Ella Fitzgerald, Billy Holiday, Louis Armstrong, Frank Sinatra, alla har de sjungit All of me av Seymor Simons och Gerald Marks.
”Take my lips, I’ll never use them” sjunger de.
På den intressanta sajten Engrish hittar jag en annons för det perfekta läppborttagningsmedlet. Fungerar fint om man vill ta bort ögonen också!
Nästa reklambild verkar inspirerad av den spanska 1600-hundratalsförfattaren Pedro Calderon som skrev Livet är en dröm.
”Livet är en dröm och drömmarna är drömmar”, 
skrev han. I Taiwan tycker man ungefär likadant.
Och så ett kinesiskt hotell som går ännu längre tillbaka i tiden för att hitta sina inspirations-källor, ända till Första Mosebok och paradisets förbjudna frukter: ”Det finns förbjuden frukt på hotellet. Tack.”
Det är den enda text som jag går bet på att tolka. De första två kan man ju förstå hur och varför det blev tokigt, men denna? Hur har man tänkt här, månne?
förbjudna fruker på rummet. Kan det månne handla om durian? I Malaysia ser man ofta skyltar lite varstans på stan och på offentliga byggnader skyltar med en durian överkorsad. Frukten luktar så illa att den ibland är en miljöfara. Vi har känt doften av den i en hotellkorridor när någon smugglat in lite mellanmål på rummet. Vi fick doften med oss ner i hissen och våra medpassagerare frågade lite menande om vi inte hade dusch på rummet. De trodde att det var vi som stank.
Nu vet jag ju inte om durian har hittat vägen till Kina men håller det inte för otroligt.
Det finns mycket att läsa om den på Wikipedia.
Vill du känna hur den luktar – tag en stor gul lök och låt den ligga så den börjar mjukna och ruttna. Skala den och du får en durianliknande doft fast originalet luktar
femtio gånger värre.
Huga, tror inte jag ska göra något durianluktexperiment! Tack vare min livliga fantasi kan jag föreställa mig på ett ungefär. Jag har aldrig träffat på durian i levande livet, men mina vittberesta barn påstår att det är gott att äta. Ett slags österlandets vegetariska svar på surströmming, kanske? Så motsvarande skylt på svenska hotell skulle bli Surströmmingsförtäring förbjuden, tack!
Doften är så hemsk att Hyttfogdens femtio gånger kanske skulle kunna ökas på till femhundra gånger.
Det närmsta jag kommit durian rent oralt är att äta durianglass. Den smakade som en blandning av hönsgödsel och vanilj. Om man håller för näsan så blir det mera åt vaniljhållet.
…och medan jag påstår att jag aldrig tänker utsätta mig för durianluktexperimentet med ruttnande lök pågår just det i det fördolda i ett närbeläget hus. Det här med två hushåll (eller tre, beroende på hur man räknar) har sina sidor och detta är en av dem: https://www.karinenglund.com/2011/08/take-my-lips/lo%cc%88k/
Det där som ser ut som jord eller damm i botten på skålen måste vara doftsporer. Vad det gröna är kollade jag inte innan jag begravde rubbet under väldigt många skovlar mull.
Jag tror att alla experiment kan överlåtas till Fakta&Fruktbloggen: http://faktaochfrukt.blogspot.com/search?updated-min=2011-01-01T00%3A00%3A00%2B01%3A00&updated-max=2012-01-01T00%3A00%3A00%2B01%3A00&max-results=50
”you are forbidden to take fruit to the hotell”?
Eller ”Ge fan i apelsinerna på träden i parken!”?
Eller så skriver de att de ”har bordell, tackar som frågar.”
Se där Cecilia N, tre fullständigt tänkbara förklaringar! Jag blir frestad att skriva till hotellet och fråga vilken av dem som är den rätta.
Jo, säkta – korrekturkalle igen. ”I never use them” lyder väl det tragiska konstaterandet? Hon menar att hon inte har någon nytta av dem eftersom hon inte ”fått nåt” på länge – kanske aldrig?
Dubbelsäkta – det var armarna OCH ”I’ll”. Kan man deleta inlägg?
Jorå, rent teoretiskt och tekniskt kan man deleta kommentarer, men vi tar en duktig avgift för det, ungefär i nivå med vissas Fortum-fakturor, så jag tror inte att du vill gå vidare på den vägen. Dessutom är det ju alltid klädsamt med lite självkritik och till yttermera visso förekommer även din föreslagna variant av sångtexten, samt många versioner med diverse andra kroppsdelar som bedöms som obsoleta.