Passa på, absolut sista exemplaret! Eller första…

I mellandagstrafiken kom en man och satte sig mitt emot mig i tunnelbanevagnen. Han såg normallufsig ut, skulle kunna jobba på Sveriges Radio, Södermalmsnytt eller någon fritidsgård vid Tanto. Inte olik Jerry Williams, faktiskt. Han lutade sig fram och undrade om han fick fråga mig en sak. Visst, självklart fick han det.

”Jo, jag undrar om man ska sälja en grej. Ska man säga att nu har du chansen att få det första exemplaret, eller ska man säga att det här är det sista som går, missa inte det?”

Jag rannsakade mig själv och svarade att det nog inte spelade så stor roll. Var det en bra grej skulle jag nog handla oavsett om det var den första eller sista eller en mitt i högen.

”Men vad bra” sade han och drog upp ett nummer av Situation Stockholm ur en kasse. ”Då vill du ha den här, eller hur?” Mycket lyckad försäljningsteknik. Och tidningen är värd sitt pris, 50 kronor.

I det här januarinumret 2012 får man lära sig en hel del om Stockholms Stadsbibliotek, ritat av Gunnar Asplund. Till exempel att den robot som sköter återställningarna av lånade böcker heter Marvin, efter deprimerat föredöme i Liftarens guide till Galaxen.

Vidare läser jag att de vackra handtagen till Stadsbibliotekets stora dörrar numera är utbytta, liksom de höga vackra dörrarna.

Synd, eftersom det ofta uppstod intressanta situationer när man skulle öppna dörren. Själv utvecklade jag med tiden ett grepp som innebar att jag lirkade in fingrarna bakom knävecken på Adam eller Eva. Kändes mindre närgånget så.

Och jag har varit med om att en gentleman, som skulle öppna dörren för mig, tvekat och dragit tillbaka handen just som han insåg att han var på väg att ta ett stadigt tag om Evas byst. Han löste i stället problemet så att han drog ner rockärmen över handen och på så sätt kunde han krångla upp dörren utan att behöva vidröra henne hud mot hud, så att säga.

Om man har möjlighet att besöka Stadsbiblioteket på Sveavägen i Stockholm ska man passa på att ta en titt på handtagen, särskilt på Adam, som ser rätt skamsen ut när han tar en tugga av äpplet.

Handtagen stals för många år sedan och återfanns så småningom i en tjuvgömma. Nu finns de på Stadsbiblioteket igen, men i en skyddande monter.

Det här inlägget postades i Att läsa, Att tolka och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Passa på, absolut sista exemplaret! Eller första…

  1. margaretha skriver:

    Oj, jag visste inte att Eva och Adam var stulna, återfunna och utbytta – lite synd, jag gillade verkligen de handtagen. Hur ser dörrarna ut nu? Har inte varit där på den dag jag minns – jag som nästan var bofast där, en gång för länge se’n. Satt där när jag väntade på buss eller tåg – och så när jag skolkade förstås. Då när det inte fanns robotar,då när de fortfarande stämplade på det gamla sättet, då när de hade en mycket amper dam i luckan där man förnyade sitt lånekort. Så mycket minnen…
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Jag har inte heller varit där på ett tag – bild och info fick jag från tidningen Situation Stockholm – men jag passerar där alltsomoftast och ska se till att ta med kamera nästa gång. De nya dörrarna är tydligen mer lättöppnade än de där tidigare, med sin imponerande höjd.

  2. Musikanta skriver:

    Hur långt hade inte den mannen kommit som försäljare om han inte hade tagit till flaskan eller annat fördärvligt? Synd, faktiskt. Nästa gång jag kommer till Stockholms central ska jag se till att ha en 50-lapp tillhanda, står tydligen en hel del intressant i den tidningen.
    God fortsättning på det nya året önskar Ingrid.

    • Karin skriver:

      Jag köper ibland ett par tre ex, beroende hur pass stadd vid kassa jag är. Bra gåbortsgrej, i stället för blommor.

  3. Skogsgurra skriver:

    Det finns mycket mer än flaskor som kan ställa till det för folk. Knepiga situationer i samband med skilsmässor, företagsnedläggelser, allmän otur eller kanske inte fullpresterande rent allmänt. Och, inte alldeles ovanligt, en lite bohemisk läggning – med eller utan flaska.

    Situation Stockholm har vi ibland möjlighet att köpa i Mariebergs köpcentrum söder om Örebro. Det är en riktigt bra tidning där man får lära sig mycket. Jag är lite fånig och vill gärna betala lite överpris, men utan att det ska verka allmosa. Så jag brukar fråga om det är enanvändarlicens eller fleranvändare. Eftersom vi garanterat är två som ska läsa så betalar vi oftast en hundring och är överens om att det är fleranvändarlicens.

    Stadsbiblioteket, den långa gravkammargången från porrdörren till rotundan. Minnen. Där lyckades jag och en kamrat (vi skolkade också) lura ut vad tröghetsmoment är. Inget googlande på den tiden. Det hade vår lärare inte lyckats med och detta plus lite annat eget forskningsarbete i hyllorna ledde till ett för den tiden stort stipendium som jag klarade ett helt läsår på. Stadsbiblioteket var en fantastisk miljö.

    • Karin skriver:

      Att skolka för att lära sig det lärarna inte lyckats förmedla och så få ett stipendium för det… undrar vad den sortens pedagogik heter?

  4. margaretha skriver:

    Man kan ju prenumerera på Situation Stockholm, om man som vi bor så att vi aldrig träffar försäljarna.
    M

    • Karin skriver:

      Jamen det kan man ju! Det visste jag inte men det är bara att gå vidare härifrån: http://www.situationsthlm.se/Prenumeration/PrenumeraNod/

      • Skogsgurra skriver:

        Det tar ju bort meningen med hela grejen. Köpa på gatan – köra tugget – det är ju det som är poängen!

        Och visst går det att sätta dit handtagen på ett stöldsäkert sätt. Nya Slussen?

        • Karin skriver:

          Det var min första tanke – för dem som säljer är det ju det som är poängen: de har ett jobb, de säljer tidningar och vad händer då om man prenumererar?
          Jo, vad som händer om folk som bor i Östersund, Gällivare och Eslöv (där det är glest mellan Situation Stockholm-försäljarna) prenumererar är att tidningen får lite bättre ekonomi. Men om man har tillgång till en försäljare är det förstås bättre

  5. Karin skriver:

    För övrigt anser jag att man gott kan sätta dit en avgjutning av originalhandtagen, för de hör ju dit, även om dörren bytts ut.

  6. Musikanta skriver:

    Skogsgurra:
    Knepiga situationer i samband med skilsmässor t.ex. har dock ofta denna orsak…

  7. Carita Rösler skriver:

    Som jag har grubblat över de där handtagen – och svurit, och muttrat. Helt övertygad om att Stadsbiblioteket helt saknat omdöme och insikt vad gäller värdet av dörrar och handtag med historia, stil och finess. Så var det alltså en stöld som låg bakom försvinnandet. Förlåt bibblan! Och bra att ni nu har nudisterna bakom lås och bom, mycket bra!

    • Karin skriver:

      Välkommen hit Carita! Visst är det skönt att handtagen är i tryggt förvar, men visst vore det trevligt om de fixade ett par avgjutningar och satte på dörrarna. Kan inte kosta oöverstigliga belopp. Som Skogsgurra antyder: när nu Slussenstriden är förlorad kanske jag ska starta en stadsbiblioteksdörrhandtagskampanj i stället.

Kommentarer inaktiverade.