig för att skriva en rapport. Då ringde en av mötesdeltagarna och sade att han bara ville höra av sig, för det hade ju hänt ett och annat under mötet. Jag tyckte kanske att det var lite överdrivet men svarade artigt att jo, det var ju ett bra möte och nu ska jag skriva rapport. Det blev tyst i luren några sekunder och så insåg han att jag fortfarande ingenting visste.

      Afrika och Chile och andra tidigare boplatser dyker säkert upp framöver!

Kommentarer inaktiverade.