Måste jag skära av min tunga?

I höstas skrev jag om eftervalsvåldet i Kenya, det som blivit ett vardagsord, en ofta använd förkortning i tidningsartiklar och på nätet: PEV, det vill säga Post Election Violence. Det handlar om den våg av våld som följde på valet 2007 och som kulminerade i januari 2008. Mer än tusen döda. Vid valet verkade det som om oppositionen skulle vinna. Men det blev i stället en seger för det sittande regeringspartiet och anklagelserna om valfusk kom omedelbart. När oroligheterna bröt ut, underblåstes hatet och våldet, på båda sidor.

Under bokmässan i Nairobi i höstas var det ett ämne som togs upp i berättargrupper,  i poesiuppläsningar, i informella diskussioner. Varför lät vi oss manipuleras? Vad var det som hände? Hur kan vi undvika att det händer igen?

Samma fråga ställer Internationella brottsmålsdomstolen i Haag, som idag beslutade att ställa fyra ledande kenyaner inför rätta, två från regeringspartiet PNU och två från oppositionspartiet ODM. Åtalet gäller brott mot mänskligheten. Regeringssidan anklagas för att ha givit polisen order att skydda sina anhängare och låta dem döda motståndarna. En radioreporter är anklagad för att ha spridit skräck och hat. ”Om ni inte dödar dem kommer de att döda er.”

Poeten Sitawa Namwalie skriver så här om ”händelserna” som eftervalsvåldet också kallas:

Jag kommer från överallt
Nu säger du att jag måste hata och döda?
Måste jag skära av min tunga?
Säg mig då
Hur stympar jag min själ?

I en av bokens starkaste dikter frågar hon:

”Would you?” Skulle du förråda din grannes son? Skulle du fånga in flickan som lyckats ta sig ut ur den brinnande kyrkan i Eldoret? ”Would you?”

Vad som händer med åtalen i Haag återstår att se. De anklagade säger sig vara oskyldiga. Men hur det än går, måste det väl ändå på något besynnerligt sätt ses som ett framsteg att det är två presidentkandidater som ställs inför rätta, för att deras roll och eventuella skuld i det som hände ska prövas. Det är så mycket lättare – och vanligare – att skicka fram någon som finns längre ner i den korrupta näringskedjan. Politiker på toppnivå i Kenya har i regel skaffat sig stora förmögenheter och har vant sig vid att köpa sig ur varje besvärlig situation. Den här gången blir det svårare.

 

Det här inlägget postades i Att skriva, Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.