Ett fruset ögonblick

En fin filmsnutt på Youtube visar ett fruset ögonblick från 27 juni 1959, då ”Ingo blev världsmästare i tungvikt, FNs generalsekreterare hette Dag Hammarskjöld och världens främsta tenor hette Jussi Björling”.

Det är en modelljärnväg som visar miljöer längs den smalspåriga järnvägen mellan Morshyttan och Rossberga strax söder om Horndal i södra Dalarna. Fantastiska miljöer, välbekanta och välgjorda, i skala 1:87 av modellrallaren Sture Bylén.

Här är Morshyttans station och banområdet.

Och här står banvakten Albin Rönn, som har lyft av sin dressin från spåret och väntar på att ett tåg ska passera.

Hans äldre kollega, den pensionerade banvakten Larsson finns också med i berättelsen. Han är ute och kör bil i geografin och hamnar i en åker.

Han berättade själv att det blev imma på bilfönstret och han förstod sig inte riktigt på reglagen och då svängde han ”lite på känn” och då gick det som det gick.

Han var för övrigt pappa till SJ-chefen Stig Larsson som alltså fick med sig känslan för järnvägen från barndomen. Troligen fick han lifta med sin pappa på dressinen, när han var ute och inspekterade bana och växlar.

Här jobbas det för fullt på vedbacken och stinsfrun gör i ordning planteringarna.

Och här står Calle Jularbo, dragspelskungen, som kom från byn Jularbo några kilometer bort och spelar Avestaforsens brus.

Bilen är en Cadillac, 1959 års modell som sig bör. Samma som Calle själv körde.

Jag minns den gamla smalspåriga järnvägen mellan Horndal och Näs och först var jag lite fundersam över det där med Morshyttan – Rossberga. Men jag fick en förklaring av Sture Bylén:  Det fanns en tidigare sträckning via Morshyttan.

 

Och titta här vad jag sedan hittade i det outtömliga arkivet som min pappa samlat ihop. Visst går den smalspåriga järnvägen över Morshyttan! Kartan är från 1859 och det var först senare som man byggde en direkt sträckning från Horndal till Näs. Röd linje är den gamla sträckningen och blå linje den ”nya”.

Jag minns ju att den vek av från Norra stambanan ungefär i höjd med Ingeborgbo, men det var alltså den nya sträckningen. Tidigare gick den i en knix via Morshyttan.

Men nu måste ni verkligen ta en titt på den fina filmen.

Det finns massor med fina miljöer och episoder längs den smalspåriga järnvägen.

 

Det här inlägget postades i historia och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Ett fruset ögonblick

  1. Skogsgurra skriver:

    Det där är inte en modelljärnväg. Det är konst, kärlek, kunnande, kulturhistoria. Kul!

  2. Pettas-Karin skriver:

    Ett så härligt inlägg! Rena nostalgikicken för femtiotalsflickan på Åland. Jag minns tydligt när vi lyssnade på matchen där Ingo blev världsmästare. Det var större än störst och alla jublade. Var det inte mitt i natten? Ändå minns jag inte att det var i slutet av juni. Härliga bilder!

    Karin

    • Skogsgurra skriver:

      Jo, det var på natten. Själv vistades jag på ett praktikjobb i Borlänge. Maskinist Lindström hade bästa mottagningen och vi drog ut hans radio på balkongen. En varmfuktig julinatt. Lite i gryningen. Som av en händelse var ju Jussi just från Borlänge.

  3. Karin skriver:

    Klockan tre på natten (svensk tid) den 27 juni, var det. Oförglömligt. Och trots att TV slog igenom redan året innan under fotbolls-VM verkar det som om ”alla” avnjöt matchen via radio. Sände inte TV?

    • Skogsgurra skriver:

      Fanns inte den tekniken då. TV kräver bredbandig kommunikation och det gick inte att få till över Atlanten för femtio år sedan.

  4. Musikanta skriver:

    Kommer att läsa och titta på filmen om några dagar. Tar en bloggpaus tills på söndag för att hälsa på barnbarnen i Mälarhöjden och håller just på att packa. Ingen tid vid datorn alltså.
    Ha det gott så länge!

  5. Pingback: Historiens dimmor skingras! | Karin Englund

Kommentarer inaktiverade.