Va, är du kvar? Fortfarande!

Jag har problem med ordet extant på engelska. Eller med att hitta en översättning till svenska, snarare. Extinct betyder utdöd eller utrotad. Extant är dess motsats, alltså ännu ej utrotad, eller outrotad. Det är svårt att hitta en översättning som inte låter lite otålig eller avfärdande, ungefär som om värdfolket vid läggdags upptäckt en gäst som dröjt sig kvar för länge på deras party: ”Va! Är du fortfarande kvar?”

Gary Corby  diskuterar språkfamiljer på sin blogg och menar är att det är lite märkligt att de indoeuropeiska språken tagit över världen så snabbt och totalt. Det verkar vara något med de indoeuropeiska språken som funkar bra med den mänskliga hjärnan, skriver han. Kanske för att de är bra språk för att tänka och förmedla vetenskap på, särskilt  matematik och fysik. Det blir helt enkelt inte mycket kvar av mänskligt tänkande om man utesluter de indoeuropeiska språken, skriver han. Vilket naturligtvis kan ha med kulturell dominans och maktförhållanden att göra, påpekar han också försiktigtvis.

Kinesiskan anses enligt Gary vara ett ”extant” språk. Indoeuropeiska språk har tagit över världen, men kinesiskan envisas med att vara extant. Outrotat. Jag undrar vad kineserna säger om det? I deras ögon kanske det snarare är de indoeuropeiska språken som är outrotade, dvs fortfarande kvar, mot alla odds. Och vad hände med de arabiska språken? Var det inte där den moderna matematikens vagga stod, undrade jag och Cary kompletterade genast med ett nytt inlägg, där arabiska och närbesläktade språk fick den cred de förtjänar.

Så här ser i alla fall den indo-europeiska språkkartan ut, som jag snott från Gary Corbys blog och som han i sin tur snott från Jack Lynch vid Rutgersuniversitetet i New Jersey.

PS Jag upptäckte i kommentarsbåset till Merriam Websters nätlexikon att termen extant finns med som en statusbeskrivning i samband med militära utmärkelser. Det är en lite sinistrare parallell till den där gästen som stannat för länge på partyt: ”Löjtnant Smith, fortfarande i livet…”

Det här inlägget postades i Ord, Språk. Bokmärk permalänken.

5 svar på Va, är du kvar? Fortfarande!

  1. Skogsgurra skriver:

    Så svårt är det väl inte. ordböckerna (du minns kanske dom där tjocka, med så kallat ’papper’ mellan lite hårdare och tjockare så kallade ’pärmar’ som ofta är gjorda av så kallad ’kartong’ och i det aktuella fallet klädda med ’kläde’ aka cloth – eller klot – säger till exempel: ”som finns kvar, kvarvarande, bevarad, i behåll, befintlig”.

  2. Karin skriver:

    Jomen lite svårt i alla fall. Jag har problem med det som ser ut som någon slags hierarki: vissa företeelser bara finns, för att det är självklart att de ska finnas, andra är kvarvarande och bevarade, som om det inte riktigt borde vara så. För en del fantastiska och mot-alla-odds-fynd av arkeologisk art kan det vara OK, men det kinesiska språket?

  3. Skogsgurra skriver:

    Det kanske inte är så säkert att författaren till originaltexten valt rätt ord? Eller ens förstått innebörden i ’extant’ rätt?

    Man kan travestera ett konstaterande från Arméns Signalskola: ”Det är inte säkert att idioten sitter i andra änden av ledningen” så att man får ”Det är inte säkert att originaltexten är korrekt”.

    • Karin skriver:

      Så skulle det förstås kunna vara. Och dessutom verkar ”extant” ha blivit något sorts modeord, där betydelsen har glidit mer mot ett neutralt ”finns”, som i de här exemplen: ”/-/ not cluttering up that directive with the minutiae of detail extant in the STCW Convention. /-/ att inte belamra direktivet med alla detaljer som finns i STCW-konventionen.

      /-/ the scepticism and alienation about the EU that is extant in many Member States. /-/ de känslor av skepsis och främlingsskap gentemot EU, som finns i många medlemsländer.”

  4. Skogsgurra skriver:

    Då säger vi så då! Och vi kan konstatera att papper fortfarande kan användas på andra ställen än avträdet – ett ord som jag inte hört på länge men kanske är just extant?

Kommentarer inaktiverade.