Vilka är det som ingår i den där ”kulturvänstern”? Det skulle P1 svara på i programmet God morgon världen i dag, men där sade man i stort sett bara att det är en sådan rusning mot den politiska mitten att kulturvänstern tunnats ut och att det är långt färre kulturskribenter med vänsteråsikter idag än för tio år sedan. Den person som framhölls som typisk kulturvänster blev till sist chefen för lilla Teater Brunnsgatan Fyra, Martina Montelius.
Men Kulturslussgänget då, dem som Bengt Ohlsson inte vill tillhöra, för att han tröttnat på att vara vänster, vilka är de? Det är bara att kolla vilka som skrivit under förslaget och då blir man lite fundersam. Många namn är nya för mig, andra är välkända, men långt ifrån alla är vänster.
Undrar vad de tycker om att få etiketten ”kulturvänster” klistrad på sig. Ann Katrin Pihl Atmer, till exempel, som arbetat på arkitekturmuseet och skrivit om olika arkitektämnen, alltifrån sportstugor och grosshandlarvillor i skärgården till Ragnar Östbergs storverk Stadshuset. Boken om Stadshuset är en gedigen sak på 580 sidor med många bilder. Men några ledtrådar om författarens politiska hemvist ger den inte.
Ett annat namn som finns bland undertecknarna är professor Bengt O H Johansson, som i många år skrivit och undervisat om 1900-talets svenska arkitektur- och stadsbyggnadshistoria. Kulturvänster? Ingen aning. Och så har vi folkpartisten Olle Wästberg, fd moderaten, numera kristdemokraten Anders Wijkman, krögaren Erik Lallerstedt och VDn för Stockholms auktionsverk, Niclas Forsman och många fler som jag inte alls vet var de hör hemma.
Kulturslussen har protesterat i ett föga uppmärksammat inlägg i DN och påpekat att de är en opolitisk organisation. Desto sorgligare att Bengt Olsson och DN tillsammans hjälper stadshusmajoriteten att rycka på axlarna åt en kunnig och engagerad opinion genom att avfärda den som ett gäng malätna almkramare, hopplösa drömmare och orealistiska önsketänkare; ”kulturvänster”, ni vet!
Uppdatering 16 januari: ”Har man insett att man inte måste vara vänster är det ju lätt att tro att man ska vara höger. Då har man ännu inte nått fram till den verkliga insikten: som skribent ska du inte vara politisk. Du ska inte tillhöra någon gemenskap överhuvudtaget. Du ska vara ensam. Där börjar allt.” Skriver Håkan Lindgren i GP
Ja ingen tvekan i alla fall om att DN blir alltmer höger….
Jag tror att detta är sista Benkefejdinlägget, men jag lovar ingenting bestämt. DN lyckas reta upp mig nästan dagligen. (Jo, det är dumt att prenumerera då, men redaktörn är nyhetsknarkare och då blir det lätt sådär…)
Både nyhetsberoende och tidningsberoende är jag. Och allt mer fundersam när jag läser och lyssnar till huvudstadens elit. Därför var Sydsvenskans kulturredaktör Rakel Chukri intressant när hon påpekade att det kanske inte handlar om höger/vänster utan om att alla i debatten är högavlönad medelklass bosatta i samma kvarter.
Din poäng som också borde lyftas fram – att många som kämpar för Slussen är yrkespersoner som vet vad de talar om- inte debattörer med en politisk agenda.
Den där kartan över Sverige som den ser ut enligt Stockholmsjournalisterna – den blir nog ett eget inlägg!
”Huvudstadens elit” är ett bra uttryck. Medvetna och ideologiska och förutsätter politiska eller karriärbefrämjande orsaker bakom olika ageranden. Det kan ju vara så enkelt att man bara är trött på just sådant agerande och ser till realiteterna i stället. Åtminstone är det så jag känner det.
DN sade vi upp för några år sedan. Orsaken var att vi blev trötta på alla pekpinnar och när Ribbingskan började med sina fånerier blev det lite för mycket för oss. Men så är vi ju ena riktiga lantisar ocså.
Här has det fortfarande både Svenskan och DN så det ligger nära till hands att jämföra dem och det brukar sannerligen inte utfalla till DNs fördel. Varför inte säga upp DN då? Nja, som sagt, har man en nyhetsknarkare i familjen så har man. Det är så att snabbköpskassörskorna protesterar när vi är på annan ort: ”Det blev visst lite för mycket här!” Jag kollade förstås om jag fått med mig dubletter av någon tidning, men nejdå: Ett ex vardera av Svenskan, DN, Aftonbladet, Expressen, Avestatidningen och Dalademokraten. Det var helt i sin ordning. Kassörskan gav sig inte: ”Är du säker?” Jo.
Till Uppdatering 16 januari
Ja, egentligen är vi ju folkpartister allihopa. Med smärre nyansskillnader.
Nämen så kan vi ju inte ha det. Inte efter alla kloka inlägg om flockbeteende!